Mia: Jag hade ett förhållande med chefen

Jag hade precis börjat på ett nytt jobb, en liten arbetsplats med få nära kollegor. Jag var yngst, några år över 20, de andra var över 30. Det var också en av säljcheferna, en man som var snäll och omhändertagande. Vi kom snabbt otroligt bra överens.

Jag antar att jag var charmig och lite småvilsen. Jag var singel, ung, glad och fri. Han var gift, med två barn som inte ens hade hunnit fylla skolålder.

Det tog inte lång tid innan vi blev riktigt nära. Han brukade komma in på mitt kontor och ge mig en puss på kinden. Vi småpratade. Det var en vänskap som sakta växte sig allt starkare.

Dags för firmafest

Så blev det som det ofta blir på företag – firmafest.  Jag drack alldeles för mycket och blev full. Han var nykter och körde hem oss kollegor när festen började avta. Rimligast hade varit att släppa av mig först, men jag lyckades få honom att åka en omväg så att vi till sist blev ensamma i hans bil. Han stannade den på min gata. Jag la mitt huvud i hans knä. Hans hand gled in innanför min blus, smekte mig på brösten.

Jag tyckte att det kändes spännande att bli så bekräftad som kvinna av honom, och jag kände trycket från situationen som jag själv hade skapat. Jag tillfredsställde honom där och då i bilen. Därefter vinglade jag upp till mig och han körde hem till sig.

Träffades i smyg

Nästa gång vi sågs på kontoret kom han in på mitt kontor som vanligt, pussade mig på kinden och pratade på som om ingenting hade hänt. Det var det, inget mer. Jag ville inte ens mer.

Trots det så bestämde vi att ses över en oskyldig fika på stan. Efter det följde han med mig hem. Vår vänskap hade redan övergått i något starkare. Att han var gift var ingenting han ville prata om. Han började ljuga för sin fru och sa att han slutade en timme senare än vad han egentligen gjorde.

En timme med samma rutiner varje dag. Köpa något lätt tilltugg. Mysa i soffan hemma hos mig. Ha sex. Sedan blev jag lämnad ensam när det var dags för honom att åka hem för middag med familjen. Jag har nog aldrig känt mig så utlämnad som de gångerna. Det var inte sällan jag lät tårarna komma.

Det hände att jag nämnde hans fru, ställde nyfikna, lite svartsjuka frågor om vad familjen hade gjort i helgen, vad de brukade prata om, hur ofta de hade sex. Men han svarade alltid avvisande och bytte samtalsämne. Till sist slutade jag att fråga och det var som om hon försvann i periferin.

Vi umgicks med ett urval av hans vänner. Vi presenterade oss som ett par när vi var på tjänsteresor. Jag träffade barnen ibland, till och med umgicks med dem som ”pappas kompis”. Jag gick när deras mamma kom hem. Någon gång möttes vi i dörren. En gång hade ena barnet nämnt mig för sin mamma, sagt att jag och pappa pussades, men pappan hade skrattat bort det med att det hade varit en puss på kinden.

Svartsjuk på hustrun

Vi började prata om ett liv tillsammans och först då slogs jag av tanken att om han var så här mot sin fru nu, vad skulle han då inte kunna göra mot mig senare? Han hade berättat att hans fru hade föreslagit parterapi, men det hade han helt nekat till att ha behov av.

Nu förklarade han noga att med mig kunde han tänka sig parterapi om det blev nödvändigt. Han förstod själv att det skulle bli svårt för mig att lita på honom.

I gengäld, mot löftet om en gemensam framtid så fick jag lova att jag inte skulle skaffa några barn då han tyckte att de två han hade var tillräckliga. Jag var fortfarande så ung att jag inte kände någon längtan efter egna barn, så för mig var det ett lätt löfte att ge.

Men svartsjukan var inte lika lätt att hålla i schack. Var det hans hustrus långa hårstrån som jag hittade i deras gemensamma bil? Det blev allt jobbigare. Och jag kunde ju inte ringa när jag kände för att prata med honom.

På hans villkor

Allt var på hans villkor. När han hade tid. När det passade honom. Det fick mig att må allt sämre. Det hade gått några år och relationen tärde.

Så en dag, jag hade ju blivit några år äldre, var det något inom mig som sa stopp. Var jag verkligen redo att bli extramamma till två barn, med en man som var flera år äldre? Var jag redo att avsäga mig egna barn? Hur skulle han vara att leva med?

Jag bad honom att sluta säga ”jag älskar dig” för orden hade börjat bränna och jag kunde inte andas. Jag sa att jag ville göra slut. Men han visste vad jag kände för honom, hur stark min kärlek var.

Min enda utväg för att visa att jag menade allvar var att hota med att ringa hans fru – och sedan gjorde jag det. Hon blev förvånad och hon lät rädd på rösten. Han hade såklart inte varit sig själv hemma den senaste tiden. Vad ville jag henne?

Plötsligt kände jag en så stark sympati för kvinnan som jag endast hade sett som ett hinder för min egen lycka. Jag förklarade att hennes man hade börjat säga att han inte älskade henne längre, att han älskade mig. Jag sa att situationen var för påfrestande, att det inte gick att ha det så här längre. Jag berättade att han visste att jag ringde.

Fick byta karriär

Jag trodde aldrig att jag skulle ha styrkan att bryta med vad som var mitt livs kärlek, men det blev till slut mitt enda val. Jag lämnade både honom och jobbet. Jag bytte till och med karriär för att komma bort från honom.

Idag lever jag i ett sunt och hälsosamt förhållande, med äkta tillit, och jag önskar att jag hade lyssnat på dem som avrådde mig från att engagera mig i en gift man. Men i stället bröt jag med dessa vänner.
Mia

Läs också:

Gun: Min man var otrogen med en kvinna han träffade på gymmet