Ofrivillig ensamhet – så gör du för att bota den
Man ser eller hör sällan någon öppet beklaga sig över att de känner sig ensamma. Fysiska krämpor däremot – inga problem att lufta! Även ”genanta” besvär har vid rätt tillfälle sin plats i diskussionen. En hemorrojd kan minsann få göra sig hörd, men aldrig ett ”vet du, jag känner mig så ensam…
Det handlar förstås om skammen. Ensamhet är vår tids pestpingla, den som förr varnade om att här kommer en person som är läskig att vara nära… Den klär vi inte gärna oss i offentligt.
– Ja, ensamhet som inte är självvald är verkligen en svår känsla att lägga på bordet, för den väcker så mycket obehagskänslor. I grunden är vi flockdjur, så vi klarar oss i stort sätt inte utan att tillhöra några andra. När man då ”hamnat utanför flocken” så slår stressystemet på. Man fastnar också lätt i negativa och självförebrående tankar. ”Är det något fel på mig? Varför tycker inte andra om mig?”
Det i sin tur ger skamkänslor och sådana gör ofta att vi drar oss undan, vilket när det gäller ensamhetsproblematiken är allt annat än hjälpsamt, förklarar Anna Bennich Karlstedt, psykolog, psykoterapeut och författare till flera böcker om många av våra utmaningar som människor.
Innebär stora hälsorisker
Denna negativa spiral, där vi skäms över vår ensamhet, blir osäkra i sällskap med andra och därför drar oss undan ytterligare slutar ju bara med ännu större ensamhet. Och vid det här laget kan man faktiskt prata om det hela som ett samhällsproblem.
I England har regeringen till och med utsett en ”ensamhetsminister” för att råda bot på det faktum att nio miljoner britter ofta eller alltid känner sig ensamma, vilket säger något om allvaret i situationen.
I Sverige uppger var sjätte person att de inte har en enda nära vän. Särskilt bland äldre är den faktiska ensamheten stor. Men nyare forskning visar att även yngre personer, i åldern 16-24 år, oftare än man tror upplever så kallad ”känslomässig ensamhet”. Trots att de har vänner känner de sig inte sedda eller bekräftade.
Och det finns också tydliga hälsorisker med att ofta känna sig ensam.
– Det är faktiskt lika farligt som att röka 15 cigaretter om dagen och farligare än stillasittande och ohälsosam övervikt. Så det finns absolut risker med en obehandlad ensamhetsproblematik. Vi blir helt enkelt sjuka av att vara ofrivilligt ensamma över lång tid och det handlar om att ensamheten ger ett kroniskt stresspåslag i kroppen eftersom vi hela tiden får signaler om att vi ska leta upp vår flock.
– Vi dog ju på savannen om vi var ensamma och detta biologiska, automatiska larmsystem som varnar när vi upplever oss isolerade har faktiskt inte förändrats sedan dess. Dessutom kan vi själv trigga igång larmet genom egna tankar av ”ingen vill vara med mig!”, förklarar psykologen Anna Bennich Karlstedt.
Naturliga mötesplatser försvinner
Hon konstaterar också att det finns saker i vårt moderna samhälle som kan förklara varför ensamhet faktiskt väcks hos alla ibland.
– Vårt samhälle är mer individualiserat i dag, så tidigare naturliga mötesplatser används inte lika mycket längre. När många handlar på nätet så träffas vi inte på samma sätt i butiken. Vi deltar heller inte i lika stor utsträckning i föreningsliv och är dessutom sekulariserade, så vi träffas inte i kyrkan om söndagarna heller, förklarar psykologen.
Många av våra sociala beteenden har i stället flyttat in i datorn. Vi mejlar i stället för att ringa. På olika slags forum kan man dela sina tankar med andra och på så sätt absolut lindra ensamhetskänslor, men ständiga skärmar framför människors ögon fungerar också som ett slags sköld som hindrar ”riktigt småprat”, till exempel på bussen eller i väntrummet.
– Skärmumgänget kan ju inte helt ta bort det faktum att vi behöver riktig mänsklig kontakt ibland, till exempel i form av beröring och en vänlig röst, poängterar psykologen.
Det går faktiskt att söka hjälp hos henne, och förstås andra psykologer, om man känner att man hamnat i en ond ensamhetsspiral. För själva känslan av ensamhet kan ju också leda till att man blir nedstämd. Känner man skam för sin ensamhet så kanske man inte heller vågar ta kontakt eller känner att man kan vara sig själv i sociala sammanhang.
– Om det handlar om känslomässig ensamhet så kan man i terapi få hjälp att utforska vad känslan kommer ifrån och hur man kan lära sig att minska den. Är man ofrivilligt ensam på riktigt så kan man också få pepp och stöd i att bredda sitt nätverk och ändra sin situation, men för den som känner skam och nedstämdhet så hjälper ju ingen hurtig tipslista i stil med ”börja dreja”. Då behöver man i första hand ta hand om skamkänslorna, summerar Anna Bennich Karlstedt.
