Michella, 33, om vardagen med fem småbarn "Vi har aldrig tråkigt"
När Michellas tvillingar bara var två år gamla, blev hon gravid igen – med trillingar.
– Beslutet att behålla dem är det bästa jag har gjort. Men det är en krävande tillvaro.
Det hörs att Michella Meier-Morsi ler i telefonen, när trillingarna jollrar i bakgrunden. Ljudvolymen är hög och det har tagit några dagar för Michella att hitta utrymme för en intervju i det hektiska småbarnsschemat. Danskan och hennes man Mark hade nämligen redan tvillingparet Filippa och Ophelia, idag tre år gamla, sedan tidigare, när Michella i januari födde trillingar – något som gjorde att tempot i den redan ganska ösiga tillvaron skruvades upp rejält.
Men att de plötsligt skulle bli fembarnsföräldrar inom loppet av bara några år var ingenting som Michella och Mark hade vågat drömma om. Eftersom Michella har en diagnos som kallas PCOS (polycystiskt ovariesyndrom), trodde de snarare att det skulle ta lång tid innan det lyckades få barn nummer tre. Första gången de försökte tog det nämligen ett och ett halvt år innan tvillingarna till slut kom.
Trillinggraviditeten blev en chock
Paret blev därför förvånade när Michella efter bara sex månaders försök blev gravid igen.
En junidag förra året skulle de gå på sin första graviditets kontroll.
Michella hade haft mycket ont i magen och därför trodde hennes man att det var tvillingar igen.
– Jag var så sjukt nervös, för jag hade väldigt ont i magen, berättar Michella.
När sköterskan satte scannern på magen, kom det snabbt fram två stora svarta fläckar på skärmen. Då kunde jag se att det var hjärtslag i endast en av dem, och trodde därför att det bara var en baby.
– Det kändes helt okej för jag såg fram emot att bara vara gravid med ett barn, ha en helt vanlig graviditet och att sedan vara mammaledig med allt vad det innebär av cafébesök och mammagrupper. Jag hade en romantisk föreställning om det, säger Michella.
När sköterskan sedan flyttade scannern lite igen, upptäckte de att det fanns inte bara ett utan tre hjärtan som slog i Michellas mage.
– Jag började gråta helt hysteriskt. Min man som annars är väldigt pratsam blev helt knäpptyst. Att välja att få trillingarna var ett väldigt stort beslut, säger Michella.
Ingen som sade grattis
Den dagen blev starten på en våg av negativitet från sjukvårdens sida. Det var stor skillnad mot när de hade varit gravida med tvillingarna.
– Det var ingen som sade grattis, i stället fick vi direkt veta att det vore bäst att ta bort ett av fostren, berättar Michella.
De fick också veta att det var väldigt vanligt att trillingbarn kunde födas med handikapp, födas för tidigt eller spontant aborteras.
– Det var en oerhört smärtsam och våldsam tanke. Tanken på att ta bort ett av fostren fick mig bara att gråta ännu mer. Jag mådde fruktansvärt dåligt och bara tanken på att bära tre barn kändes helt övermäktig. Vi visste ju själva om vilken stor risk graviditeten med tvillingar hade inneburit, och att den med trillingar såklart var ännu mer riskfylld, säger Michella.
Michella och Mark ville göra det bästa valet för hela familjen och de tänkte också mycket på hur de små tvillingarna därhemma skulle hantera att få tre små bröder.
Den oron var helt obefogad skulle det visa sig.
– Tvillingarna avgudar sina små bröder och jag är så stolt över att ha två så empatiska och omsorgsfulla barn. Mark är också en fantastisk man och far, och tillsammans är vi en lycklig, kärleksfull och stark familj, säger Michella.
– Jag är så otroligt tacksam över att ha fött tre friska och pigga barn i vecka 35. Hade jag vetat det tidigare under graviditeten att det skulle gå så här bra, hade jag nog haft en mycket bättre upplevelse. Michella berättar att det värsta under graviditeten var att ingen frågade om hennes och Marks åsikt.
– Jag upplevde det som mycket kontroversiellt att jag faktiskt gjorde tvärtemot vad läkarna sade. Man är ju uppfostrad till att man gör så som läkaren säger, fortsätter hon.
Att följa läkarens råd och ta bort ett foster fanns dock aldrig på kartan för Michella och hennes man.
