Min fru låter vår son tro att han är bäst i världen

Jag är så trött på att vår son fortfarande bor hemma

Vi har två söner som i dag har hunnit bli 37 och 26 år gamla. Först kom Magnus och sedan tog det väldigt många år innan vi fick vårt andra barn, Joakim.

Och kanske är det just för att han är ett sladdbarn som min fru har försökt att skydda honom mot allt ont i världen. Men det blir inte bra.

Magnus växte upp som ungar gör mest och har alltid varit mån om att klara sig själv.

Han började tidigt att bära ut reklamblad för att få ihop egna pengar. Han både sålde majblommor på våren och jultidningar till jul.

Efter fyra år på teknisk linje på gymnasiet sökte han in på ett stort industriföretags internutbildning och i dag är han försäljningschef på ett av kontoren i Sverige. Inga problem med honom alltså.

Läs också: Hans dotter avskydde mig och jag gav nästan upp…

Med Jocke var det värre. Han började tidigt med att hänga runt sin mamma och grät ofta när det var dags att gå till dagis.

När det blev dags att börja skolan hämtade Eva honom de första veckorna på lunchen för att han skulle slippa äta skolans mat. Jag sa åt henne att det inte var någon bra idé, att han måste lära sig att äta i skolan som alla andra. Men det gick liksom inte att resonera med henne.

Flyttade hem igen

När det av olika anledningar blev jobbigt i skolan under åren så skyllde Jocke på ont i magen och fick därmed vara hemma. Själv insåg jag snart att det oftast hörde ihop med att han skulle ha prov eller läxförhör och att han inte hade pluggat.

Hur som helst så tog han sig ändå igenom skolan med hyfsade betyg. Även på gymnasiet där han gick ekonomisk linje. Allt verkade nu okej med honom och jag glömde nästan bort hur det varit när han var liten.

Jocke träffade en tjej som han var tillsammans med i flera år. Kattis var rolig och charmig och kändes väldigt bra för honom. De hängde dessutom med ett roligt gäng som hittade på saker tillsammans och även reste ihop.

De hade precis flyttat ihop och börjat planera en framtid tillsammans när Jocke plötsligt gjorde slut och sa att han tänkte flytta hem igen. Jag trodde först att det var ett skämt.

Läs också: Jag blev alkoholist och svek mitt barn

Men värst av allt var att Eva verkade glad över att få sin son tillbaka hem.

En kväll satte jag mig ner med vår son för att höra vad som hade gått fel i deras förhållande och varför han gett upp så lätt efter att de flyttat ihop.

– Jamen, farsan, började han. Hon trodde att jag tänkte ställa mig och laga mat, tvätta och stryka. Vilket skämt. Vadå, skulle jag …?

I dagens moderna samhälle råkar just jag ha en son som tror att någon driver med honom bara för att han måste göra vissa saker själv trots att han lever med en kvinna. Hur hade det kunnat bli så här?

Eva fick också en chock när hon hörde det här, men hon blev inte alls lika arg som hon borde ha blivit enligt mig.

Självklart hade grabben aldrig behövt göra något själv då mamma alltid funnits där och pysslat om honom som om han vore av porslin.

Kort därefter sa han även upp sig från sitt jobb som vaktmästare åt ett fastighetsbolag. Det hade han tagit tillfälligt för att Kattis och han skulle få råd med hyran, men nu behövde han ju inte sin inkomst på samma sätt när han flyttat hem till mamma.

Trots sin utbildning lyckades han inte få någon fast anställning inom det område han önskade. Han fick några provanställningar på olika kontor, men eftersom han aldrig blir nöjd och dessutom alltid vet bättre än alla andra så får han inte stanna kvar när provtiden gått ut.

Svårt behålla jobb

Åren har gått och han är nu 26 år gammal, snart 27. Han har nu svalt stoltheten och sökt helt andra jobb än dem han drömde om. Men inte ens där får han stanna kvar.

Allt från att klippa gräs och sköta en kyrkogård till bartender. Han har provjobbat i kassan på Ica där vi bor. Han har skött en golfbana, jobbat i receptionen på en campingplats.

Listan kan bli hur lång som helst men det ser ju inte heller snyggt ut på ett cv.

Det finns ingenstans som han inte lyckas bli osams med ägaren för att han hela tiden påpekar vad som är fel och hur mycket de utnyttjar honom. Och hans mamma håller med. Jag börjar bli så trött på det här.

Även Magnus har försökt att hjälpa till med att skaffa honom jobb några gånger men efter att han sedan själv fått problem på grund av Jockes uppförande så kommer han aldrig att göra det igen. Han anser att hans bror är bortskämd och värdelös.

Eva låter honom tro att han är ett geni som borde få dubbel lön jämfört med de andra på samma ställe bara genom att kliva in genom dörren eller så borde han få chefsjobbet direkt bara för att han är så intelligent.

Ärligt talat så vet jag inte vad det ska bli av honom. Han kan väl inte bli kvar hemma för alltid hur gärna Eva än skulle vilja det. I så fall flyttar jag.

/ Uppgiven pappa