Pia och Dave: ”Spådomen om hur vi skulle träffas stämde!”
Det var väninnan som brukade plocka fram kortleken och spå framtiden för Pia. Varenda gång sa korten samma sak gällande kärleken: han som skulle bli Pias hjärtevän för evigt skulle komma över vattnet.
– Jag brukade skoja om det, att jag kanske skulle ta en tur med Tysklandsfärjan! säger Pia och skrattar.
Långt senare, flera år efter det att hon vid 40 års ålder mött sin Dave, kom hon att tänka på spådomen.
– Den stämde faktiskt. Han kom ju verkligen över vattnet! säger Pia.
Fredagen den trettonde sägs vara en otursdag. Men fredagen den 13 november 1998 blev i stället en lyckodag för Pia Holm-Hansen och David ”Dave” Croall.
Det brittiska minröjningsfartyget HMS Bridgeport var egentligen på väg till hemmahamnen i Portsmouth i södra England när befälhavaren ombord fick order om att först göra ett besök i Lettlands huvudstad Riga. Men fartygsledningen var osäkra på om det skulle gå att bunkra förråd och bränsle där. För säkerhets skull beslöt man att stanna till i Trelleborgs hamn och fylla på förråden.
Besättningen gick iland för att ”dricka te”
Det innebar också att besättningen fick möjlighet att gå iland för att ”dricka te och ta bilder med lokalbefolkningen”, som de skämtsamt brukade säga.
För det blev det kanske inte så mycket tedrickande för sjömännen. Efter att ha spelat en vänskapsmatch i fotboll hittade Dave och hans skeppskamrater i stället till en pub i Trelleborg.
Det var här som Dave slog sig i slang med några ur Trelleborgs lokalbefolkning. Det var speciellt en av dem som det gick väldigt lätt att prata med tyckte han, nämligen Pia. När puben så småningom stängde ville ingen av dem säga godnatt, så Dave följde med henne hem till Pias väninna.
– Vi satt uppe hela natten och drack kaffe och pratade. Vi pratade om allting, även om jag tror att det var jag som pratade mest! När jag skulle gå tillbaka till båten på morgonen så frågade jag om jag kunde få hennes telefonnummer. Nej, sa hon. ”Men du kan ge mig ditt”, berättar Dave.
Ville bli dykare – Jacques Cousteau var förebilden
Natten blev till morgon och fartyget HMS Bridgeport stävade mot Portsmouth, med Dave ombord. Han var då 39 år gammal och ute på sin sista resa som dykare inom den brittiska marinen.
Dave visste tidigt i sitt liv att det var just dykare han skulle bli. Hemma hos mormor följde han storögt allt det fantastiska som marinbiologen, filmaren och dykaren Jacques Cousteau fann under ytan i världens hav under sina seglatser med forskningsfartyget Calypso. Dave ville också upptäcka saker i haven.
Så dykare blev han. Vid sin sista resa hade Dave i sitt jobb som röjdykare i marinen hunnit besöka stora delar av världen med uppdrag i Västindien, Afrika och Asien. Han bodde också under längre perioder utanför England – i Hongkong och i Gibraltar.
När Dave lämnade sin sista besökshamn bakom sig trodde han att han samtidigt lämnade Pia bakom sig. Men där hade han fel. Det tog dock några veckor innan hon tog kontakt …
– Jag tänkte väl att han bor ju i England och jag bor här, så det lär ju inte gå. Och så hade jag väl egentligen bestämt att jag skulle vara själv, berättar Pia.
Flyttade från England till Trelleborg
Men på annandag jul letade hon till sist fram den tummade papperslappen med Daves telefonnummer. Innan hon började knappa på telefonen hade hon kollat upp honom lite, att han verkligen var den som han utgav sig för att vara.
Dave bannade först Pia lite för att hon inte ringt tidigare, hans julledighet var ju nästan slut. Han hade ju kunnat resa till Sverige och träffa henne!
– Men det tyckte jag bara var bra. ”Vi tar det lugnt”, sa jag, minns Pia.
Dave kommer inte riktigt ihåg vad de pratade om under sitt telefonsamtal.
– Men vid något tillfälle sa jag nog att jag kanske kunde komma över till Sverige? Och hon sa ja, berättar Dave.
Ett samtal följdes snart av ett till. Telefonlinjen mellan England och Sverige gick varm under en månad och snart kom Dave på besök till Trelleborg. Pia returnerade besöket i samband med att Dave pensionerade sig från sitt dykarjobb, och inte långt därefter började paret prata om att flytta ihop.
– Vi hade ju lärt känna varandra över telefon. Det gick nog ett år innan vi började prata om att han skulle flytta hit. Det blev aldrig nåt snack om vem som skulle göra vad, han var mycket mer ”jag kan prova”. Jag tyckte väl att, om du vill prova att bo här så okej, säger Pia.
Dave hade ingenting emot att lämna sitt hemland och bli ”svengländare”.
