Min man hade en hemlig familj
Redan när jag träffade Sven jobbade han som resande säljare. Han har fortsatt med det under alla år, så därför anade jag aldrig något. Vi träffades när jag var 25 år och Sven var 27 år. Det var kärlek vid första ögonkastet, jag glömmer det aldrig. Jag tittade upp från min lunchtallrik och såg rakt in i ett par mörka, fina ögon några bord bort. När jag hade ätit upp så stod han utanför och väntade. Han presenterade sig och var så charmig och jag var kär.
Borta varannan vecka
Livet lekte, men i början tyckte jag att det var jobbigt att Sven var ute och reste så mycket. Varannan vecka jobbade han på sitt kontor i stan och varannan vecka reste han runt i ett annat distrikt. Men de veckor vi sågs var underbara.
Några år senare fick vi vårt första barn, en liten flicka. Tre år senare fick vi en pojke. Vi var en lugn familj som levde ett vanligt liv, förutom att jag fick ta allt ansvar de veckor han var borta. Jag vande jag mig vid detta och så gjorde även barnen. De veckor Sven var hemma körde han barnen till aktiviteter och kompisar, och hämtade och lämnade på skolan precis som vilken pappa som helst. Vi hade det bra och jag trivdes med livet.
Åkte på semester
Sven tjänade bra med pengar och vi åkte utomlands på semestrar, både på sommaren och på vintern. Men jag retade mig alltid på att han aldrig kunde ta fyra veckors semester i sträck, utan han hade semester varannan vecka under sommaren. Jag kunde aldrig förstå varför han inte kunde ta semester som alla andra.
Han försvarade sig med att han var oumbärlig på jobbet och inte kunde vara frånvarande för mycket. Han sa att det nog skulle bli bättre med åren, men det blev det aldrig. Det var samma visa varje år, även under jul och nyår.
Ibland var han till och med ute på jobb under julhelgen och många nyårsaftnar fick jag fira ensam. Ja, det var i princip vartannat år här också.
Blev misstänksam
En av mina väninnor berättade om en bok hon hade läst och hon sa att den påminde om mitt liv. Den handlade om en man som levde dubbelliv. Han hade barn med två olika tjejer och bodde varannan vecka hos de olika tjejerna. Jag blev lite stött och tyckte att min väninna inte skulle lägga sig i, vi hade det ju hur bra som helst.
Men ett frö av tvivel var trots allt sått hos mig, jag började fundera på vad han gjorde de veckorna när han var på ”resande” fot. En misstanke började gro.
Några månader senare berättade jag om boken, som jag nu själv hade läst också, och sa att han borde läsa den för den påminde nästan om vårt liv. Då blev han arg och undrade varför jag frågade sådana saker, varför skulle han läsa en sådan bok?
Han läste nog aldrig boken, men jag märkte att han betedde sig annorlunda nu eller så var jag bara mer observant. Jag ställde fler frågor och ibland skruvade han på sig och såg besvärad ut och ville inte svara. Jag började ana oråd. Hur skulle jag få reda på sanningen?
Skuggade honom
Jag funderade och diskuterade med min väninna. En kväll kom hon förbi mig och berättade att hon fått en idé. Hon skulle skugga min man från måndag morgon någon vecka och följa efter honom och se vart han tog vägen efter att ha jobbat en hel dag på en annan ort. Jag tyckte att det var en bra idé och vi satte igång att planera.
Mitt liv började kännas overkligt, det var som om jag var en skådespelare i en film.
Några veckor senare parkerade min kompis sin bil lite diskret ett par hus ifrån oss. När Sven åkte hemifrån på morgonen följde hon efter på lagom avstånd. Hon följde honom i 25 mil.
När han kom fram gick han in på ett litet kontor och sedan gjorde han lite småutflykter under dagen till olika företag. Han var ju ändå kringresande säljare, så det var inga konstigheter så långt. Hon rapporterade med jämna mellanrum och jag trodde att vi hade gjort bort oss. Han verkade ju inte göra något konstigt, utan betedde sig som vilken säljare som helst. Jag började tycka att det var pinsamt.
Åkte till en villa
Men sedan var det kväll och Sven hade gjort sitt sista besök hos ett företag, och min väninna följde efter honom igen. Han åkte en mil bort ungefär, och svängde in i ett villaområde där han stannade utanför en vit tegelvilla, hoppade ur bilen, låste och gick in. En kvinna i min ålder stod i fönstret och tittade och log mot honom. Min väninna satt chockad kvar i sin bil.
Någon timme senare kom han ut med en liten flicka i handen. Hon såg ut att vara runt åtta år. De satte sig i bilen och åkte iväg till en idrottshall där de gick in. Min väninna smög in och stod lite undanskymd på andra sidan i sporthallen och tittade på min man där han stod och hejade på sin dotter när hon spelade basket. Efter matchen tog han henne i hand och åkte hem.
Nu hade min väninna sett nog, så hon åkte hem och berättade allting för mig. Den natten sov jag ingenting alls, men min väninna var hos mig och vi pratade mest hela tiden. Nästa morgon ville jag ringa upp Sven, men bestämde mig för att det var bättre att vänta med att ställa honom mot väggen tills han kom hem.
Konfrontation
Det blev en lång vecka och jag orkade inte vara glad när jag pratade med honom i telefon när han ringde. Jag sa att jag var sjuk i influensa. När han sedan kom hem konfronterade jag honom direkt. Först slog han ifrån sig allting och sa att jag hade inbillat mig, men sedan började han gråta och så kom hela historien.
Han berättade om den andra kvinnan som han råkat ha en ”affär” med och det resulterade i ett barn som fick heta Sara. Det bara blev så, sa han.
Älskade båda
Kvinnan begärde att hennes barn skulle ha en pappa och dessutom älskade hon honom och han älskade henne, men samtidigt så älskade han mig också. Så han levde dubbelliv och bodde där som en helt vanlig pappa varannan vecka, och varannan vecka levde han tillsammans med mig.
Ingen hade en aning om detta. Jag grät och grät och till sist skrek jag att han skulle försvinna. Det gjorde ont i hela kroppen när jag såg honom lomma ut ur huset, jag visste då att vårt liv tillsammans var slut. Den andra kvinnan fick också reda på sanningen. Nu lever både hon och jag ensamma, men barnen får träffa sin pappa med jämna mellanrum.
Det tog många år att komma över detta och jag har aldrig vågat lita på en man igen, men jag har accepterat livet och det har våra barn också gjort.
Samma pappa
Den andra kvinnan har vi lite kontakt med och ses ibland, även om vi inte är vänner. Men mina barn och hennes dotter har ju trots allt samma pappa, så de är ju halvsyskon. Jag har lärt mig acceptera sanningen, men kommer nog att leva singel resten av livet. Det gör mig inte så mycket, jag har två härliga barn och det räcker för mig.
/Britt