Pauline Persson var nära att förlora tvillingsönerna
Starka gnistor uppstod när mediesäljaren Pauline Persson, 32, träffade sin nya kund Fredrik Sjöstrand, 35. Ett möte ledde till flera, till slut utvecklades deras yrkesmässiga relation till en ömsesidig förälskelse.
– Mellan oss fanns en kemi som jag aldrig förr har varit med om. Jag som inte trodde på kärleken – plötsligt förändrades allt, säger Pauline.
Föga anade Pauline då att hon inom kort skulle bli med barn. Inte heller hade hon en aning om det tumult som de följande månaderna skulle föra med sig, och att fostrens framtid skulle komma att sättas på spel.
*****
Bara några månader efter parets första möte blev Pauline gravid. Till en början syntes endast ett foster vid ultraljudet, men några veckor senare chockerades de blivande föräldrarna av en omskakande nyhet – de väntade tvillingar.
– Jag började gråta och Fredrik började skratta. Vi blev så paffa.
– Eftersom jag är praktiskt lagd började jag direkt fundera på hur vi skulle lösa det. Hur skulle vi få plats? Vad skulle vi ha för bil? Vilken vagn skulle passa?, säger hon.
Jag började gråta och Fredrik började skratta. Vi blev så paffa
Redan innan paret kände till de två små killarna i magen hade de pratat om namn. Både Pauline och Fredrik hade sina egna favoritnamn, plötsligt blev det möjligt för båda föräldrarna att få sin vilja igenom.
– Jag ville ha en Sigge och Fredrik ville ha en Elton. Tidigare hade min svägerska skämtat med oss om att vi borde ha tvillingar, så både jag och Fredrik kunde få vår vilja igenom. Och två dagar senare fick vi beskedet om att det fanns två barn i min mage.
Pojkarna fortsatte växa och graviditeten flöt på som den skulle – till och med vecka 23. Då förändrades allt.
Drabbades av Tvillingtransfusionssyndrom
Inför ett av ultraljudsbesöken hade Pauline en dålig känsla i magen. Hennes intuition talade om att någonting inte stod rätt till. Vid undersökningen fick hon sin rädsla bekräftad, någonting var fel.
– Min läkare märkte att fostervattnet började försvinna från Elton, och att Sigge fick mer. Det var det första tecknet på Tvillingtransfusionssyndrom, TTTS, berättar Pauline.
Tvillingtransfusionssyndrom kan uppstå då kvinnan är gravid med enäggstvillingar. I 70 procent av alla graviditeter med enäggstvillingar delar fostren moderkaka och en, eller båda, fosterhinnorna. Runt 10-15 procent av dessa graviditeter resulterar i att ett av barnen i magen inte får tillräckligt med fostervatten – medan det andra barnet får för mycket.
Det var vad som hände fostren i Paulines mage. Sakta men säkert höll en av pojkarna på att förtvina, till förmån för den andre.
– Elton skjutsade över all sin energi, näring och allt sitt blod till Sigge, Eltons kropp började sakta men säkert stänga ner. Han hade ingenting att pumpa runt, medan Sigge fick allting. Och Sigges organ fick gå i gång för två.
Läget blev akut. Paret från Rydebäck åkte upp till Huddinge sjukhus för operation, något som Lokaltidningen och Kvällsposten tidigare har skrivit om.
– Jag kände mig ledsen och orolig, men inte förtvivlad. Jag gick in i en bubbla där jag helt började fokusera på min rädsla för sprutor i stället, så här i efterhand förstår jag att det var ett sätt att stänga av allt det andra. Jag höll på att förlora mina barn, att lägga över rädslan på den fysiska smärtan, i stället för den psykiska, var ett sätt för mig att hålla mig kvar ovanför ytan.
”Jag åker inte hem med ett barn i en kista”, skrek jag av förtvivlan
Barnen i magen var nära att dö
Inför ingreppet behövde paret ge läkarna tillåtelse att avsluta den ena tvillingens liv, om det behövdes för att kunna rädda det andra barnet. Då insåg Pauline plötsligt vad som faktiskt stod på spel, och känslorna blossade upp.
