Här hjälper de övergivna hundarna både unga och gamla: ”Får en mening i tillvaron”

Efter reklamen: Se också: Syskonkärleken mellan lammungen Måns och hunden Tage

Det är lätt att förstå att man är lite trött och kinkig, om man är en gammal hund med tandvärk. Så var det för hunden Tumi, vars ägare hade gått bort. Tumi fick då komma till Martin Gade Kristensen på hundstallet och djurpensionatet Lilleriscenter i danska Mors. Efter ett besök hos veterinären visade det sig att Tumi faktiskt inte var så gammal ändå, kanske bara åtta år.

När Tumi blev av med sin dåliga tand, och opererades för en mindre tumör, var han sitt pigga jag igen – och nu har han fått ett jobb. Tumi har blivit besökshund och bor fyra dagar i veckan hos Martin för sitt jobb på ett äldreboende i närheten. Under helgerna har Tumi det bra hos en kärleksfull fosterfamilj.

Tar hand om hittehundar

Tumi är en del av Martins projekt Tim, ett projekt som fått sitt namn efter Martins älskade schäfer som dog av hjärtsjukdom. Martins hjärta klappar lite extra för djur som ingen annan vill ha. Därför arbetar han för Hundens Tarv och hjälper polisen om ett djur ska hämtas från ett dödsbo, eller när det gäller hittehundar och misshandlade djur.

Martin har även ett engagemang för människor och hjälper unga som på olika sätt haft det lite tufft i livet.

– Jag har arbetat med socialpedagogik i många år, och jag vet att unga med ångest och depression har svårt att ta sig ut och umgås med andra. Däremot är de ofta bra med djur, så varför inte sammanföra unga som söker jobb och mening i tillvaron, med en hund som behöver omsorg?

Det blev starten på projekt Tim. Projektet stöds av kommunen, och en del får komma på arbetsträning hos Martin. Hos Martin fick de ta hand om djuren – vilket blev ett lyckat koncept.

Det gav Martin ytterligare en idé: Han ville jobba med besökshundar som kunde göra visiter på ett närliggande äldreboende.

– Vi har några äldre och lugna hundar som passar för besök hos äldre. Hos oss finns också unga människor som älskar hundar, och sen finns det några på äldreboendet som gärna vill ha besök.

Det kostar ingenting att få besök av hundarna, men projektet behövde pengar för att täcka kostnader för transport och liknande. Vi sökte och fick ett stipendium på 50 000 kronor (danska, reds. anm.) från Fru Hedevig Quidings stipendiefond, och en lokal bilhandlare hyrde ut en bil till oss till ett bra pris, och så var vi igång. Vi har avtal med fyra olika äldreboenden i närheten, som vi besöker fyra dagar i veckan, berättar Martin.

Sikte på kakfatet

Trine och Helena är två personer som regelbundet åker ut tillsammans med Tumi och Helenas hund Maze. Första tiden på Martins djurpensionat och hundstall var Trine lite tystlåten. Så är det inte längre. Nu pratar hon, mycket till och med, menar Martin. Nu för tiden har Trine också fått fast jobb hos honom som projektledare.

Helena är på arbetsträning hos Martin och har med sig sin egen hund Maze. Just denna dag har de också med sig två aspiranter: Bølle och Arisha, två små sällskapshundar på fyra och åtta år, som har kommit från ett hem där det fanns lite för många hundar. De är med på prov, för att se om de passar och trivs som besökshundar.

Martin tror att hundarna kommer fungera bra tillsammans med de äldre och hålla sig lugna, kanske i någons knä. Det har han helt rätt i, ska det visa sig. På Rolstruplund äldreboende väntar alla de boende entusiastiskt på besökarna. Det är onsdag förmiddag, kakorna är framdukade, och några av de äldre sitter i rullstolar som är samlade i en cirkel. Hundarna rusar genast fram till Anne-Lise, som sitter intill ett soffbord.

Alla hundar, oavsett ålder, missar aldrig om det står ett fat med kakor framme – och nu samlas de runt Anne-Lise som generöst delar ut av godsakerna.

Det mesta på fatet hamnar hos Tumi som verkar helt hemmastadd och slickar sig om munnen, innan han vandrar vidare och glatt hälsar på nästa person.

Trevliga pratstunder

Det är bättre än när barnbarnen är här, skojar Karen, och visst finns det en liten sanning i det: Hundarna gråter inte och behöver inte bytas på – de trivs, bara de blir klappade och gosade med. Speciellt Maze som trivs så bra på det nya jobbet att han vill följa med en dam för att ta en tupplur på rummet.

– Det gör inget, man måste ju få se sig omkring när man är ute på äventyr, säger hon vänligt.

Maze blir dock hämtad och får snällt följa med tillbaka.

Den före detta bagaren Wagner försöker sig på att köpa Tumi, för en krona!

– Kommer inte på tal, säger – inte heller när han höjer budet till 99.

Säkerligen en lättnad för personalen, för på äldreboendet – där de redan finns två katter – finns ingen plats för en hund.

Mjuka och snälla händer

Lis minns sin gamla boxer, som fanns i hennes liv när hon var en ung mamma och bodde på landet, alltid med mycket att göra. Nu för tiden har Lis massor av tid, men står knappast sysslolös – för det ser hundarna till. Speciellt de två små, Bølle og Aisha, visar sig vara förtjusta i att ligga i knät.

Hundarna verkar trivas och blir kallade olika smeknamn, vilket inte bekommer dem särskilt. Vad som är viktigt, speciellt för hund som farit illa eller har förlorat sin förra ägare, är att träffa snälla människor som har tid för dem, och har mjuka, vänliga händer – och som vet var det är bäst att bli kliad.

Samtidigt kan även människorna, i sina skilda åldrar, prata och umgås en stund. Samtalet handlar om allt möjligt, från hundar till bilkörning och hårfärgning.

Två timmar senare är besöket slut för den här gången. Det vinkas adjö och hundarna lägger sig tillrätta i bilen för en välbehövlig tupplur. Nästa vecka ska de alla träffas igen.