Nina och Patric återsågs efter många år: "Vi blev vändpunkten i varandras liv"
Nina var inne i en tuff period av livet. Ett flera år långt och destruktivt förhållande hade tagit slut. Hon visste inte vad hon skulle göra med livet framöver när hon var ute och gick med sin hund. Då plingade det till i fickan och hon tog upp mobiltelefonen. Ett Facebook-meddelande från Patric, läraren från gymnasietiden för 20 år sedan. Hon blev förvånad – och glad.
I dag är Nina Szlapak, 44, och Patric Eghammer, 52, lyckliga förstagångsföräldrar till Natanael som ännu inte hunnit fylla halvåret. En familj – det som båda innerligt längtade efter när de blev ett par för snart nio år sedan.
– Han är helt underbar, säger båda medan Natanael ivrigt suger i sig av nappflaskans innehåll.
Huset i Persmåla utanför Karlskrona andas gemyt och harmoni.
– Livet känns oerhört bra just nu, säger musikintresserade Patric som både spelar och bygger gitarrer, skriver låtar och har skrivit en del böcker medan han väntade på att den rätta skulle dyka upp.
Första gången han träffade Nina var när han fått en tjänst som elgitarrlärare för det estetiska gymnasieprogrammet på en skola i Karlskrona. Nina var dock inte hans elev. Men de såg varandra ibland på skolgården eller i matsalen.
– Jag minns att du verkade vara trevlig, även om vi aldrig pratade med varandra, säger Nina.
Hon tog studenten och började arbeta på stadshotellet i Karlskrona. Patric flyttade till Stockholm för att läsa litteraturhistoria. Då var han i trettioårsåldern och kände att tiden snart var mogen för att bilda familj. Mer eller mindre omedvetet hade han satt upp en deadline. Han ville absolut inte vara äldre än 42 då, den ålder hans egen far varit när Patric föddes.
Men tiden gick. Han reste en del och hamnade så småningom i Malmö. Snart hade han passerat 42 och började känna en lätt panik. Han inledde en relation som inte ledde åt rätt håll och tog slut.
Hjärtstopp och återupplivning
En jobbig tid följde med mycket stress. Under någon veckas tid kände Patric sig hängig och fick smärtor i vänstra sidan av bröstet som blev mer frekventa och intensiva för varje dag.
Valborgsmässoafton 2013 var det värre än tidigare. Han la sig tidigt och hoppades att obehaget skulle försvinna om han sov ut ordentligt. Men två på natten vaknade han och hade svårt att andas. Han fick panik och gick ut för att ta en nypa frisk luft i Pildammsparken.
– När jag kom ut på gatan var det som om mina ben förde mig till akuten på Malmö allmänna sjukhus utan att jag kunde protestera. Strax efter att jag kommit in genom dörren låg jag på en bår och hade ett tiotal personer runt mig.
Kraftig hjärtinfarkt konstaterade läkarna. Hade han kommit till sjukhuset några minuter senare hade det varit kört.
– Jag fick ett hjärtstillestånd som varade i ett par minuter. Jag fick återupplivas med defibrillator innan jag kördes till Lund där jag fick genomgå en så kallad ballongsprängning för att rensa de igensatta kranskärlen och få en så kallad stent (ett litet rör av fint metallnät) inopererad.
Hjärtinfarkten väckte många tankar.
Även om hjärtinfarkten var traumatisk och medförde en hel del dödsångest, var den samtidigt en positiv upplevelse
– Även om hjärtinfarkten var traumatisk och medförde en hel del dödsångest, var den samtidigt en positiv upplevelse. Jag förstod att jag inte borde skjuta upp saker jag drömde om att få göra. Om jag ville ha familj och barn var det hög tid att göra något åt det när jag nu var 44 år gammal.
Plötsligt dök hon upp i minnet
Tilltufsad efter hjärtinfarkten satt Patric en sommarkväll hemma i sin lägenhet och skrollade på Facebook. Plötsligt dök hon upp i hans huvud, Nina Szlapak från tiden då han var lärare på gymnasiet i Karlskrona. Han insåg att hon måste ha gjort intryck på honom och slog in hennes namn i sökfältet. Han hittade henne.
Nina var ute och gick med sin hund när hon såg Patrics meddelande: ”Kommer du ihåg mig?” Ja, det gjorde hon och något hände.
– Jag uppfylldes av sådan glädje, säger Nina.
Hon hade då avslutat ett 17 år långt förhållande med en sambo som hade stora drogproblem.
– Jag hade blivit medberoende och när många sa att det var tack vare mig han var vid liv blev det så att jag klamrade mig fast för att han inte skulle gå under. Men till slut orkade jag inte och separationen var väldigt jobbig. Jag kämpade med ett dåligt samvete och funderade på att gå tillbaka till samma destruktiva tillvaro.
