Nadja åt bort känslorna efter sexövergreppet
Hon började med åtta skivor rågbröd. Varje skiva fick ett lager smör innan hon fördelade makrillröra på två av dem. Hamburgerkött på två andra. Och köttbullar och fiskfilé från delikatessdisken på resten.
Det var samma procedur varje gång. Remouladsåsen skulle läggas i samma mönster på fisken.
Effekten var också densamma varje gång, Nadja Engsig åt i smyg, antingen på natten eller när hon var ensam hemma. Så länge hon åt alla sina smörgåsar och avslutade med sötsaker kände hon ingenting.
Nadja Engsig, 32, från danska Silkeborg är utbildad socialarbetare och är snabb både i huvudet och repliken. Hon vet vad som gör dig smal och vad som gör att du går upp i vikt. Men hon har aldrig vetat varför hon inte kunde låta bli att äta stora mängder mat i smyg.
Det har hon först fått reda på nu, när hon har fått behandling för sin tvångsmässiga hetsätning, även kallad BED, binge eating disorder.
Bjöd in ett filmteam i sitt liv
Hetsätning är något som man oftast inte talar öppet om. Tvärtom. En stor del av hetsätningsstörningen handlar om att dölja den. Det gjorde det i alla fall för Nadja som var en mästare på att dölja sina inköp och tomma förpackningar.
Men det senaste året har hon gjort det motsatta. Hon har nämligen bjudit in ett filmteam i sitt liv. Till det allra hemligaste.
– Det var självklart utmanande att bli filmad och jag har också gråtit många gånger under tiden. Men det var något inom mig som sa att jag var tvungen att göra det. Jag var tvungen att visa det svåraste och det jag skämdes för mest, säger Nadja som i dag är stolt över den dokumentär i danska TV2 som har följt hennes liv under ett år.
Nadja, 170 kilo, heter den. I motsats till de flesta program om övervikt handlar serien inte om att Nadja ska sättas på en sträng diet så att tittarna till slut kan jubla över en imponerande viktnedgång.
Teg om de sexuella övergreppen
Historien om Nadja handlar om allt annat än bantningskurer. Sådana har Nadja nämligen utsatt sig för åtskilliga gånger genom livet, ända sedan hon skickades till ett behandlingshem som tioåring.
Kurerna har aldrig fungerat för henne. Visst har hon gått ner i vikt men också gått upp allt igen. Och hennes hetsätning har blivit värre för varje gång.
Förklaringen till Nadjas övervikt finns inte på hennes tallrik. Den finns i hennes tankar och inte minst i hennes förflutna.
Om hon skruvar tillbaka tiden till barndomen dyker hennes favorit-pålägg upp igen. Makrillröra, hamburgerkött, köttbullar och fiskfilé från delikatessdisken. Det var precis de matvaror hon gick och köpte tillsammans med sin pappa när hon var hos honom på helgerna.
När de hade ätit gick Nadja till sängs. Och pappan fick besök av sina suparkompisar. Nadja kände igen alla ljuden från vardagsrummet där de högljudda festerna pågick. Och hon upplevde den motbjudande känslan när dörren till sovrummet öppnades och en av suparkompisarna la sig bredvid henne med händerna i sina byxor.
Ska lära sig känna i stället för äta
Under många år talade Nadja aldrig om övergreppen. Hon sa heller ingenting till sin mamma som led av depressioner. Nadja åt bara mer och mer.
– Maten var min vän och mitt stöd. Den fanns alltid där när jag behövde den och jag ville mycket hellre vara den tjocka tjejen i klassen än hon som hade blivit utsatt för övergrepp. Mitt sinne stängde bara ner, säger Nadja.
Hon har sedan dess ätit sina vanliga smörgåsar när de ovälkomna känslorna dykt upp. Allt från vrede till sorg kunde dövas av smörgåsarna med remouladsåsen i ett bestämt mönster.
Men det senaste året har Nadja gått i behandling för att lära sig att känna efter i stället för att äta.
– Det har varit svårt. Jag har aldrig upplevt något liknande för jag skulle lära mig helt från grunden att lägga märke till vad jag känner, säger Nadja.
Hon har särskilt fått hjälp genom gruppsamtal med andra i samma situation. Och det har hjälpt att lyssna till andras historier och vara öppen med sin egen.
– Det är helt galet så mycket som har hänt med mig. Förr tänkte jag på mat 90 procent av tiden. Allt handlade om vad jag hade i mitt kylskåp och vad jag skulle äta nästa gång. Nu tänker jag nog bara på mat 30 procent av tiden. Det har gett mig en frihet som jag fortfarande inte helt vet hur jag ska använda.
Skamligt att äta framför kameran
Ärligheten har varit Nadjas bästa medicin. Det är också därför hon har valt att öppna upp till sitt liv i tv-dokumentären.
– Även om det var skamligt att äta framför kameran var det också befriande. Då var det ju inte längre hemligt. Genom att dela min fixering med andra var det som att min sjukdom blev mindre. Samtidigt tyckte jag att min historia behövde berättas. För jag tänkte att det måste finnas andra som känner sig lika ensamma med sina problem som jag har gjort. Tänk om vi kunde finna en gemenskap och hjälpa varandra.
Se också: Tjejzonen finns här för dig
Själv vet Nadja hur mycket gemenskap betyder. Men hon vet också att det tar tid att ändra vanor som grundlagts i barndomen. Under året som gått har Nadja konfronterat sin mamma med de värsta upplevelserna från barndomen.
Hon hade också velat konfrontera sin pappa. Men det var inte möjligt då han dog under inspelningen av dokumentären. Det drabbade Nadja med en uppsjö av känslor som hon fortfarande har lust att döva med stora mängder mat.
– Det är ju ett enormt sår som ska läka och jag känner att det bara har börjat.
En psykolog gav henne besked om att hon inte fick gå ner i vikt när hon började med sin behandling. Först skulle hon ha koll på alla känslorna.
– Så viktminskningen kommer långsamt. Jag vet inte hur det här slutar. Kanske känner jag mig nöjd när jag väger 100 kilo. Kanske när jag väger 110.
Här kan du få hjälp
I Sverige uppskattar man att 1,5 till 4 procent av befolkningen har BED och att det är den vanligaste formen av ätstörning.
Är du drabbad av hetsätning? På 1177.se kan du läsa om var du kan söka hjälp i vården och vilken behandling som finns. Stödföreningarna Frisk & Fri, friskfri.se, och Ätstörningszonen, tjejzonen.se, erbjuder stöd och hjälp.