Oscar i Sven-Ingvars: Jag känner mig nära pappa på scenen
Alldeles efter sin pappas död den 22 mars 2017 kör Oscar Magnusson bil genom Karlstad. Han ser flagga efter flagga vaja på halv stång. Där och då möter hans mest privata sorg en hel stads vördnad och saknad. Sven-Erik Magnusson och hans Sven -Ingvars var en institution i svensk musikbransch, och de kommande dagarna förstår Oscar, hans syster Johanna och deras mamma Eva att det faktiskt handlar om ett helt land som sörjer och saknar en mycket älskad artist.
Dog i cancer
Sven-Erik Magnusson var 74 år gammal när han dog i sviterna av en cancersjukdom han kämpat mot i sju år.
Dagen då Oscar passerade flaggorna på halv stång var han förstås bara otroligt sorgsen och ledsen. Men sakta var han tvungen att börja ta in det obegripliga som egentligen inte gick att förstå.
– Min saknad efter pappa är avgrundsdjup. Jag kan egentligen inte sätta ord på det, men det hör ihop med att jag alltid kände mig sedd, hörd och viktig för honom, säger Oscar.
Parallellt med den akuta sorgen upplevde Oscar en känsla av ödmjukhet och tacksamhet att ta in den kärlek och uppskattning som fullkomligt strömmat mot familjen, berättar han. Hyllningarna kom från många håll: från statsministern, Björn Ulvæus, hockeylaget Färjestad, TV4:s ”Så mycket bättre”, festivalen Putte i Parken, hemstaden Karlstad som planerar en staty till minnet av Sven-Erik …
Att sörja i offentligt ljus
Vad händer med en familj som delar sin sorg med mängder av fans som de inte känner? Hur sörjer man en av sina närmsta människor i offentlighetens ljus? Svaret från Oscar kommer direkt: det gör man inte. Hela tiden har han och familjen kunnat separera det som rör bara dem och det som kan delas med andra. Just därför tycker han inte att uppmärksamheten har varit det minsta problematisk. Tvärtom.
– Det är ingen som har ensamrätt på sorgen. Det var förstås en glädje för oss i familjen att se att han betydde så mycket för andra. Med pappa kom det mesta rakt från hjärtat, han var helt fri från later. Jag tror att det var det människor såg och förstod.
Sven-Erik hade en stark integritet, säger Oscar, och den har gått i arv.
– Det är en nödvändighet när man lever ett liv i offentligheten, annars blir man uppäten. Pappa var väldigt generös med sig själv, men han valde alltid själv när han skulle vara det. Det är såklart någonting som jag har lärt mig av att leva bredvid honom i 36 år.
Kunde prata om döden
Oscar sitter på klassisk Sven-Ingvarsmark när han berättar. Ett stenkast bort ligger Sandgrund, den anrika dansrestaurangen som numera är Lars Lerins eget museum. Oscar säger att han fortfarande kan förnimma doften av pepparsås från när han som barn somnade under en diskbänk i danspalatsets restaurang. Han har vuxit upp med Sven-Ingvars och har svårt att skilja bandmedlemmarna från sin övriga familj. Nu ska den musikaliska resan gå vidare.
Oscar och bandet har tagit ett gemensamt beslut att fortsätta. Efter tio år som gitarrist i Sven-Ingvars är han nu deras sångare. Biljettförsäljningen till vårens turné ”Länge leve Sven-Ingvars” har gått så bra att fler städer har lagts till.
Kunde du och din pappa prata om vad som skulle hända efter hans död?
– Det är klart att det är speciellt att prata om en långtgående framtid med en person som vet att dess egen framtid är begränsad. Vi vidrörde ämnet, men mest handlade våra samtal om barn, familjen och livet i stort. Vi pratade om att allt skulle bli bra, men också massor om spelminnen och allting vi fått uppleva tillsammans. Jag tänker att i detta att prata om allt fint som varit ligger också en sorts framtidstro och förväntan, säger Oscar.
– Den kommande turnén blir min chans att säga tack.
Oscar och bandet vill förvalta den låtskatt som skapats under sex decennier. Men det är också ett nytt kapitel som ska skrivas i historien om Sven-Ingvars.
– Det är givetvis så att pappa alltid kommer att finnas med, men vi måste också hitta egna vägar framåt.
Sjuk efter sista konserten
Under 2016 firade Sven-Erik Magnusson och hans Sven-Ingvars 60 år som band med konserter runt om i Sverige. Det som skulle visa sig bli den sista spelningen där alla var med gjorde bandet i Eringsboda i augusti det året. Oscar säger att det var efter den konserten som hans pappas sjukdom verkligen började ge sig till känna.
– Den typ av cancer han hade är lömsk. Även om du märker vissa krämpor så kan den hålla sig i schack länge. Pappa levde med sin diagnos i sju år, och även om han mådde fysiskt bra så fanns alltid vetskapen om sjukdomen där.
– Pappa var född till att stå på en scen, han mådde bra av det, att det gjorde hans liv bättre och kanske till och med något längre.
Oscar Magnusson har inte sluppit undan kommentarer om ”räkmacka” och fördelar av att vara född in i musiken. Hemifrån har han däremot aldrig känt någon press eller krav att gå i sin pappas fotspår. Oscar berättar att han alltid känt sig förutsättningslöst älskad och uppskattad, att han har fått välja väg i livet själv. Men han medger att han själv känt ett visst behov av att skapa någonting helt fristående från familjearvet. I värmländska bruksorten Borgvik köpte han 2009 ett gammalt träsliperi och massafabrik som han gjorde om till konsthallen Sliperiet. I dag är det en flerfaldigt prisbelönt verksamhet med tillhörande gourmetrestaurang.
Familjeliv med fru och barn
I lilla Borgvik lever Oscar även familjeliv med sin fru Sara och deras son John, snart tre år. Sara arbetar med rekrytering med fasta tider och rutiner.
– Det är klart att det är ett pussel att få ihop allting i vardagen. Under många år var jag van att kunna jobba när som helst och hur mycket som helst. Så plötsligt kommer det ett litet barn som tar all uppmärksamhet, och som jag förstås vill ge all uppmärksamhet och tid.
Oscar är väl medveten om vad artistlivet ofta kräver och vad det kan kosta. På frågan om de tidigaste barndomsminnena svarar han krasst och osentimentalt att det tydligaste minnet trots allt är alla hemmakvällar med hans mamma och syster medan Sven-Erik jobbade.
– Man måste reflektera över allting man gör och hur man använder sin tid. Jag är så oerhört glad och tacksam över min fru och vår son, att vi är den lilla familj vi är. Att vi har det bra, att det fungerar. Det gäller att vara varsam om det.
Stark kontakt med pappa genom musiken
Riktigt bra mår han när han promenerar med familjens irländska setter Doris. Med ett lite skratt säger Oscar att han faktiskt kan vara en ganska andlig person som ser symboler i jordiska ting.
– En stjärnklar kväll hemma, när inte en enda lampa lyser, är helt magisk. Och det är klart att promenaderna inbjuder till tankar och samtal, också med dem som inte längre finns här på jorden.
Den starkaste kontakten med sin pappa har han dock förstås genom musiken.
– Jag känner mig väldigt nära honom när jag står på scen. Vissa låtar är väldigt speciella och betyder extra mycket, men generellt är det hur hans röst liksom förlängs genom min röst när jag sjunger. På så vis finns han i mig hela tiden på något vis. Att få fortsätta med Sven-Ingvars, det är en tröst och en bearbetning.
Av Elin Persson
Foto: Lars Sjöqvist, privat, IBL