Patric och Nina fortsatte skriva till varandra och skrivandet blev mer och mer känslofyllt.
Patrics meddelanden gjorde mig glad och lyfte mig. Han gav mig ett nytt och ljusare synsätt
– Det blev som att vi skrev en förtrolig dagbok till varandra. Varje dag såg man fram emot att få nya meddelanden. Patrics meddelanden gjorde mig glad och lyfte mig. Han gav mig ett nytt och ljusare synsätt. Det blev vändpunkten i mitt liv, säger Nina.
Drog en halvvit lögn
Patric skrev att om han kom förbi Karlskrona någon gång skulle han titta inom så att de kunde ta en kaffe.
När det gått några månader var Patric i Olofström, där han har sina rötter, och hälsade på sin mamma. Han skrev en halvvit lögn till Nina om att han hade ett ärende till Karlskrona, vilket han inte hade, och frågade om de kunde ses och dricka en kopp kaffe.
Nina sa ja, och kände genast hur hjärtat hoppade till av nervositet.
– Jag var ju bara en enkel tjej som jobbat på stadshotellet i Karlskrona sedan jag slutade gymnasiet och knappt varit någonstans. Patric kändes så världsvan, han hade bott på olika platser och rest runt i världen.
Patric lånade sin mors bil och körde till Karlskrona en kulen söndagseftermiddag i oktober. Nina var spänd som en fiolsträng när Patric dök upp. De kände igen varandra direkt.
– Jag till och med berättade för dig hur nervös jag var, säger Nina.
Men när de kom hem till Nina och fikade var det som all nervositet släppte. Deras samvaro kändes helt naturlig.
– Det dröjde inte länge förrän vi låg omslingrade medan regnet smattrade utanför rutorna. När jag körde därifrån hade vi inte bestämt om vi skulle träffas igen, men det visste jag att vi skulle göra, säger Patric.
Ringde gamla arbetsgivaren
De turades om att åka till varandra och Patric kände att han hittat kvinnan han ville dela sitt liv med. Efter något år ringde han sin gamla arbetsgivare på Karlskrona kommun. Jo, det fanns en tjänst ledig som lärare i svenska för invandrare. Glad i hågen ringde han till Nina.
Hon blev glad, men samtidigt fundersam. Ville han verkligen bo i en liten stad när han var van vid större städer?
Patric visste vad han ville och i november 2014 flyttade han in i Ninas lägenhet. Med Patric ändrades också Ninas liv. Han introducerade henne i resandets värld. De besökte Berlin, Prag, Italien, Grekland, Spanien, åkte en runda till Island och även till Colorado i USA där de fick uppleva Klippiga bergen.
– Det var helt fantastiskt att få se alla dessa platser, säger Nina.
När de reste till Gdansk 2015 passade de också på att förlova sig.
Nina som alltid varit träningsentusiast introducerade Patric i den världen. Att vandra blev ett gemensamt intresse.
Det var under en vandring längs Blekingeleden som de passerade i närheten av Persmåla, byn där de numera bor. De tältade vid en sjö och fångades båda av den vackra naturen, stillheten och lugnet.
Se också: Så förbättrar du din relation på mindre än 60 sekunder
Hemma igen råkade de på internet se ett hus som var till salu i närheten av sjön där de tältat. Det var för fem år sedan.
Nu var deras liv perfekt, nästan. En sak fattades, små fötter som skulle trampa på golvet i deras mysiga hem. Nina hade fyllt 40 och Patric hade bara ett par år kvar till 50. Det var hög tid att bli gravida om de ville bli en större familj.
Hoppet började falna …
De försökte och försökte, men inget hände. Hoppets låga började falna.
Vi hade dock kommit överens om att blev det inget så fick det vara så
– När man så gärna vill ha barn blir det en psykisk påfrestning, säger Patric. Vi hade dock kommit överens om att blev det inget så fick det vara så.
I början av förra året anade Nina att hon kunde vara gravid. En morgon tog hon ett graviditetstest. Hon tittade inte utan lade stickan på en silverbricka med servett över och bar upp det till sängen där Patric låg. Tillsammans ryckte de undan servetten. Testet var positivt – de jublade tillsammans.
– En otrolig känsla, säger Nina som svävade på moln när hon åkte till jobbet.
Men de var ännu bara i början av graviditeten.
– Vi var båda oroliga för missfall, vi skulle kanske inte få flera chanser.
Men den 19 oktober kom lille Natanael till världen. Lyckan var fullkomlig när han låg på mammas bröst.
Deras liv har nu förändrats. Det går inte att resa och vandra som innan, och Nina får låta gymmet vänta ett tag. Men vad gör det.
– Ett leende från Natanael känns bara helt fantastiskt. Han har gjort vårt liv komplett, säger paret.
Och vem vet, kanske han till och med får ett syskon.
– Vi skulle gärna vilja att det blev så, men det får tiden utvisa, säger de.