Nina Kennedy om filmen Superswede och föräldrarnas död

Den lilla lintotten tultar runt på gamla 70-talsbilder med pappa Ronnie och mamma Barbro. Livet lekte, solen sken och de reste runt världen till Ronnies tävlingar tillsammans alla tre. Nina hade inte ens hunnit fylla tre år när hennes kände pappas död skakade en hel värld.

Nina Kennedy är den där lilla flickan som nu vuxit upp till en stark kvinna – en överlevare som generöst berättar om den smärta hon upplevt men också om den glädje hon bär med sig när hon nu lärt känna sina föräldrar på nytt genom arbetet med den högaktuella filmen om deras liv: Superswede.

– Det känns stort för mig med uppståndelsen, det känns fint och härligt att det finns ett sådant intresse för min pappa. Jag blir varm i hjärtat, ler Nina.

Ronnie blev 34 år

Ronnie Peterson var endast trettiofyra när han avled för snart fyrtio år sedan. Nina minns inget av sin pappa men hon är ändå väl insatt i det som hände och i kraschen som förändrade hennes och hennes mamma Barbros liv för alltid. Rubrikerna var svarta och spekulationerna många kring huruvida Ronnies liv skulle ha kunnat räddas eller inte. En del hävdar att läkarslarv, dålig hygien och allmän inkompetens tog Ronnies liv. Andra menar att så inte var fallet.

– Jag har alltid varit intresserad av att få så mycket information som möjligt, men jag har lärt mig att leva med att han gick bort. Jag kan inte bära med mig bitterhet eller gå runt och önska att vården under det kritiska dygnet efter olyckan skulle varit annorlunda. Min pappa är och förblir död. Jag vill bära hans fina minne ihop med minnet av min mamma.

Lärt känna föräldrarna på nytt

Arbetet med dokumentärfilmen Superswede, som Nina är medproducent till, har gett henne nya minnen och väckt liv i gamla.

–Det är helt underbart! Jag har ju knappt ens hört min pappas röst tidigare. Nu drömmer jag om honom om nätterna och jag har lärt känna honom som person, en verklig individ av kött och blod. Jag tycker att filmen har låtit mig lära känna båda mina föräldrar på ett helt strålande sätt, också som det kärlekspar de var, och det är jag så oändligt glad för!

Filmen som ett familjealbum

Genom filmen har Nina också fått reda på sådant som folk inte har berättat för henne för att skona henne, sådant som kan verka känsligt och laddat. Och eftersom Nina bodde och gick i skola i England under hela sin uppväxt slapp hon att mötas av allt som stod i svenska tidningar under de svåra åren. Hon flyttade till Sverige först efter sin mammas bortgång. Men sedan regissören av Superswede, Henrik Jansson-Schweizer, nu lyft på varenda sten för att göra filmen autentisk har Nina fått ett helt familjealbum i sin ägo. Fast på filmduken.

– Nu kommer mina barn att bli fullmatade med min historia, säger Nina och skrattar. De är än så länge inte påfallande intresserade, de har ju ingen relation till sin mormor och morfar. Men jag tror att de med tiden kommer att vilja veta mer. Filmen är även en viktig byggsten i relationen till min man, som har en stor familj och båda sina föräldrar i livet.

Nina beskriver sig som en ganska vanlig person som är inredningsdesigner och driver företaget Fedra, har fött tre barn och vill få vardagen att fungera, precis som alla andra.

– Det som sticker ut är väl att jag är otroligt intresserad av Formel 1 och följer sporten troget. Min mamma träffade ju dessutom en Formel 1-förare till efter min pappas död, John Watson, så jag har liksom inte kunna värja mig. Jag har varit på de flesta Formel 1-tävlingar i Europa under årens lopp, och min man är också intresserad. Eller, han har väl så snällt fått lära sig att tycka om sporten eftersom han levt med mig.

Mammans död en olycka

Nina gråter och skrattar om vartannat under hela intervjun. Det är framför allt när vi pratar om mamma Barbro som tårarna kommer och det stockar sig i halsen på henne. Hennes tacksamhet över den närhet och den fina relation de hade vet inga gränser. Hon har sin mammas hand i sin egen för alltid.

– Det var en väldigt svår tid för mig när hon försvann. Och det är vansinnigt smärtsamt fortfarande. Men jag har på något vis lärt mig att leva med sorgen, även om den aldrig försvinner. Saknaden kommer alltid att finnas där. Hon var helt underbar, min fina mamma, så snäll, varm, lite blyg och väldigt vacker. Min saknad blir såklart ännu större genom arbetet med filmen.

Nina och hennes mamma kom varandra väldigt nära efter Ronnies död, och Barbros död har varit ett känsligt ämne för henne.

– Många tror att hon tog livet av sig, men det var en olyckshändelse. Visst, hon mådde dåligt, men hennes död var inte avsiktlig. Jag om någon kände min mamma, och jag vet med säkerhet att hon inte begick självmord. Det är en stor lättnad för mig att kunna få säga sanningen nu.

Kärleksfull relation

Efter tårar och pauser kommer sedan ett skratt igen när Nina berättar hur fascinerande unga hennes föräldrar är i filmen.

