Min mans bäste vän kysste mig – ska jag berätta?

Jag är en kvinna på 40+, av medellängd och lätt överviktig. Min hårfärg brukar beskrivas som råttgrå och jag har haft samma frisyr i 25 år. Låter det sexigt? Nej, och jag är ingen femme fatale utan rätt alldaglig och inte särskilt hotfull ens för svartsjuka partner. Jag är inte flirtig utan ses nog som en rejäl och lojal vän till både kvinnor och män.

Jag har två barn som är 21 och 19 år från ett tidigare äktenskap, men inga barn med min nuvarande man. Vi har varit gifta i 15 år och vår relation kan sammanfattas som artig, trygg och balanserad. Inga storslagna känsloyttringar åt något håll. Vi vet våra arbetsområden i hemmet och dem sköter vi utan diskussion. Visst kan vi vara irriterade på varandra men utan stora utspel; samtalen är neutrala och svala – precis som våra samlag.

Visserligen har vi ett regelbundet men inte särskilt aktivt samliv, det sker maximalt 5 gånger per år och är inte särskilt passionerat, utan inövat och samma procedur varje gång. Inga överraskningar, men pålitligt. För att jag ska få orgasm kryddar jag med erotiska fantasier – men jag får skuldkänslor efteråt, för i mina tankar är det inte min man som jag har sex med.

Att vara otrogen har inte funnits i min världsbild och vad jag vet har min man alltid varit trogen mot mig. Det skulle förvåna mig om han ens sett åt någon annan. Jag borde inte klaga, jag har det bra. Min man älskar mig, jag älskar honom och vi har pengar så att vi klarar oss med god marginal.

Längtar efter närhet

Men jag saknar bekräftelse och önskar att jag någon gång får höra att jag är snygg eller får se längtan tändas i hans ögon. Jag är lika uppskattad som vår bokhylla från Ikea: praktisk och funktionell men inte särskilt upphetsande. Min man ger aldrig komplimanger och avstyr mina försök att kramas. Det gör mig ledsen, för inom mig längtar jag efter närhet, åtrå och passion. Men jag visar varken min ledsamhet eller kärlekstörst.

Det finns några höjdpunkter i vårt sociala liv. Eller fanns. Nu vet jag inte hur det blir för mycket har hänt. Men mina små guldkorn har varit våra parmiddagar med min man och hans barndomsvänner Per och Daniel med respektive hustru.

Per och min man har alltid stått varandra mycket nära. Jag kommer också väldigt bra överens med Per – kanske lite för bra. För trots att min man inte är svartsjuk har han påpekat att tillsammans med Per händer något med mig. Jag har viftat bort hans ord som trams – även om det stämmer.

Tillsammans med Per blir allt så lätt; jag känner mig levande, glad och snabbtänkt. Vi har också samma nördiga intresse för segling och matlagning. Så varje gång vi ses fastnar vi i långa spännande samtal som de andra har tröttnat på för länge sedan.

Strax före midsommar släppte Per bomben: allt var inte bra mellan honom och hans fru. De hade tagit en paus. Planen var att de skulle arrangera årets midsommarfest, men nu fick vi tänka om. Per föreslog segling och att vi skulle stråla samman vid en frihamn ute i skärgården. Han skulle stå för mat och dryck och jag lovade att hjälpa honom att få fram allt eftersom hans fru inte skulle vara med.

Han kysste mig

Midsommarvädret var bättre än förväntat. Per hade seglat ut före alla andra och mötte oss med var sin välkomstdrink. Han såg ut att må bra trots omständigheterna.

Per och jag dukade fram delikatesserna på en solvarm klippa och det blev mycket spring upp från och ner till båten. Utrymmet var begränsat så vi hamnade väldigt nära i alla moment. Det gick som elektriska stötar varje gång Per nuddade mig. Han förstärkte min sensitivitet genom att ösa komplimanger och uppskattning över hur fantastisk jag var. Jag kände mig vacker och attraktiv. Mina kinder hettade och jag blev uppspelt.

Vi åt och drack och småpratade. Havet var som en vacker tavla. När det började mörkna troppade en efter en av till sina båtar. Jag hjälpte Per att röja undan de sista spåren av vår picknick. Min man var trött och gick före till vår båt.

Nämnde jag att det var väldigt trångt i Pers båt? Vilket innebar att så fort det gungade till hamnade jag i hans armar. Det var då det hände – han kysste mig. Det kändes lika overkligt som naturligt och jag gav ett hungrigt gensvar. Det var inte någon kamratlig puss utan inledning till ett hångel. Jag hade inga moraliska betänkligheter just då, men verkligheten slog ner när vi hörde att någon kom ombord på båten. Det var Daniel som tänkte ta en sängfösare med Per.

Undvek kompisen

Hur mycket Daniel sett och vad han tänkte vet jag inte. Men jag kände mig väldigt skuldmedveten och dum. Jag vet inte riktigt vad jag sa men gick därifrån snabbt.

