Nicole Petré är humormamman som gör succé på Instagram
Det råder inga tvivel om att det är humormamman själv, Nicole Petré, som tar emot i dörren till radhuset i Sollentuna norr om Stockholm. På hallgolvet trängs skor i olika storlekar och på badrumsdörren hänger tjocka lager med vinterjackor. Att ta sig in på toan ger samma svindlande känsla som när barnen i filmen ”Narnia” går igenom en garderob full med kläder och kommer ut i en annan värld.
Nej, hon skojade verkligen inte när hon beskrev radhuset som ”pyttelitet”. Ett smärre byggprojekt pågår för att ge 7-årige sonen Damian ett eget rum och matbordet har flyttats till det minimalistiska vardagsrummet, där det får trängas med udda stolar och en rymlig hörnsoffa. Nicole sveper med handen över det charmiga kaoset, ursäktar röran med att hon har tagit en paus i ombyggnationen.
— Just nu får det ligga på is. Men tanken är att det ska bli klart snart, så att Damian får sitt eget krypin, säger hon och tar ett skutt över skohögarna för att nå barnvagnen som står parkerad på altanen.
Instoppad i en åkpåse har minstingen Adam just sovit middag. Nu är han utvilad och vill in i värmen.
Med en yrvaken tiomånadersbaby på höften och särbon Malin på en armlängds avstånd råder lugnet före stormen. Inom kort kommer hallen att fyllas med ännu flera skor och jackor när sönerna Lance och Damian överlämnas av sin andra förälder, mamma Christine.
Nicole har skapat Instagramkontot Humormamman
Låter det krångligt? Så här ligger det till: Nicole har sönerna Lance och Damian med Christine och de delar på vårdnaden. Så varannan vecka är det fullt ös i radhuset med tre vilda pojkar och två mammor, varannan vecka är det lite lugnare. Då flyttar Nicole, Malin och deras gemensamma son Adam till Malins hus på andra sidan stan.
Det är under den ”lugna” veckan som Nicole tar sig tid att skapa sina underfundiga, vassa och roliga illustrationer till sitt Instagramkonto Humormamman, som hon startade sommaren 2017. I dag har hon över 26 000 följare som älskar hennes vardagshumor och träffsäkra skildringar av livet som småbarnsmamma.
— Upprinnelsen till kontot var när jag och Malin hade ett gräl som slutade med att jag bara rusade ut. Efteråt skämdes jag och ville hitta ett sätt att försonas. Så jag satte ihop en dramatisk bild med en avväpnande och rolig kommentar, för att på ett skämtsamt sätt visa att jag inte är en drama-queen egentligen. Malin tyckte att det var jättekul och uppmuntrade mig att fortsätta på samma spår, säger Nicole, som bestämde sig för att skapa ett konto.
Att kunna skratta åt eländet i stället för att gräva ner sig gör att man orkar lite till!
Som den drivna och målmedvetna kvinna hon är satte hon igång att producera ett hundratal bilder, för att ha en ”buffert” att ta av om det skulle uppstå en svacka eller tidsbrist. Om hon skulle göra detta så skulle det göras seriöst, inte halvhjärtat. Ambitionen är att regelbundet lägga upp genomarbetade bilder med korta texter.
— När jag väl kom igång så var det som att jag fick en helt ny blick för roliga situationer, jag började se på omvärlden och min egen kaosartade, stressiga tillvaro i bilder. Det är som att hjärnan hittar till den där humorfrekvensen. Jättehärligt, det får mig att må så himla bra, säger Nicole med ett leende och tillägger att humor alltid har varit viktigt för henne.
Bland annat har hon skrivit den humoristiska romanen Ursäkta, ska vi gifta oss? om att hitta kärleken. Nicole hoppas kunna ge ut boken inom en snar framtid. Skrivandet är bara ett av många sätt för henne att uttrycka sin kreativitet och med humorn som vapen bearbetar hon sina erfarenheter.
— Jag gillar att få folk att skratta och att få skratta själv. Humor är ett jättebra sätt att hitta energi när allt känns motigt. Att kunna skratta åt eländet i stället för att gräva ner sig gör att man orkar lite till!
