Nettan och Gatans Vänner hjälper hemlösa

En hel skärbräda full av korvslantar åker ner i stora grytan när Nettan Göthlin, 48, och Kenneth Andersson, 49, lördagskockar hemma i lägenheten i Norrtälje. När arbetsdagen i Nettans egen klädbutik är slut tar det ideella arbetet vid. 30 liter korvgryta, 300 mackor och mängder av pastasallad tar sin tid att tillaga. Allt ska vara klart till söndagens soppkök för de stockholmare som lever i hemlöshet.

Det var för sju år sedan som arbetet med Gatans Vänner drog igång, då med pengar ur egen ficka. I dag har verksamheten vuxit till ett helt team och för Nettans del har det blivit en livsstil som pågår året om. Hon brinner för att finnas där för sina medmänniskor.

– Jag har i så många år längtat efter att göra något för personer som lever i hemlöshet, fattigdom och utanförskap, men var nog inte mentalt redo förrän jag fått distans till mina egna upplevelser, säger Nettan, som vet mer än de flesta om missbruk, hemlöshet och utanförskap.

Hennes pappa Bengt levde under de förhållandena under en stor del av sitt liv.

Kände skam och skuld

Nettan växte upp strax utanför Stockholm. Från början var det mamma, pappa, Nettan och hennes storebror. Hon har inga minnen från när familjen levde tillsammans, men vet att pappan drack för mycket alkohol redan då. Föräldrarna skilde sig när Nettan var fyra år.

Pappan flyttade hem till sina föräldrar och sedan till en ny kvinna.

– Jag och min bror var hos pappa varannan helg. Han mötte oss på T-centralen och jag minns hans svarta axelremsväska. Jag gillade inte den, för det var där han bar sin alkohol. Jag lärde mig snabbt att scanna av hans rörelsemönster, mimik och sätt att prata. Var han full? Hur illa var det?

Nettan skämdes ofta för sin pappa och valde att gå antingen flera meter framför eller bakom honom när han var full. Hela hennes tillvaro var fylld av skam och skuld. Skammen över att han var hennes pappa och skulden för att hon skämdes och för att hon tog avstånd från honom.

Som när hon vägrade låta honom delta under skolavslutningar och när hon konfirmerade sig. Eller när han kom in till matbutiken där hon satt i kassan och hon låtsades som om hon inte kände honom.

– Jag älskade ju min pappa innerligt, och när jag tagit avstånd från honom kom skuldkänslorna och skräcken. Tänk om han skulle bli så ledsen att han drack ännu mer? Och den största skräcken, som jag bar på genom alla år: ”Tänk om han skulle ta livet av sig?” Jag brottades ständigt med dessa känslor.

Nettan höll sin pappas supande hemligt för alla utom för en vän. Ändå skämdes hon så att hon ville dö när hon och kompisen en gång mötte pappan på stan – smutsig, långhårig och tandlös.

– Efteråt har gamla vänner sagt att de inte haft en aning om hur jag hade det. Jag var bra på att spela teater, att hålla fasaden uppe!

Nettan kom att bli mamma till sin egen pappa och har både sett till att han kommit ordentligt hem från krogen och tagit hand om honom när han själv inte varit kapabel till det. Hon såg alltid till att ha ögonen på vem som var nyktrast på de fester pappan tog med henne till som barn. Hon ville vara redo, ville veta vem hon skulle vända sig till, om något gick fel.

– När pappas nya sambo tröttnade på hans supande gick det utför ordentligt. Pappa tog över farmors lägenhet när hon dog, men det dröjde inte länge innan han vräktes och blev både bostadslös och arbetslös. Fram till dess hade pappa jobbat på Televerket.

Ställde ultimatum

Nu fick hennes pappa sova i trappuppgångar, i soprum och på offentliga toaletter de nätter han inte fick plats på ett härbärge. Nettan fortsatte att träffa sin pappa regelbundet, och klumpen i magen bara växte.

– Jag bar på en ständig oro för pappa. Var skulle han sova? Tänk om han frös ihjäl? När jag flyttade hemifrån fick han komma till mig ibland för att äta, sova och tvätta kläder och annars ringde han till mig så fort det var något. Han kunde ringa 20 gånger om dagen och det var inte alltid jag orkade svara.

Nettan minns särskilt ett telefonsamtal när pappan ringde för att i sin förtvivlan berätta att hans dåvarande kvinna, som också levde i tungt missbruk, var död.

– Pappa berättade att hon hade hoppat från en balkong. Hon orkade inte leva längre. Jag bara skrek och föll ihop på golvet. Jag tyckte så mycket om henne och det var just något sådant jag var livrädd för att min pappa själv skulle göra, säger Nettan.

Upplevelsen var så smärtsam att hon länge förträngde samtalet.

Otaliga gånger, både som barn och vuxen, ställde Nettan ultimatum till pappan: ”Det är jag eller spriten”. Någon gång hällde han ut alkoholen, men det fanns alltid en backup, en spritgömma någonstans.

Pappan blev nykter

Men Nettan har också fina minnen av sin far. Hennes pappa har alltid varit så stolt över henne och brorsan. Tillsammans brukade de vandra omkring i Stockholm och prata om hur det var förr.

