Mirre: Min vän blev mördad
Mirre: Jag skrev en bok för att hedra Pelles minne
Mirre Sennehed, 31, i Göteborg är van vid att få uppmärksamhet för sitt yttre. Med sitt svart-rosa hår, piercingar och punkrockiga klädstil händer det att folk vänder sig om när hon rör sig ute, och ibland fäller någon en negativ kommentar. I dag är hon van, men en varningsklocka finns alltid i bakhuvudet.
– Jag brukade inte bry mig, men sedan Pelle blev mördad har jag känt en rädsla som aldrig riktigt försvinner, säger Mirre med allvarlig blick.
Vi träffas hemma i hennes lägenhet på Eriksberg i Göteborg. Ett svart armband med vita versaler, S.O.P.H.I.E., sitter runt hennes handled. S.O.P.H.I.E. står för Sophie Lancaster, en 20-årig tjej som blev misshandlad till döds av ett ungdomsgäng i sin hemstad Rossendale i Storbritannien år 2007. Enbart för att hon inte såg ut som alla andra med sitt långa svarta hår, piercingar och svarta kläder.
– Jag bär det varje dag, för att stödja stiftelsen Sophie Lancaster Foundation och hedra alla personer som har fallit offer för hatbrott bara för att de tillhör en subkultur. Och framför allt bär jag det för Pelle.
Oprovocerat påhoppad
Per ”Pelle” Nordkvist var en nära vän till Mirre. En februarikväll 2010 gick han samma brutala öde till mötes som Sophie Lancaster. När han var på väg till spårvagnen från hemmet i Göteborg blev han oprovocerat påhoppad, misshandlad och knivhuggen till döds av ett gäng unga killar. För att han såg annorlunda ut. Pelle blev bara 24 år.
– Pelle var världens finaste vän, det känns så fruktansvärt onödigt och orättvist det som hände. Det var därför som jag bestämde mig för att skriva boken, säger Mirre, som förutom att skriva arbetar som projektledare, föreläsare och festivalgeneral.
Framför henne på köksbordet ligger ett exemplar av hennes nyutgivna roman, Pojken med stjärnorna. En fiktiv berättelse om Pelles sista halvår i livet, innan han blev mördad. Utseendet som tystade honom för alltid har förevigats på bokomslaget. En modell föreställande en 24-årig Pelle med långt svart tuperat hår, sminkad med kajal och silverstjärnor under ögonen tittar in i kameran.
– Pelle älskade indiepopbandet Broder Daniel och sångaren Henrik Berggren var hans största idol. Det var därför som han alltid hade stjärnor under ögonen, det är så hemskt att det blev hans död, säger Mirre.
Läs också: Louise växte upp med sin mammas mördare
Ögonen tåras på henne och det blir tyst en stund. Från vardagsrummet hörs glada barnrop från Mirres 6-åriga son Odin och hennes två bonusbarn Alicia, 4, och Albin, 8. De är vana vid att se Mirre leende och glad, som hon oftast är. Barnen är fortfarande för små för att förstå vad hennes bok handlar om.
– De vet att jag har skrivit en bok men inte mer, de är ju inte så gamla än. Frågar de så kommer jag så klart att försöka förklara. Men vi pratar mycket om allas lika värde och att vara en snäll kompis, något man aldrig kan prata för mycket om med sina barn.
Gav ett löfte på begravningen
Strax därefter går Mirres sambo Roger Gustafson ut med barnen på gården, och skratten och barnropen försvinner en stund. De är ett bevis för att livet har gått vidare för Mirre. Efter åtta år har hon bearbetat mycket av sorgen och saknaden efter sin vän, framför allt genom att skriva boken. Hon har hunnit fylla 31 år medan Pelle för alltid stannar vid 24. Nu vill hon också att andra ska få veta vem han var.
– Jag lovade Pelle på begravningen att han aldrig skulle bli glömd. Det här är ett sätt att hedra hans minne.
353 sidors skildring av en kär vän, gemenskapen i ett kompisgäng, framtidsdrömmar – och det meningslösa våldet som tog slut på allt. Så har Mirre uppfyllt sitt löfte till Pelle. I boken har han fått namnet Philip, liksom andra karaktärer och händelser har blivit ändrade. En del är påhittat, en del är taget från Pelles egna dagboksinlägg, från vänners och familjemedlemmars berättelser och ur det offentliga domslutet från rättegången.
– Det är för att ingen ska känna sig utpekad. Det viktiga är inte vem som är vem eller vad som är vad utan att historien som berättas är baserad på verkligheten. Allt skildras ur min personliga tolkning, säger Mirre.
En omtänksam vän
För henne var Pelle en nära vän, och en helt vanlig 24-årig kille i Göteborg i början av vuxenlivet. Om dagarna jobbade han inom hemtjänsten och på fritiden gillade han att läsa böcker, lyssna på musik, träffa vänner och gå på klubbar där de spelade alternativ musik som indiepop och rock. Det var på en sådan klubb på ett uteställe i Göteborg som Mirre träffade Pelle för första gången 2007.