– Det är så konstigt att se de där två personerna som jag ser upp till så mycket, och så är de tio år yngre än jag! Mina föräldrar ser barnsligare ut än jag, de kommer alltid att bara vara unga. Jag får inte ihop ekvationen, skrattar hon.

Att Nina skulle vara med och producera filmen var ett krav som hon ställde. Hon beskriver filmen som en livsresa mellan två unga människor snarare än en motorfilm. Fokus ligger allra mest på Ronnie men nästan lika mycket på mamma Barbro. Och inte minst på deras kärleksfulla relation.

– Det är slående hur kära mina föräldrar var i varandra. De är så fina tillsammans att det pirrar i magen, ler Nina. Filmen skildrar också kamratskapen mellan förarna och deras familjer, som ofta reste ihop och bodde på samma hotell i veckor. Jag är så nöjd med hur den blev.

Föräldralös utan syskon

Nina medger att det har varit ensamt att bära på sorgen och att vara ett litet barn som blir föräldralöst, utan syskon. Men hon har haft en stabil plattform, fått villkorslös kärlek och viktigt stöd. Hon lovordar sina mor- och farföräldrar och framför allt sin farbror Tommy, pappa Ronnies lillebror, som tog hand om Nina efter mamma Barbros död. Även John Watson har varit ett stort stöd liksom hennes gudmor, Britt Marie Edvinsson, som var en barndomsvän till Barbro, och gudfar, Staffan Svenby, som var Ronnies manager. Ninas kusiner har också betytt mycket för henne och gör det än i dag.

Nina träffade sin man redan när hon var 20 år, och det var viktigt för henne att få flera barn. I stunderna då hon själv blev mamma gjorde det ont att inte ha sina egna föräldrar på plats.

– Det är så sorgligt att min mamma och pappa inte är med och delar mina glädjestunder, det är en saknad som är med hela tiden. Samtidigt har jag haft mina svärföräldrar som varit helt enastående och funnits vid min sida. Även min gudmor har blivit som en mormor till mina barn.

Nina har inte gått i terapi för att bearbeta sina förluster och sin sorg. Det starka nätverket som funnits runt henne har varit tillräckligt. Hennes råd till andra barn och unga vuxna är handfasta.

– Våga prata, och håll personerna som ryckts ifrån dig vid liv. Man vill prata om sina älskade som inte längre finns kvar och vill att människor ställer frågor och vågar berätta saker som de vet.

Roliga minnen

Nina vill inte att man ska tassa på tå och vara rädd för att närma sig sorgen. Det är istället förlösande att vara nära det svåra. Och roliga minnen är läkande.

Men vem tycker människor att hon är mest lik? Pappa Ronnie? Eller mamma Barbro?

– Jag har så ofta fått höra under åren att jag är så lik min pappa, och jag kan se det själv. Men jag har många gester efter min mamma. Jag blev helt chockad när jag såg filmen och såg hennes mimik och kroppsspråk. För att inte tala om rösten. Vi låter ju exakt likadant, skrattar Nina. Jag är definitivt en mix av min mamma och pappa. Och en mycket stolt dotter till Ronnie och Barbro.

Fakta om Ronnie Peterson

● Ronnie Peterson föddes 1944 i Örebro.

● 1962, 18 år gammal, började han tävla i gokart. 1966–69 tävlade han i Formel 3.

● 1969 träffade han Barbro Edwardsson på ett diskotek i Örebro.

● 1970 debuterade han i Formel 1 och blev snabbt en av världens bästa förare. Han körde 123 grand prix och vann 10 av dessa. Han kom tvåa i Formel 1-VM 1977 och även 1978 (postumt).

● 1971 flyttade paret ihop i ett radhus i Maidenhead, strax utanför London.

● Barbro blev anställd som officiell tidtagare hos Lotus när Ronnie började jobba där 1973 och hon följde med honom på tävlingar världen över.

● Julen 1973 förlovade de sig och de gifte sig i slutet av april 1975. Nina Louise föddes den 4 november samma år.

● 1975 skaffade de sig en lägenhet i Monaco och bodde grannar med Björn Borg.

● Den 10 september 1978 är Ronnie med i en krasch på Monzabanan i Italien. Ronnie blev svårt skadad, men var vid medvetande efter olyckan. Han avled den 11 september på grund av komplikationer som tillstötte efter en operation.

● Efter Ronnies död inledde Barbro ett förhållande med racerföraren John Watson.

● 1987 omkom Barbro i en olycka i hemmet.

● Efter Barbros bortgång flyttade Nina hem till sin farmor och farfar. När hon började sjuan flyttade hon in hos sin farbror Tommy med familj. Från nionde klass gick hon på Lundsbergs internatskola.

● I mitten av 90-talet flyttade hon till London och utbildade sig till inredningsarkitekt.

● 2002 gifte Nina sig med barndomsvännen Carl-Johan Kennedy. Paret har tre barn och bor i Stockholm.

● Superswede var Ronnies smeknamn och är titeln på filmen om hans liv som har premiär på biograferna den 16 augusti.

Källor: www.ronniepeterson.se, Wikipedia 

Text: Gabriella Grünwald

Foto: Nicklas Magnusson, IBL, Konny Domnauer, privata

Läs också: Inese Morberg om makens drogproblem: ”Jag behöver inte skämmas”