– Egentligen har jag inte bott i England sedan jag var 16 år. Jag har varit ute så mycket till sjöss att när jag gick i pension så kändes inte huset där som mitt hem, förklarar han.
Förfalskade namnteckningen
Men det är inte så enkelt att byta både hemland och liv. Det blev en del resande fram och tillbaka med tillfälliga jobb, bland annat som konsultdykare, innan Dave 2002 fick permanent jobb på ett åkeri.
Det gick ganska bra även om språket ibland ställde till det. Chefen kunde inte mycket engelska och Daves svenska ordförråd var då inte så stort. Ibland fick han ringa hem till Pia och fråga vad han skulle säga när han var framme, eller – detta var innan gps var vanligt – ringa hem och be Pia leta efter vägbeskrivning i hemdatorn.
Dave sålde efter ett tag huset i England och paret köpte hus tillsammans i Trelleborg. Pia hade tre och Dave två barn från tidigare äktenskap. Två av Pias tre söner bodde hemma, och Daves son och dotter följde med pappa till Trelleborg och flyttade in med Pia och hennes båda söner.
Varken Pia eller Dave ville gifta om sig. Det hade båda gjort klart för varandra från början. Men åren gick och när paret bokat in ett besök på Jokkmokks julmarknad och en övernattning på det berömda ishotellet började Pia fundera. Det hade länge stått klart att de var ämnade för varandra för resten av livet.
– Men jag försökte säga det utan att pressa Dave, så jag sa någonting om att vi ju alltid hade sagt att vi inte skulle gifta oss. Tänker du på ishotellet? undrade han. Ja, sa jag. Och då drog han fram lysningspapperet! minns Pia.
Dave skrattar när han avslöjar vad han tvingades göra i smyg för att få allt klart:
– Jag fick förfalska Pias namnteckning!
Gifte sig i iskyrkan i Jukkasjärvi
Pias föräldrar var med på resan. Hennes mamma anande att något var på gång – hon frågade långt i förväg om hon kanske borde ta med sig finkläder? Men varken Pia eller Dave avslöjade något förrän strax innan det var dags.
– Jag pekade och sa ”där är iskyrkan. Om en timme kan ni gå med oss dit så ni kan ta bilder när jag och Dave gifter oss”, berättar Pia.
Bröllopsceremonin blev fantastisk och stämningsfull, men bröllopsnatten blev mindre lyckad. Dave frös inte ett endaste dugg i den kalla bröllopssviten. Men det gjorde Pia. Hon drog sovsäcken upp över huvudet så endast näsan stack ut.
– Jag sa ”rör mig inte!” Så det blev inte ens en godnattpuss, säger hon och skrattar.
Firade tioårig bröllopsdag på Island
Om bröllopsnatten blev mindre lyckad så har paret sedan dess förverkligat gemensamma och enskilda drömmar och, som Pia uttrycker det, ”bara försökt att leva gött”.
Det har blivit dykresor till Röda havet och Mexiko och rundtur under fem veckor på Nya Zeeland i hyrd campingvagn.
Dave pysslar ibland med sin Triumph motorcykel och Pia förverkligade för dussinet år sedan sin barndomsdröm – att kunna sätta sig bakom ratten i en egen engelsk sportbil. 2010 fick hon råd att beställa en röd Morgan +4, handbyggd i Worcestershire i England.
Hon minns tydligt när drömmen föddes.
– Jag var bara liten, typ åtta år gammal, när vi var på väg i bil för semester på Mön i Danmark. På vägen mötte vi en bil och jag frågade far vad det var för sorts bil? En Morgan, svarade han. En sån ska jag ha när jag blir stor, sa jag.
Hästar är också ett intresse, dagligen besöker hon sin häst Fred i stallet. Hon har också förverkligat drömmen att rida på Island, från södra delen av ön till den norra. Dit reste de när det var dags att fira tioårig bröllopsdag.
Lever ”compact living” i ett enplanshus
Men det finns även andra resmål på önskelistan. Australien längtar både Dave och Pia till. Hon lägger till nationalparken Yellowstone och Grand Canyon i USA, och hoppas också kunna genomföra den trädgårdsresa till Kina som hon och en kompis fick ställa in på grund av coronapandemin.
Tid och möjlighet finns. Pia har gått i förtidspension och jobbar bara lite då och då inom vården, och i maj förra året gick Dave i pension för andra gången, nu i Sverige.
De har dessutom förberett sig för inför framtiden genom att sälja sitt stora, svårskötta hus och i stället satsa på compact living i ett litet enplanshus, en bostad där dörrar och trösklar är anpassade om det nu skulle bli så att någon av dem får svårt att ta sig fram utan hjälpmedel på ålderns höst.
Blir det för kallt i Skåne kan de resa ner till sin lilla lägenhet i varma Spanien eller värma upp badtunnan på verandan.
I det lilla huset ska de bo och ”leva gött” tills det är dags att lämna jordelivet.
– De får bära ut oss! skrattar Pia.