Inspireras av vardagssituationer
Inspiration hämtar hon ur sitt eget liv och ibland genom andras bilder. Eller så kan något hon hört eller ett ord trigga igång ett kreativt flöde. Hon plockar idéer här och där, samlar, klipper och klistrar ihop bilder från nätet som sedan – förhoppningsvis – förmedlar exakt den ton som hon vill uppnå. En bild kan ta 45 minuter att skapa. Eller tre timmar. Allt beror på hur komplicerad bildidén är och hur svårt det är att hitta rätt material och tonträff. Nicole är envis och ger sig inte förrän hon är nöjd. Humorn är ofta drastisk och lite brutal – och just därför så uppskattad.
— Jag kliver lite i gränslandet ibland, provar mig fram. Det får ju inte bli alltför elakt eller vara kränkande. Men jag möts nästan bara av positiva kommentarer, många känner igen sig och älskar att få skratta åt kämpiga vardagssituationer som nog varje förälder upplever. Som hur våra änglalika barn lovar att vara snälla i affären men så snart de kliver in i matbutiken förvandlas till monster, säger Nicole och låter Adam, som behöver ny blöja, sömlöst glida in i Malins mjuka famn.
Han gurglar förnöjt och strålar så som bara en tiomånadersbaby kan.
Simultant öppnar hon en påse Dajm till de äldsta sönerna. Nyss satt de i soffan med böjda nackar över sina mobiltelefoner, nu flockas de nyfiket och högljutt pladdrande kring matbordet som är belamrat med koppar och ett fat med köpebullar. Högen med godispapper växer medan Nicole försöker göra sin röst hörd.
Med tanke på hur trångt familjen bor är det begripligt hur hennes populära bild om mamma-yoga kom till. Det handlar om hur mammor – ofta ofrivilligt – får gratis yogaträning genom att exempelvis med en fot stänga kylen och samtidigt röra i middagsgrytan. Multitasking som det så vackert heter på modern svenska, men uppskruvat till hundra.
Viktigt att fokusera på rätt saker
Många situationer som Nicole tar upp, som nattningen av barnen, handlar om ren och skär mamma-frustration – och vad hon skulle vilja göra åt det. Att ha många barn är förstås frivilligt och Nicole är tydlig med att hon på många sätt lever sitt drömliv – hon älskar att vara mamma, även om allt inte är solsken. Hon har själv många syskon och visste tidigt att hon ville ha barn. Lance och Damian var efterlängtade och välkomna, även om det överraskade att skillnaden var så stor mellan att ha ett och två barn.
— Allt kivande mellan syskonen tar på krafterna. Och den höga ljudnivån. Det är ju aldrig tyst! Det är väldigt påfrestande och gav inspiration till en av mina bilder som fångar in den där känslan med en barnfjärrkontroll med tre knappar; mute, sleep och delete…
Jag kan fortfarande känna samvetskval över att jag ofta missade att vara mentalt närvarande när pojkarna var små
När hon efter ett par år efter separationen från pojkarnas andra mamma träffade Malin kändes det rätt att skaffa ytterligare ett barn – även om det blev Malin som fick bära och föda Adam.
— Att leva familjeliv är underbart, men det gäller att fokusera på rätt saker. Det är sorgligt att så många småbarnsföräldrar tror att de måste hinna med allt under åren mellan 30 och 40. Bilda familj, göra karriär, skapa det perfekta boendet. Många renoverar sönder sina förhållanden. Det var det som hände mig och Christine. Vi köpte ett hus med stora renoveringsbehov och ägnade alldeles för mycket tid åt byggprojektet i stället för varandra och barnen. Jag kan fortfarande känna samvetskval över att jag ofta missade att vara mentalt närvarande när pojkarna var små, säger Nicole med en suck.
Vis av erfarenheten har hon och Malin lovat att vara lyhörda för varandras behov och att inte gå i den där bygga hus-fällan. Det gör det förstås omöjligt att inte kommentera den pågående ombyggnationen i köket…
Nicole skrattar till.
— Men alltså, det är inte så avancerat. Det enda som saknas är några avskiljande glasrutor. Så att ljuset fortfarande kommer in i köket. Men Damian ska få ett draperi som han kan dra för om han vill.
— Okej, fast jag gillar att kunna se dig mamma, från mitt rum, inflikar Damian och drar handen genom sin långfina lugg.
Än så länge har Malin och Nicole inte flyttat ihop fullt ut. De lever fortfarande ett varannan-veckas liv i två bostäder. Men den dag de köper en gemensam bostad är de rörande överens om att de vill flytta in och bo, utan krav på renoveringar. Livet ska levas, inte byggas.