– Jag hade precis flyttat från Linköping där jag växte upp, rörde mig mycket i Göteborgs uteliv och lärde känna många nya kompisar. Pelle och jag hade gemensamma vänner och hängde på samma klubbar, berättar Mirre.
Läs också: Tommy skrev en självbiografi om sonen som gick bort
Bekantskapen växte snart till en nära vänskap. Pelle var inte bara en ytlig festkompis, utan en riktig vän som fanns där i alla lägen.
– Pelle var en otroligt omtänksam och varm person. Jag var deprimerad i perioder på den tiden och då fanns Pelle alltid där och peppade mig, det betydde oerhört mycket. Han hjälpte mig alltid med massa saker och brände skivor till mig när jag jobbade som DJ och klubbarrangör. Han var den bästa vän man kan tänka sig.
Det blir tyst en stund igen, och Mirre tar en klunk av sitt kaffe. Tårarna i ögonen finns där, men läpparna formar snart ett leende. De goda minnena av Pelle är det som är starkast när hon tänker på honom.
– Det var därför som jag ville fokusera på kärleken i kompisgänget i boken, med fokus på det glada och fina. Jag ville skildra hur det är att vara vuxen i en subkultur just med tanke på alla fördomar som finns. Pelle var en vanlig kille med framtidsdrömmar, precis som många andra i den åldern.
Över en natt förändrades tillvaron – till vetskapen om att allting plötsligt kan ta slut. Kvällen innan det ofattbara hade Mirre varit hos Pelle i hans lägenhet i Länsmansgården i Göteborg, och hämtat en skiva som han hade bränt till henne. Det blev sista gången.
– Jag kunde lika gärna ha varit med den där kvällen, men jag var på födelsedagsfest hos en annan kompis.
Mirre har fortfarande svårt att förstå det som sedan hände. Pelle och några andra i kompisgänget hade haft förfest hemma hos honom, och var på väg till en spelning i stan. Pelle skulle bara ta ut pengar vid bankomaten på Länsmanstorget, då ett ungdomsgäng oprovocerat hoppade på honom och började misshandla honom. När Pelle flydde mot spårvagnen blev han knivhuggen, och han avled av sina skador på sjukhuset.
Kallades ”bankomatmordet”
Mirre glömmer aldrig när hon satte på telefonen morgonen efter mordet, på Alla hjärtans dag den 14 februari.
– Jag vaknade och hade massa sms och missade samtal. Jag ringde upp Pelles bästa kompis, som berättade att Pelle hade blivit knivhuggen och var död. Jag kunde inte ta in det. Varför skulle någon vilja göra Pelle illa, han som var världens snällaste kille.
Sedan dess är Alla hjärtans dag sorgens dag för Mirre.
Mordet blev uppmärksammat i media, där det kallades för ”bankomatmordet”. Alla trodde att det handlade om ett misslyckat rån i början. Men när Mirre ett tag därefter såg en bild på killen som misstänktes för att ha knivhuggit Pelle förstod hon att det rörde sig om ett hatbrott.
– Vi hade stött på killen och de andra i ungdomsgänget flera gånger tidigare. De hade länge stört sig på vårt kompisgäng och skrikit glåpord efter oss som ”punkarjävlar” och ”jävla emos”. Pelle sa till mig att bara strunta i dem, så kommer de inte att göra något. Men han hade fel.
Läs också: Vår lille änglabror lever vidare i våra hjärtan
Tiden efter mordet beskriver Mirre som den värsta perioden i sitt liv. Förutom sorgen efter Pelle väcktes också en stark rädsla hos henne.
– Jag såg ju ut som Pelle fast jag var tjej, och tänkte att detsamma skulle kunna hända mig. Så fort jag gick hemifrån var jag livrädd och jag åkte alltid taxi om jag var ute på kvällarna, även om jag egentligen inte hade råd. Det kändes fruktansvärt att inte kunna röra sig i det offentliga rummet.
Dömdes för mord och misshandel
Det tog inte lång tid förrän polisen kunde gripa två personer, misstänkta för mordet på Pelle. Under rättegången var Mirre i USA och besökte vänner, eftersom hon inte orkade vara hemma. Sommaren 2010 dömdes en 18-årig man till åtta års fängelse för mord, och en 17-årig man dömdes till 1,5 års sluten ungdomsvård för misshandel och rån. I hovrättens dom beskrivs mordet att vara av hatbrottskaraktär.
Med tiden avtog rädslan för Mirre, men saknaden efter Pelle är för alltid ett stort hål inom henne. Boken blev ett sätt att bearbeta sorgen, och samtidigt ett sätt att nå ut med ett viktigt budskap.
– Jag vill berätta om hur det är att leva som vuxen i en subkultur och motverka fördomar och våldsbrott. Ingen ska behöva bli mördad för sitt utseende, som Pelle blev.
Med boken har Mirre också hittat sitt kall i livet. I framtiden vill hon ägna sig mer åt skrivandet och att stå upp för orättvisor i samhället.
– För att inte fler ska falla offer för hatbrott. Jag är bara en person men om jag kan göra något vill jag bidra till en snällare värld.
Läs också: Författaren Helen Bailey försvann utan ett spår