När jag kom till vår båt snarkade min man högt. Jag kröp ner bredvid och längtade efter sex på ett sätt jag inte känt förut. Jag rörde försiktigt vid honom men han snörvlade till, drog täcket hårdare om sig, vände ryggen mot mig och fortsatte sova.

Dagen efter undvek jag Per och han mig. Jag hade svårt att se någon i ögonen. Jag skyllde på gårdagens snapsande till sillen och bad att vi skulle åka hem tidigare än planerat. Daniel gav mig en blick som gjorde mig rädd. Vad visste han? Vad hade Per sagt och skulle de prata med min man?

Nu vet jag varken ut eller in. Min grundinställning är att man ska vara ärlig mot varandra i en relation.

Ska man berätta?

Men att berätta om att min mans bäste vän kysst mig kommer att såra honom enormt. Vi är ju de två personer som står honom allra närmast. Det är ett svek från oss båda. Samtidigt var det bara en kyss, inget mer hände – jag var ju inte otrogen.

Men det värsta är att samtidigt som jag önskar att detta aldrig hade hänt så väntar jag på att Per ska höra av sig. Jag längtar efter den där känslan när han såg på mig, kyssen och att få känna mig åtrådd. I mina drömmar blir det vi två när hans skilsmässa är klar. Jag skulle vilja veta vad han känner innan jag bestämmer mig för att berätta om kyssen för min man eller inte. Ska jag berätta?

Läs också: 9 anledningar till varför män är otrogna

Experten svarar: Du måste prata med din man

Du måste prata med din man. Risken är annars att han får reda på det skvallervägen och det är mycket värre. Er relation har stora brister och det måste du också ta upp med honom.

Nu har du fått smaka på passion och det smakade gott. Det kommer att bli svårt att gå tillbaka till ett äktenskap som du beskriver som svalt och artigt. Även om det som hände känns skuldtyngt

kanske det var precis vad du behövde för att vakna ur din törnrosasömn.

För som jag ser det är ditt moraliska dilemma så mycket större än att berätta om en kyss. Det handlar om en stor saknad i din nuvarande relation. Du känner dig varken sedd eller bekräftad och äktenskapet är svalt. Ni har det bekvämt och tryggt tillsammans, inga större konflikter, men relationen har också stora brister. Att känna sig som en möbel låter sorgligt.

Saknar man bekräftelse från sin partner ökar risken att man en vacker dag blir lättflirtad. Har man en pyrande glöd inom sig, längtar efter att bli sedd och åtrådd vaknar känslorna till liv när någon lägger märke till dessa ouppfyllda behov. Du och Per trivs i varandras närhet och denna midsommarafton nåddes kulmen när ni drogs till varandra i mer än vänskap, han som nybliven ”singel” och du med ett stort tomrum som behövde fyllas.

En kyss kan såra

Att mannen du kysst inte var en främling utan din mans bäste vän och en person som ingår i ert sociala liv gör det hela krångligare. Ni kommer att ses igen – ni har gemensamma bekanta. Risken finns också att kyssen med Per kommer fram skvallervägen även om du inte berättar. Vanligtvis blir konsekvenser mindre av att man står för sina handlingar. Med andra ord är det att föredra att du förekommer genom att din man får höra om kyssen från dig – såvida ni inte har en överenskommelse om att sådant är okej förstås.

Var gränsen för otrohet går kan man se väldigt olika på. Det du beskriver som ”bara en kyss” kan en sårad partner uppleva lika smärtsamt som om ni haft fullbordat sex. Även känslomässig närhet kan upplevas skrämmande trots att inget fysiskt sker. Det finns alltså risk att din man kommer att känna sig sviken och bortvald, och att tilliten till både dig och Per kommer att vara skadad. Men nu har det hänt och det går inte att bortse ifrån även om det känns obekvämt.

Fundera på framtiden

Om du ska berätta om kyssen eller inte kan bara du själv ta beslut om, men mitt råd är att du måste prata med din man – framför allt om ert äktenskap. Berätta om din saknad av bekräftelse och hur du längtar efter att bli sedd, attraherad och älskad och låt det sedan övergå till att du kände en stark påverkan av Per, vilket ledde till en kyss på midsommarafton.

När du har klarat av dilemmat att berätta om kyssen är det dags att fundera på nästa steg. Hur vill du att framtiden ska bli?

Är det rimligt att du och maken tillsammans kan arbeta på er relation och få in mer av det du saknar i ert äktenskap? Eller är det dags att ta steget ut i det okända?

Att du vill veta vad Per känner för dig är förståeligt, men det är alldeles för tidigt för dig att fatta framtida beslut beroende på er kyss. Kanske kan kontakt mellan er leda till en romans – eller inte.

Det finns inga garantier för att det blir du och Per även om det var han som väckte dina känslor denna sommarnatt. Fundera i stället på vad du verkligen känner för din man och om ditt äktenskap uppfyller dina förväntningar.

AV NINA LJUNGBERG
FOTO: SHUTTERSTOCK