En vanlig dag i Nicoles liv börjar som de flesta andra småbarnsmammors. Tidig väckning med smågriniga skolbarn som trilskas och vägrar ta på sig strumporna kvickt nog. Men här har Nicole hittat ett sätt att få morgnarna att fungera smidigare.
— Jag går helt enkelt och lägger mig tidigt själv och går upp en kvart tidigare på morgonen, för att slippa den värsta stressen och eliminera den ständiga tidsbristen. Många föräldrar ser fram emot ”egen” tid efter att barnen somnat. Men det innebär ju att man själv ofta kommer i säng för sent. Att vara utvilad är jättemycket värt. Då orkar man det mesta, konstaterar hon.
Ingen människa klarar att vara perfekt
Man pratar i dag om livspusslet som något som måste gå ihop och bli helt för att vara lyckat. Och eftersom alla bitar sällan faller på plats, åtminstone inte samtidigt, så går många omkring och känner sig lite misslyckade. Det där gör Nicole arg.
— Ingen människa klarar att vara perfekt. Att baka allt bröd själv, hålla hemmet tipptopp, prestera på jobbet och samtidigt vara en närvarande och lyhörd mamma och partner. Det går ju inte! Man måste sålla och välja var man vill lägga sin kraft. Jag ställer också höga krav på mig själv, men har förmågan att gå in i en kreativ bubbla. Det är min räddning och mitt andrum, säger Nicole och beskriver hur hon försöker skala bort sådant som inte är nödvändigt, för att orka i vardagen.
— För det är ju relationer som är viktigast. Att finnas där och ge och få värme och kärlek. Inte att ha det perfekta hemmet.
Vill förmedla glädje
Att det finns mycket värme och kärlek i det här hemmet syns i varje liten gest. Trots att ljudnivån är hög och pojkarna pockar på uppmärksamhet ger sig Nicole tid att lyssna och förklara. De pussar som landar på Adams oemotståndligt sammetsmjuka äppelkinder får även de äldre pojkarna smaka på: mammorna är generösa med såväl fysiska ömhetsbetygelser som lyssnande öron. Att Adam ser upp till och älskar sina äldre syskon råder det ingen tvekan om där han stolt travar fram på vingliga ben, stödd av bröderna.
För det är ju relationer som är viktigast. Att finnas där och ge och få värme och kärlek. Inte att ha det perfekta hemmet.
Efter en stund vill Damian sätta sig och spela piano. Säger att han kan spela en låt ganska bra, den som mamma skrev till honom när han fortfarande låg i hennes mage. Snart sitter Nicole också där på sängkanten i sovrummet – pianot har funnit sin plats vid fotändan – och vemodig, melodiös musik fyller huset. Mor och son hjälps åt med tangenterna. Att det är Nicole som skrivit musiken känns inte längre så förvånande. Hon är en multitalang med många strängar på sin lyra.
— I musiken kommer min melankoliska sida fram. Jag gillar det och blir uppfylld av det på samma sätt som när jag skapar mina humorbilder, säger hon och låter fingrarna löpa över tangenterna samtidigt som hon varsamt visar Damian hur han ska göra.
En ögonblicksbild som finstämt ringar in livet här och nu. Men Nicole blickar också framåt. Senare i vår, lagom till mors dag, kommer hennes bilder och texter att ges ut i boken Mamma, mamma, mamma av PUG förlag.
— Det gör mig stolt och glad. Jag hoppas förstås att mina humorbilder ska öppna nya dörrar och möjligheter. Men framför allt vill jag förmedla att humor och skratt får oss att må bra!
Vem är Nicole Petré?
Ålder: 41
Familj: Barnen Lance, 9, Damian, 7 och Adam, 10 månader. Särbon Malin.
Bor: i Sollentuna utanför Stockholm
Gör: driver Instagramkontot Humormamman. Jobbar som personalplanerare på ett större företag.
Nicole Pétres 5 tips för en fungerande vardag
1. Gapa inte över för mycket utan försök att sålla bort sådant som inte är nödvändigt. Man måste inte ha ett välstädat hem och baka egna bullar.
2. Se upp för renoveringsfällan. Lägg tid på relationer, inte på att renovera ett hus.
3. Håll max två bollar i luften samtidigt. Tagga ner på kraven att klara allt.
4. Försök att hitta ett eget utrymme, ett ”andrum” som bara är ditt.
5. Försök att se på jobbiga situationer med humor. Man kan skratta åt det mesta.
Läs också: Familjeterapeuten ger råd till utmattade småbarnsföräldrar
Av Maria Zaitzewsky Rundgren