– De sa att de skulle göra allt de kunde för att rädda båda barnen, men att de behövde vårt godkännande för att få stänga ner det ena fostrets liv om det behövdes. Då brast jag. Jag fick panik, hela kroppen började skaka. Alla känslor kom på en gång. ”Jag åker inte hem med ett barn i en kista”, skrek jag av förtvivlan, säger hon.
Pauline och Fredrik var fast beslutna om att återvända med två levande barn i magen. Och mycket riktigt – operationen gick vägen. Men det var på håret. Pauline förklarar att pojkarna troligtvis inte hade överlevt om ingreppet hade gjorts en timme senare. Barnens liv hängde på en skör tråd.
– Elton hade inget fostervatten alls, han låg som inlindad i gladpack. Sigge hade allt. Jag tömdes på 2,6 liter fostervatten från Sigge, och då hade han ändå mycket kvar efteråt. Sedan var det upp till kroppen att fixa det. Och det gjorde den. Någon timme efter operationen sparkade båda barnen i magen, det var ljuvligt att känna.
– Jag tror att de ville leva. De älskar livet så mycket, de ville klara sig. Jag och Fredrik såg heller inga andra alternativ, vi hade ingen annan tanke än att det skulle gå bra.
Pauline känner stor tacksamhet för den vård som hon mottog. Hon upplever att läkarna såg henne och hennes behov – och att hennes problem aldrig ignorerades eller glömdes bort under processens gång.
– De har tagit så väl hand om mig. Vården har hela tiden lyssnat på mig och jag har känt mig väldigt bra behandlad. Vi är evigt tacksamma för all den specialistvård som vi har fått.
Svårt att se skillnad på tvillingarna
Återhämtningen efter operationen var krävande för Pauline. Men när de två små sönerna såg dagens ljus, den 28 augusti 2018, kunde familjen äntligen börja andas igen. Ut kom två välskapta pojkar.
Tanken på att Elton hade kunnat dö vid operationen väcker starka känslor hos Pauline – eftersom båda tvillingpojkarna i dag är en fullkomligt självklar del av familjen.
Först då insåg jag hur nära det faktiskt hade varit att Elton strök med
– Det är egentligen först nu som paniken börjar komma, när jag tänker på att vi hade kunnat förlora Elton. Rädslan att förlora sitt barn är nog bara någonting som en förälder kan förstå. En kväll satt jag och Fredrik och åt middag med Sigge. Elton hade somnat. Då sade Fredrik ”tänk att det alltid hade kunnat se ut så här, om Elton inte hade klarat sig”. Vid det tillfället kom tårarna, först då insåg jag hur nära det faktiskt hade varit att Elton strök med, säger Pauline.
Trots att pojkarna ännu är så små kan Pauline och Fredrik urskilja definierade personlighetsdrag hos båda två. Kärleksfulla Elton, som delade med sig av all sin näring i magen, är fortfarande en individ som månar om sin bror. Och pigga lille Sigge beskrivs som en gladlynt spjuver, med mycket bus och energi i kroppen.
Men trots de olika personligheterna kan det fortfarande vara svårt att hålla skillnad på sönerna, erkänner Pauline.
– I början var jag jätterädd för att inte kunna se skillnad på dem – och det gör jag faktiskt inte alltid. Om någon fotograferar dem och skickar en bild till mig, då vet jag helt ärligt inte alltid vem som är vem. Ibland har vi satt på den ena den andres kläder och kallat dem för fel namn hela dagen, skrattar hon.
Om några månader flyttar familjen, bestående av mamma Pauline, pappa Fredrik, femåriga Dixi och de två små tvillingbröderna, till ett lite större hus i Marieholm utanför skånska Eslöv. Framtiden ser ljus ut och Pauline känner sig förväntansfull inför vad som komma skall.
– Nu är vi en komplett familj. Jag är lycklig och vi mår bra. Det här är en solskenshistoria.