Signe: Pappas död gav oss nya traditioner
Pappa bar på spår från en hård barndom, präglad av aggressivitet och våld. I dag kan jag se honom som en överlevare och uppskatta vad han lyckades ta sig igenom, men det var svårt att se det som barn. Han blev ofta arg för till synes ingenting och fick oss att gå som på nålar när han hade en dålig dag.
Mamma och pappa älskade varandra, men det pappa bar på ställde till det för dem också. Han hade problem med humöret och tålamodet. All oro inom en familj sätter sig i barnen. Jag hade ofta en klump i magen och det var oftast pappas fel.
Med åren kom jag att hysa ett visst agg mot honom. Jag tyckte att han var skyldig oss en ursäkt och väntade på den i många år.
Julen fick en ny dimension efter att min dotter fötts
Jag var 35 när jag träffade Peter. Vi gifte oss och fick Saga. Hon var mina föräldrars första barnbarn och hon fick något att hända med pappa.
Kanske låg barndomen nu tillräckligt många år bakom honom, för han vågade både öppna sig och visa sig mer kärleksfull. Det var så olikt de minnen jag hade av honom och det fyllde mig med dubbla känslor. Jag var glad för min dotters skull, samtidigt gjorde det ont att inse vad jag själv gått miste om.
Julen fick en ny dimension efter att Saga kommit till världen. Nu fanns det plötsligt barn i familjen igen och även om hon inte förstod något av detta gjorde det ändå julfirandet charmigare.
Året därpå var hon mer medveten och mina föräldrar överdrev med julklappar. Den julen fick vi också veta att min bror Jan och hans sambo Katarina väntade sitt första barn.
Jag stod fortfarande inte pappa särskilt nära, men han var en bra morfar åt min dotter och jag visste att hon var trygg när hon var hos dem.
Cancerbeskedet förändrade pappa
Men när Saga var två år vändes våra liv upp och ner. I början av hösten fick pappa ett cancerbesked. Det blev cellgifter och operation.
Den julen var han redan en svag version av den pappa jag vuxit upp med. Från att ha åkt skidor och skottat snö kunde han nu inte ta sig någonstans utan käpp. Att få honom uppför trappan var för ansträngande så mamma och pappa flyttade ner till gästrummet.
Det där blev vår sista jul med pappa. Det blev bitterljuva dagar, för det fanns faktiskt även något positivt i detta. Sjukdomen förändrade pappa. Tanken på att detta kunde vara slutet fick honom att sänka garden.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
För första gången under alla år såg jag honom gråta. Han kramade om oss så fort han fick en chans. Jag fick känslan av att han såg oss på riktigt för första gången.
De sista månaderna kändes som någon slags försoning och det var läkande även om hans bortgång blev väldigt tuff för oss alla.
Pappas traditioner blev viktiga i min familj
När pappa dog väntade jag barn igen och som mamma har traditioner blivit viktigt för mig. Inför varje julhelg tänker jag mycket på de traditioner vi haft när jag var liten och vilka jag ville föra vidare till våra barn. Förlusten av pappa gjorde mig medveten om behovet av att känna trygghet och samhörighet.
Pappa hade aldrig skaffat snöslunga. Han ansåg att snö skottades bäst på det gamla sättet. Dessutom var det bra motion. Vi lärde barnen att skotta med skyffel och kallade det för ”morfarsskottning”. Det blev som en hälsosam lek och barnen älskade det.
Så var det julgranen. Pappa hade alltid huggit egen gran och vi började göra detsamma. Peters bror har en stuga med skogstomt och de tar med barnen dit varje år. Sedan kommer de hem med en vacker gran, till barnens oförställda stolthet!
Ett av mina tydligaste minnen av pappa från jularna är när han sopade garaget. Pappa hjälpte inte till särskilt mycket med städningen inomhus, men även garaget skulle städas och det var pappas domän. Någon dag före julafton röjde han upp därinne och sopade rent med stora sopkvasten.
–Nu går jag ut och fixar julsopningen, brukade han säga.
Vi började göra likadant i vår familj. Några dagar före jul är det julsopning av garaget även hos oss. Sådant man inte lägger någon större vikt vid som barn kan bli minnen som stannar kvar och sitter djupt.
Julsopningen är ett sådant exempel för mig. En enkel vana, men så mycket pappa. Kanske kommer mina barn att känna likadant när de blir stora? Och kanske för de traditionen vidare till sina barn.
I dag är barnen i tidiga tonåren. De har fått fem kusiner, min systers lilla Ida på två år är den yngsta. Vår jul är alltid en stor, härlig familjeaffär och genom åren har vi både hållit fast vid de gamla och skapat nya traditioner tillsammans. Det är trots allt det som gör julen speciell.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]