Är du överdrivet kritisk? Det kan vara en omedveten strategi …
Alltså, nog är väl den där kjolen ganska ful ändå, maten lite väl salt, din mans nya skor lite väl blanka, coronan snudd på outhärdlig och världen bara lite för mycket …
Om du titt som tätt måste vädra din kritiska åsikt så är du nog bara som folk är mest.
Och låt oss då slå fast med en gång att det här med att kunna förhålla sig kritisk till saker och ting är viktigt. Inte bara för demokratins och vetenskapens skull, utan även för din egen. Det visar nämligen att du tar dig själv på allvar och ställer krav, menar psykologen Marie Brixtofte, författare till boken Bolsjefilosofi og andre leveråd, som bland annat handlar om vad som händer när vi förhåller oss kritiska till oss själva och andra.
– Det som är bra med att vara kritisk är att man ger sig själv tillåtelse att ställa krav på omvärlden. När man är kritisk signalerar man att man är så pass mycket värd att man förtjänar något bra. Och att man inte bara köper allting rakt av, utan gärna vill undersöka saker själv, säger hon.
Avstånd, trygghet och ensamhet
Men vad händer då om man blir alltför kritisk? Det vill säga om det tippar över så att man mer eller mindre alltid är kritisk, oavsett om det är befogat eller inte. Och då det gäller allt, från kollegans presentation till hotellet på resan – eller om du ska ge feedback på en uppgift och markerar lite extra med rödpennan, bara för säkerhets skull, även om du egentligen inte hade något att anmärka på.
– Om man generellt är väldigt kritisk så skapar man ett avstånd mellan sig själv och glädjen, men också mellan sig själv och andra, eftersom man inte låter sig svepas med av en annan människa eller upplevelse och ge sig hän. När man är kritisk är man på ett sätt trygg, för när man inte går med på något så riskerar man heller inget. Baksidan är bara att man blir ensam, eftersom man med sin kritik håller just ett avstånd. Och det är en lite sorglig situation, för man tror att kritiken skyddar en, men i verkligheten gör den en ensam, säger Marie Brixtofte.
– Strategin är dubbel. Å ena sidan säger man att ”det måste vara gott nog åt mig”, men samtidigt kan det bli så att man säger att ”inget är gott nog åt mig”. Det är bra att eftersträva en hög nivå och ställa krav, problemet är när det blir för höga krav, för då skjuter man över målet, menar psykologen och fortsätter:
Se också: 6 tecken på att du är en övertänkare
– Strategin hänger samman med att överkritiska människor helt omedvetet eftersträvar distans och inte vågar öppna upp helt. Om någon kommer för nära är de rädda för att bli avslöjade i att inte vara tillräckligt bra. Och om de öppnar upp blir de samtidigt sårbara så att andra kan komma åt dem, säger hon och framhåller att önskan att hålla ett avstånd oftast är omedveten, och att man därmed inte nödvändigtvis är klar över att ens egen kritiska strategi faktiskt skapar avstånd. Vissa tror kanske snarare att det är tvärtom, att det är andra som håller en distans till dem, vilket kan bli en bekräftelse på att folk är dumma, och att det är bra att förhålla sig kritisk gentemot dem, förklarar hon.
Vinst med kritiken: Att positionera sig
Marie Brixtofte pekar på flera sidovinster för den överkritiske.
– En av vinsterna med att alltid förhålla sig kritisk är att man utmärker sig och positionerar sig i förhållande till andra. Det är ett sätt att visa sin överlägsenhet på, då man genom att vara kritisk signalerar att jag vet något som du inte vet, förklarar Marie Brixtofte.
En annan vinst kan vara att framstå som smart, eftersom man demonstrerar att man inte bara köper allting rakt av. Man är exempelvis smartare än kollegan, som borde ha gjort si eller så i sin presentation. Det är samtidigt lite av en balansgång, för man kommer snabbt att framstå som något av en besserwiser, en förståsigpåare som tycker sig veta allting bättre än andra.
Man kan också förhålla sig kritisk till något, till exempel en film eller sin arbetsplats, av den anledningen att man hoppas få andra med sig. Enligt teorier om social identitet så skapas vår identitet nämligen av ett ”vi” och ”dem”, och om man tror att man kan få andra med sig i kritiken, så är det ett effektivt sätt att skapa en gemenskap.
Slutligen kan vinsten vara att man känner sig mer på den säkra sidan som kritisk. Om man inte går med på saker så riskerar man ju inte heller att misslyckas. Men det kan även få motsatt verkan, framhåller Marie Brixtofte. För om du är kritisk på förhand mot något som sedan visar sig bli en succé, så kan ju det också vara pinsamt.
Dessutom är det en kortsiktig strategi. För i längden kommer den som alltid har en kritisk anmärkning om allt bädda för problem i sina relationer till andra, menar Brixtofte.
– Ingen orkar med den som bara är kritisk, säger hon och förklarar att sådana personer istället har en annan påverkan på sin omgivning, nämligen att folk blir undvikande.
– Man undviker att diskutera politik med dem, undviker att visa dem saker, och kanske skruvar man även ner mottagligheten för deras input, eftersom man vet att vederbörande alltid förhåller sig kritisk. Det som de kritiska hoppas på är att man ska lyssna på dem. Men om du alltid är kritisk så är det som om volymen skruvats upp, och då skruvar den andra parten istället ner volymen på dig och dina kritiska uttalanden, vilket innebär att dina ord tillmäts mindre värde.
Låg självkänsla och stort kontrollbehov
Den överkritiska typen är ofta en person som har låg självkänsla, en aktiv inre kritiker, stort kontrollbehov och inte sällan en tendens till perfektionism, enligt psykologen. Och den som är väldigt kritisk gentemot andra är ofta också vansinnigt kritisk mot sig själv. Men lyckligtvis finns det saker man kan göra för att komma tillrätta med problemet. Om den kritiska inställningen gått till extremer bör man jobba med sin självkänsla, till exempel i terapi, menar psykologen.
Se också: Så hanterar du någon du inte tycker om
Men det finns även andra sätt att bryta det kritiska mönstret.
– Prova med lite ödmjukhet gentemot andra. Om du kommer till ett möte och till exempel reagerar mot ordningsföljden på dagordningen, så tänk då att de nog har haft en tanke med det upplägg de valt. Ha en ödmjuk hållning, med utgångspunkten att du inte nödvändigtvis vet bättre än andra. Och ha i åtanke att när andra agerar på ett visst sätt, som du är oförstående eller kritisk till, så är det ofta för att du inte känner till hela sammanhanget. Att våga vara mindre kritisk handlar också om att släppa den egna kontrollen och våga följa med en annan människa. Att tillåta sig själv att få en ögonbindel för en stund, hålla någon i handen och säga: Prova nu att ta med mig till en ny plats.
/Översättning: Helena Schoug