Elin: Mina vänner slutade att bry sig om mig
Att vara ett stöd när det är tungt, en vän att lita på.
När jag själv hade det svårt fanns dock ingen där för mig.
Det hade alltid varit viktigt för mig att vara en god vän. En vän som man kunde lita på. Ända sedan jag var en liten flicka hade jag ställt upp för mina kamrater och varit en god lyssnare.
Visst kunde det ibland vara tungt att ta del av andras svårigheter och ibland kändes det som att livet blev för tungt. Men eftersom jag alltid fått höra vilken god vän jag var övervägde det allt det negativa, trodde jag.
Jag stod upp för de som utsattes för mobbning
Mina föräldrar uppfostrade mig till att ställa upp för andra och framför allt för de som av någon anledning hade det svårare än jag.
– Du har haft turen att ha en familj och vänner, det har inte alla, sa de ofta och till slut blev det ett mantra som jag inte ens lade märke till att jag rabblade för mig själv.
I skolan var jag tjejen som stod upp för de mobbade kompisarna när mobbaren gick på enskilda personer, jag slogs till och med fysiskt med killarna för att freda utsatta tjejer och alla visste att jag skulle ställa mig bakom de utsatta i klassen.
Det var inte alltid lätt, det gjorde ibland både fysiskt och psykiskt ont, men jag var stolt över att vara den som ställde upp när det blev tufft.
Klart jag var elevrådsrepresentant och skyddsombud när jag blev äldre och som sjuksköterska arbetade jag med döende patienter och deras närstående. Kamrater ringde dygnets alla timmar, för de visste att jag alltid fanns där.
Ingen ville lyssna eller hjälpa mig med mina problem
Det gav mycket att ställa upp, men det tärde också. Framför allt när jag skaffade familj och mina föräldrar blev äldre. Det visade sig att både mina föräldrar och barn hade stora hjälpbehov och jag fortsatte att ställa upp.
Tidigare hade jag haft mina kompisar som jag kunnat tanka glädje och ork från. Men ju fler problem som uppstod i min familj desto tydligare såg jag att den hjälpsamhet som varit naturlig för mig, inte var det för mina kamrater.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
De fortsatte ringa och berätta om sina problem, men det var få som ville lyssna eller hjälpa mig med mina. Det var inte det att jag hade svårt att prata om mina problem. Jag har alltid haft lätt att tala om både roliga och tråkiga saker som händer mig. Men det blev tydligt att det var svårt för andra personer att finnas där för mig när jag hade det svårt.
Jag som alltid varit andras stöd fick nu kontakta hälsocentralen för att få någon att prata med. Kuratorn lyssnade på mig under första mötet och sade inte så mycket. Det var skönt att få prata med någon som faktiskt lyssnade och inte ville prata om sina egna problem.
I slutet på vårt första möte sa hon:
– Så Jesus dog och gjorde dig till frälsare?
Oj, vad arg jag blev! Hur kunde hon bara säga något sådant? Menade hon att jag inte skulle hjälpa andra? Jag ältade detta i flera dagar tills det plötsligt slog mig … jag behövde inte frälsa världen.
Det räckte att hjälpa mig själv och de allra närmaste. Om jag begränsade mig till oss skulle min ork räcka så mycket längre! Så självklart men inövat beteende tar tid att bryta.
Jag förstod att jag hade blivit utnyttjad
Mitt första steg till förändring var att sluta ringa till mina ”vänner” under ett tag för att se vilka som faktiskt kontaktade mig.
Efter en månad visade det sig att av alla mina ”kompisar” var det enbart fyra som hört av sig. De var oroliga över att de inte hört något från mig på länge och undrade hur det var med mig.
Då förstod jag att jag låtit mig bli utnyttjad. Så länge jag fanns till stöd använde de min tid och mitt stöd men om jag drog mig tillbaka vände de sig till någon annan. Men de undrade inte över hur jag mådde.
Det var en ögonöppnare att se vilka som verkligen brydde sig om mig och vilka som kunde byta ut mig mot någon annan. Det var helt okej att de bytte ut mig, till och med skönt. På det viset kunde jag förstå att jag inte behövde hjälpa alla.
Att vara en god kamrat är att finnas där för de som bryr sig om dig. Att enbart vara ett stöd utan att själv få ut något av det, är något man i så fall kan göra som volontär eller som avlönat arbete.
Nu lägger jag tid och ork på mina närstående och några få vänner. De vänner som betyder något är de som faktiskt bryr sig om hur jag mår… också. I dag har jag mer ork och glädje i livet än på länge. Att vara snäll mot sig själv ger mer ork för andra.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]