Pia och Urbans kärlek fick en andra chans på äldre dar

Det var tack vare en gemensam barndomskompis som deras vägar möttes igen.

– Vi älskar varandra och har samma intressen. Folk brukar fråga: ”Varför träffades inte ni två tidigare? Ni är som skapta för varann!”

Faktum är att Pia och Urban träffades första gången när hon var 9 år och han 13. Så småningom blev de lite förtjusta i varandra, men ingen vågade säga något då.

Pia var på ridläger på gården där Urban bodde med sina föräldrar Rosa och Johan. Under många år drev de ridskola och ridläger på gården Skrubbeboda söder om Olofström. Där samlades alltid många barn och ungdomar.

Pias barndom var jobbig. Föräldrarna skildes redan när hon var tre år och sedan fick hon bo hos farmor. Mamman dog när hon var 11 år. Hennes pappa var svårt sjuk och inlagd på ett vårdhem.

Det bästa Pia visste var att rida och eftersom hon älskade hästar ville hon gärna åka till Skrubbeboda med sina kompisar. Kuratorn på skolan förstod att det var viktigt för Pia med hästarna. Han pratade med hennes farmor och pappa och kom överens med Rosa och Johan på Skrubbeboda att Pia fick bo där på helger och lov när hon gick på högstadiet.

– Gården blev mitt andra hem, Rosa var som en extramamma, både för mig och andra vilsna unga själar som hade det tufft hemma. Där mådde jag bra efter allt det jobbiga som hänt. Vi var en massa ungdomar som red och höll på med hästarna och vi hade så roligt. Jag fick till och med en egen häst. Det är min barndoms ljusaste minnen, säger Pia.

Snygga tvillingbröder

Många av flickorna spanade på gårdens tvillingbröder Urban och Kristoffer.

– Jag sneglade alltid lite extra på Urban. Det var något speciellt med honom. Han retades ofta och kittlade mig.

Urban minns att han kände något alldeles speciellt för Pia. Han var en retsticka. När Pia var 14 och Urban 18 hade de en liten flirt.

– Men jag var ju så ung och han blev ihop med tjejen som var ridlärare. Och när jag var 16 år lades ridverksamheten ner och våra vägar skildes. Pia hade just träffat en annan kille. Tiden gick, men när Pia var 19 år sökte en av Urbans kompisar upp henne och sa att Urban ville att hon skulle komma på fest till gården.

– Mitt förhållande med min dåvarande pojkvän var inte så bra. Han hade stuckit iväg med sina kompisar så jag körde till festen. Urban hade fullt upp med alla andra som var där. Vi fick ingen kontakt och jag var besviken.

Kvällen efter knackade det på Pias dörr ganska sent. Det var Urban som ville prata.

– Pia fanns i mitt huvud, jag kände en längtan efter henne, men samtidigt kändes det skrämmande med så starka känslor och jag var lite blyg, säger Urban.

Han hade tagit mod till sig och sökt upp henne, Pia blev både glad och rädd. Och det fanns ju en annan kille även om det var dåligt.

– Urban satt hos mig på sängkanten, men när jag sa att jag hade en annan kille, gick han sin väg.

Vägarna skildes åt

Sedan träffades de inte på många år. Pia blev sambo och fick en dotter, skilde sig, träffade en annan man, gifte sig och fick två söner.

– När min äldste pojke föddes tog jag med honom till Skrubbeboda och hälsade på hos Rosa och Johan. Jag hade döpt pojken efter Johan. Då var inte Urban där.

Han hade också två längre förhållanden och i det senare förhållandet flyttade han till Stockholm och fick en dotter.

Men en kväll på våren 2005 träffade Pia en gammal bekant från ridlägertiden.

– Vi pratade gamla minnen och sedan fick jag veta att Urban var skild och hade flyttat hem från Stockholm.

Då var Pias äktenskap i gungning, hon hade länge funderat på att bryta upp, men det var problem med barnen och sjukdom i släkten. Hon orkade inte ta tag i det.

– Alla minnen från förr kom upp inom mig. Jag tänkte på Urban och på hans föräldrar som jag tyckte så mycket om och som nu började bli gamla. Till slut ringde jag Rosa som blev jätteglad och bjöd upp mig till gården.

Pia åkte dit på mamma Rosas namnsdag den 2 juli med en stor ros i en kruka. På gräsmattan stod Urban och vattnade blommorna.

– När Pia dök upp var jag riktigt nervös, blygheten kom tillbaka. Jag kände direkt att det finns ett band mellan oss.

När Pia räckte fram handen sa Urban:”Nej minsann, har vi inte setts på så länge vill jag ha en kram!”

Och så blev det.

För Pia var det både härligt och omtumlande att landa i en stor kärleksfull famn hos hela familjen. De pratade och grät en skvätt och hon stannade till sent på kvällen. När hon gick sa Rosa: ”Betrakta detta som ditt andra hem. Du är alltid välkommen hit.”

Pia som hade det struligt hemma återvände flera gånger under sommaren. Hon och Urban pratade mycket med varandra. De fick en djup kontakt och mamma Rosa märkte snart hur det var fatt, att hon inte mådde bra.

”Tankarna snurrade”

Rosa märkte också att Urban och Pia kunde tala med varann i timmar: ”Jag tror du och Urban är glada för varandra.”

När Pia invände att hon var gift och hade barn slog Rosa bort det: ”Det går att ändra på!”

– Rosa såg att jag blev gladare och piggare när jag pratade med Urban. Men jag ville inte erkänna det för mig själv.

Tankarna snurrade och Pia tvekade länge. De talade ofta och länge i telefon. Pia gick långa promenader för att tänka. En eftermiddag ringde hon till Urban och frågade om de kunde ses. De bestämde sig för att mötas på kyrkogården när hon skulle sätta blommor.

– Vi gick runt på kyrkogården och pratade och till slut sa jag ”Jag fattar inte vad som hänt, jag har så starka känslor för dig”. Urban svarade att han kände likadant men att han inte ville tränga sig på eftersom jag var gift.

– Det är precis på samma sätt som när man är ung, vi var kära och drogs till varann och samtidigt rädda och blyga. Samhörigheten ända sedan vi var barn kändes så stark. Det gick inte att undvika.

Pia sa att hon länge funderat på att separera. Urban menade att hon inte skulle ha för bråttom och göra något hon skulle ångra.

Sedan dröjde det en tid. Pia bestämde sig, tog ut skilsmässa och flyttade till en egen lägenhet.

– Det var tufft, jag gick ner 8 kilo och det var jobbigt för barnen. Jag och Urban bestämde oss för att ta det lugnt. Vi träffades ibland på helgerna. Men det var en svår process innan jag kom i balans.

Efter två år bestämde de sig för att börja leta efter ett hus tillsammans.

– Rosa tyckte att vi skulle ta över gården men det var för stort för oss med tio rum, mycket mark och stora längor. Urban reser mycket som platschef på byggen runt om i södra Sverige och jag ville inte sitta ensam i det stora huset i veckorna på vintern.

De hittade en liten gård i Pias hemby Norje.

– Hösten 2007 kunde vi äntligen flytta ihop och året efter förlovade vi oss. Nu har det gått 13 år sedan vi möttes igen och vi kan fortfarande inte sluta prata. Det vi kände redan som barn för varandra stämde.

Av Stina Helmersson