– Pappa tyckte inte om att prata om sin situation som hemlös, men han gillade att minnas sin egen ungdom. Vi stod varandra väldigt nära, även om relationen blev snedvriden då jag tog så stort ansvar för honom. Jag vred ut och in på mig själv för att finnas där för honom. Han hade ju bara brorsan och mig och med facit i hand så var jag väldigt medberoende.

Nettan hade själv ingen att prata med om all sin oro och ångest och mådde med tiden allt sämre. Till slut brast det.

– Det var en smällkall vinter när han kom till mig, kraftigt berusad. Jag kände starkt att pappa kommer att dö och jag kommer att krascha. Jag höll på att gå sönder, vi måste ha hjälp! Jag ringde runt och fick till slut tag i ett ställe som kunde hjälpa honom att komma på avgiftning. Jag glömmer aldrig blicken han gav mig när han åkte iväg med orden: ”Du skickar mig rätt in i döden.”

Men det var inte döden som väntade – utan vändningen! Nettans pappa fick genomgå ett 12-stegsprogram för missbrukare och blev nykter. Ett av Nettans starkaste minnen från den tiden är när hon under anhörigveckan skulle konfrontera sin pappa med all smärta som hans supande orsakat henne.

– Det är utan tvekan det smärtsammaste jag gjort i mitt liv. Jag bara grät och grät när jag radade upp punkt efter punkt. Efteråt kom en man som också var inne för avgiftning fram till mig. Han hade blivit så berörd att han bara kramade mig länge, länge. Det sorgliga var att han inte hade en enda anhörig som kom för att konfrontera honom. Mitt hjärta blödde när jag fick höra det.

Nu följde flera fina år, när Nettans pappa var nykter och slussades tillbaka till samhället igen, till egen bostad och jobb på Stadsmissionen.

– Det var underbart att umgås med pappa. Han var rolig, hade en härlig humor och han avgudade sina barnbarn, både brorsans barn och mina barn Patrik, 25 och Ida, 22. Han var så tacksam för att jag hade räddat hans liv. När han sa det var det med en helt annan blick än när jag skickat honom på behandling.

Nettan fick fem fina år med en nykter pappa. När hon upptäckte att han börjat dricka igen förnekade han det tills hon tog honom på bar gärning med en öl i handen.

Pappan började missköta sitt jobb och en dag ramlade han ihop i en massiv stroke och hamnade på sjukhus.

– Pappa kom hem från sjukhuset i rullstol och efter det fick han flera små blödningar. Vid 65 års ålder flyttades han till ett sjukhem där han blev kvar till sin död, fem år senare. Jag är glad att jag fick sitta vid hans sida och stryka honom över pannan när han gick bort. Innan han lämnade oss öppnade han ögonen och tittade rakt på mig.

Brinner för att hjälpa andra

Nettan beskriver känslor av sorg och lättnad och säger att hon är övertygad om att hennes pappa själv valde att lämna livet genom att sluta äta. Sköterskorna berättade att pappan själv sagt att han inte ville ha några som helst livsuppehållande åtgärder.

– Tänk, så många gånger jag sagt till pappa att jag önskade att han var död, för då skulle jag åtminstone inte behöva oroa mig för var han fanns. Men egentligen önskade jag inte alls livet ur min pappa. Jag älskade honom ju så oerhört mycket.

Det är just kärleken till pappan och insikten om hur skört livet kan vara som gör att Nettans engagemang för att hjälpa människor som är hemlösa och lever i fattigdom och utanförskap är så stort.

– Det tog några år för mig att få distans till mina egna upplevelser. Nu brinner jag för att göra allt jag kan för dem som ingenting har, säger Nettan.

Inte nog med att hon ordnar mötesplatsen där mat, kläder och andra förnödenheter delas ut varannan söndag. Hon följer även med som stöd till besök hos socialtjänsten, samlar in möbler och köksprylar till hemlösa som fått en försökslägenhet och ses och fikar med de nya vänner hon fått bland de hemlösa. När någon blivit nykter och tilldelats en försökslägenhet finns det ingen som blir gladare än Nettan.

– Jag tycker det är viktigt att folk förstår att personer som lever i hemlöshet är vanliga människor, som du och jag. De har haft familjer och jobb och vem som helst kan hamna där de är. Jag är glad att även mina barn fått med sig det här engagemanget hemifrån. De har många gånger varit med oss och hjälpt Gatans Vänner.

– Livet är skört. När jag frusen åker hem från matutdelningen så kan jag krypa ner i ett varmt bad och en skön säng. Då tänker jag på hur orättvist det är andra tvingas söka upp ett ledigt soprum för sin nattsömn.

Var finns Gatans Vänner?

Gatans Vänner är en ideell organisation som delar ut mat, kläder och andra förnödenheter till hemlösa och andra behövande.

Mötesplatsen finns på Medborgarplatsen i Stockholm varannan söndag. För den som vill bidra till verksamheten har föreningen Swish med  nummer: 1233396488. Gatans Vänner har också en Facebookgrupp, för den som vill veta mer.

Av Birgitta Lindvall Wiik

Foto: Theresia Köhlin, Privatbilder