I framtiden kan vi ta ett piller mot ensamhet
Ensamhetskänslor är kopplade till flera hälsorisker, som ökad risk för både hjärt-kärlsjukdomar, demens och cancer. Dessutom försvagar kronisk ensamhet immunförsvaret, så det är lättare att få vanliga infektioner och virus.
Det finns alltså flera skäl till att forska på det stora samhällsproblem som upplevd ensamhet är. Tester pågår visserligen fortfarande, men amerikanska forskare menar att man är nära att hitta en lösning.
Hormonet pregnenolone sjunker i kroppen under kroniskt ensamhet och i tester på både möss och människor har man konstaterat att hormonet på syntetisk väg, i form av en tablett, kan häva de plågsamma effekterna av ensamhet.
Du kommer alltså fortfarande att känna dig ensam om du är det, men stresskänslorna, skammen och ångesten över detta kommer inte att kopplas på i samma utsträckning. På så sätt bryter man det ofta förlamande dödläge som ensamma människor fastnar i när de drar sig undan och inte vågar göra något åt att bryta sin situation och därför blir alltmer isolerade.
Nya tankar kan ge nya vanor – som kan ge nya vänner
- Ändra tankemönster – tänk positivt.
- Fokusera på andra – inte på dig själv.
- Välj ut någon du vill närma dig.
- Var vänlig och intresserad, men inte för påträngande.
- Sprid glädje och var poistiv.
- Låt vänskapen växa i en takt som passar er båda.
- Var en sådan vän som du själv skulle vilja ha.
Gå med i ett nätverk
Citypolarna ordnar sociala aktiviteter för alla som vill utöka vänskapskretsen.
Relevanta bekanta ordnar speed-dejting för 65-plussare som vill lära känna nya bekanta, det handlar alltså inte om kärlek.
Nina Jansdotter: ”Känner mig ensam bland folk”
”Jag har hundratusentals kontakter i mina olika nätverk. Bara på karriärnätverket Linkedin har jag 30 000 kontakter, och eftersom jag är värdinna och håller i en del mingel så träffar jag ofta mycket folk.
Det är alltså sällan som jag ÄR ensam, men ändå kan jag känna mig som det. Jag kan känna mig lite ihålig och inte riktigt i kontakt med mig själv, särskilt i sammanhang när jag träffar mycket folk.
Faktiskt känner jag mig ofta mer ensam då än när jag är ensam på riktigt, som när jag cyklar eller mediterar. Jag tror att det handlar om att på mingel så ska man visa upp sig själv. Många kommer därför till eventet med en viss känsla av stress och det är som att det smittar av sig.
Det är alltså sällan som jag ÄR ensam, men ändå kan jag känna mig som det
Jag är väldigt känslig för andras energier och känslostämningar. Dessutom har jag adhd så för mig är det jobbigt med för mycket intryck. Mitt sätt att hantera det här på är faktiskt att aktivt boka in riktig ensamhet, både före och efter ett möte med mycket folk.
Om jag gör det, så orkar jag vara närvarande och i kontakt med mig själv och kan då verkligen möta andra människor och känna mig både sedd och accepterad, och inte ensam.”
Lotta Willman: ”Viktigt att vara öppen”
”När min man fick cancer för två år sedan så kände jag mig väldigt, väldigt ensam. Jag brottades med mycket jobbiga tankar på framtiden som jag inte riktigt kände att jag kunde ta upp med honom.
Som tur är hittade jag en kvinna inom anhörigvården som hjälpte mig att förstå att alla som går igenom något sådant här tänker likadant. Och i dag mår min man tack och lov mycket bättre!
I dag har jag lärt mig hur viktigt det är att öppna sig för andra om sådant som känns svårt
Men även tidigare i livet har jag känt mig ensam när jag har haft jobbiga känslor som jag inte delat med andra. Jag är 1,85 lång, och har tidigare varit väldigt stor, närmade mig 160 kilo när jag vägde som mest.
Jag hade både dålig självkänsla och dåligt självförtroende för det, men även om jag umgicks med ett bra gäng vänner, så var detta inget jag tog upp med dem. I stället var jag alltid ’stora, glada, goa Lotta som alltid skrattar’. Men inombords grät jag ju och kände mig oerhört ensam.
I dag har jag lärt mig hur viktigt det är att öppna sig för andra om sådant som känns svårt. En annan sak som jag också gör när jag märker att grubblerierna kommer är att sätta mig på cykeln och bara cykla!
Jag ger mig ut på landsvägarna med min femväxlade damcykel. Efter 4-5 mil har jag rensat huvudet, bearbetat saker och de jobbiga känslorna släpper.”