Mona: Jag sårade honom djupt – men efter tio år hittade vi tillbaka till varandra

Hans och jag hade varit ett par i tre år och förlovade i närmare ett när det tog slut. Kanske var det för att han var åtta år äldre än jag som vi växte ifrån varandra. Dessutom hade han redan ett längre förhållande bakom sig innan han träffade mig.

Efter reklamen: Se också: 6 kändisar som är goda vänner med sina ex

Till en början umgicks vi mest med Hans kompisar som alla var betydligt äldre än jag. Jag älskade honom väldigt mycket, men ofta kändes det som om han intog en sorts faderlig attityd när hans vänner var i närheten.

Efter vårt andra år tillsammans började jag gå ut och dansa med mina kompisar och den sommaren reste jag även på semester med dem i stället för med honom. Han lät mig hållas i tron att jag snart skulle tröttna på det livet och återgå till att sitta med på middagar med hans vänner.

Hans satsade allt på sitt jobb. Han var framgångsrik i fastighetsbranschen och ägnade en hel del tid åt representation. Då förväntades jag stå där vid hans sida och se så trevlig ut att kunderna skulle få ett oförglömligt intryck av oss två.

Själv pluggade jag fortfarande, men hade ännu inte helt klart för mig vad jag ville jobba med när jag blev färdig. Jag försökte verkligen få Hans att förstå hur jag kände, men han tog det inte på allvar.

relationerLäsarberättelse: Vi kände inte längre igen vår väninna

Han blev sårad och vi skildes inte som vänner

En kväll fick jag bara nog när jag var ensam hemma. Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag började packa mina saker för att sedan ta en taxi hem till min bästa kompis.

Allt i vårt liv tillsammans tillhörde på något sätt Hans. Vi bodde i hans lägenhet, vi åkte runt i hans bil och det var mest hans vänner som vi umgicks med. Det fanns inget utrymme för mig att växa och det skulle aldrig förändras. Hans blev såklart sårad och vi skildes tyvärr inte åt som vänner.

Jag bestämde mig för att det var journalist jag ville bli, och fick efter några års slit jobb på en ungdomstidning. Där träffade jag Kalle och vi fick en liten Oskar tillsammans.

Tyvärr sprack vårt förhållande. Kalle och jag var som bästa vänner, men det räckte inte för att leva tillsammans resten av livet. Trots att vi fått Oskar tillsammans valde vi att separera. Kalle var en underbar pappa och hade Oskar varannan vecka.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Vi bestämde oss för att ses igen

Efter några år fick jag veta att Hans flyttat till London för att starta upp en filial till något kontor där. Annars visste jag inget om honom alls. En dag fick jag en förfrågan på Facebook om att knyta vänskap från någon som hette Hans. Det kunde inte vara någon annan än han.

Jag accepterade hans förfrågan, och efter det har mycket hänt. Visst var det han som hörde av sig och det dröjde inte länge förrän vi bestämde oss för att ses.

Hans hade då precis flyttat hem från London efter att han separerat från sin fru. De hade inga barn, men han berättade att han drömde om att få bli pappa.

relationerLäsarberättelse: Jag skämdes för min ensamhet

Hans hade förändrats en del, men enbart positivt. Han såg fortfarande väldigt pojkaktig ut, men mognare och mer manlig på något sätt. Dessutom hade han fått ett lugn som kändes mycket bättre än hans tidigare rastlöshet.

Det pirrade i hela kroppen när jag såg honom komma emot mig med ett leende och öppen famn. Vi upptäckte snart att vår attraktion fanns kvar, och nu möttes vi som två mogna människor.

Den största förändringen hade självklart jag stått för eftersom det var jag som nu mognat till kvinna från att tidigare ha varit en ung tjej.

Oskar och Hans fann varandra direkt och efter några år fick Oskar också ett litet syskon. Ibland tar livet några konstiga vändningar, men nu vet både Hans och jag att vi aldrig kommer att lämna varandra.

/Mona