Omgivningens reaktioner på magen
Under graviditeten satte Michella knappast foten utanför dörren, så de flesta av omgivningens reaktioner var på sociala medier.
– Alla som har sett mitt Instagramkonto eller överhuvudtaget kan tänka sig in i hur det är att ha tre barn i magen, förstår ju att den magen gjorde fruktansvärt ont, säger Michella.
På Instagram har Michella ett stort antal följare och berättar att upplevelsen av att dela med sig av något så privat som en graviditet och en födsel, har varit lite märklig.
– Mina egna följare har varit ett stort stöd och har betytt mycket för mig i min vardag. Sedan har det varit lite jobbigt att det finns människor som stjäl bilder från mitt konto och använder dem till annat.
– En man hade till exempel lagt upp en av mina videos och skrivit att jag var gravid med 12 barn. Den bilden fick över 80 miljoner visningar. Såklart är det en väldigt märklig upplevelse. Videon lyckades Michella få raderat från Instagram.
Största utmaningarna
Michella fick svår foglossning under graviditeten och var tvungen att ligga i sängen under nästan ett halvår. Men det var ändå inte det värsta.
– Nej det värsta var helt klart den mentala påfrestningen. Alla rädslor över vad som kunde hända och rädslan att de skulle födas sjuka eller för tidigt. Det var fruktansvärt oroligt. Tanken på att bara 80 procent klarar hela graviditeten, gjorde det ännu svårare mentalt.
I januari föddes så äntligen de efterlängtade trillingpojkarna Theodore, Charles och Gabriel. Pojkarna är helt friska, växer precis som de ska, äter och mår gott.
Men det finns trots det en hel del utmaningar som tvilling- och trillingmamma.
– Den absolut största utmaningen är att man känner sig otillräcklig som mamma. Man sitter där och tittar på sina små bebisar och känner hur ens hjärta slits itu för att man vill vara en lika bra mamma åt alla barnen. Sedan vill jag ju också kunna ge tid åt mina tvillingflickor.
– Nästan alla dagar går jag och lägger mig med känslan av att inte ha varit en tillräckligt bra mamma för mina barn. Det är svårt att acceptera att jag inte kan vara perfekt just nu.
För Michella och Mark innebär det nya livet än så länge i snitt fyra timmars sömn per dygn, något som givetvis också är påfrestande för de nyblivna fembarns föräldrarna.
En annan fysisk utmaning är Michellas mage – som inte alls är återställd. Hon har drabbats av rektusdiastas, vilket innebär att hennes magmuskler har delat sig så pass mycket under graviditeten, att de inte kommer att dra ihop sig normalt nu efteråt.
– Redan under tvillinggraviditeten hade jag ett hål som var 15 centimeter långt och 8 centimeter brett mellan mina magmuskler.
Michella är redan godkänd för en operation som ska återställa det, men eftersom man inte får lyfta på sex månader efter operationen, måste hon vänta med operationen tills barnen blir större.
Innan dess måste hon rehab-träna och få i gång styrkan i sin kropp.
– Det blir en spännande kamp! Jag har ju så mycket tid att träna, säger hon med ett lite ironiskt skratt.
Sanningen är att så särskilt mycket tid har Michella inte. Just nu äter trillingarna nämligen varannan timme.
– Det tar cirka en timme för mig att köra en hel amningsprocess. Det betyder alltså att jag bara har 45 minuter på mig efter varje amning innan det är dags igen. Dagarna går väldigt snabbt för det är ett fullspäckat schema som till största del går ut på att mata trillingarna och att hinna leka med tvillingarna, säger hon.
Michellas tre bästa tips till andra som precis fått eller väntar tvillingar/trillingar
1. Skaffa en bra fysioterapeut redan under graviditeten. Genom att ha aktiva magmuskler så länge som möjligt under graviditeten, kan du undvika att magmusklerna delar sig. Det är viktigt att hitta någon som är expert inom området.
2. Låt bli att göra något med ett barn, som du inte är beredd att göra med alla barn. Om du till exempel vänjer bebisen vid att somna ovanpå dig, kommer du alltid att få hålla på med det och om du då har trillingar innebär det att du aldrig får en paus.
3. Försök att synkronisera barnen. Det blir lättare om du gör det för då kanske du hinner få en stund till dig själv också och hinner äta något när bebisarna har matats klart.
– Just nu är vi bara extremt tacksamma att allt har gått så bra och blivit så positivt!
