Mia har skyddad identitet: Min man misshandlade mig
Spegelbilden känns fortfarande ovan. Det långa, bruna håret är nu kortklippt och blont. Namnet var också svårt att vänja sig vid, men det går. Det måste gå.
Mia vill ses på ett kafé i en annan stad än sin hemstad. Hon uppger inte sitt riktiga namn. Mia lever i ständig rädsla, men vill ändå dela sin historia. För trots oron älskar hon sin frihet. I dag slipper hon ångesten över nästa utbrott, nästa knytnäve, nästa spark.
Mia växte upp i ett hem med missbruk, men hon vägrade låta det bryta ner henne. I stället bestämde hon sig för att plugga.
– Jag var övertygad om att en bra utbildning var vägen ut.
När skoldagen var slut gick Mia inte hem, hon gick till biblioteket. Där kände hon sig trygg och slapp föräldrarnas grälande.
Vid arton års ålder flyttade hon hemifrån för att studera. Samtidigt bröt hon kontakten med sina föräldrar. I början gick det bra. Mia bodde på studentkorridor och där fann hon snabbt goda vänner. Studierna var intressanta och studentlivet roligt. Men snart började det spåra ur.
– Spritkulturen var stark bland studenterna och jag upptäckte hur befriande det var att bli berusad.
Mias alkoholkonsumtion gick snabbt över till missbruk. I början fick hon dåligt samvete; hon hade ju så många gånger klandrat sina föräldrar.
– Nu använde jag i stället min trasiga barndom som en ursäkt. Och jag tyckte det var okej så länge jag inte började med droger. Så dumt.
I dag är Mia nykterist. Hon blir hellre berusad av livets glädjeämnen.
– Ett leende från min son eller en kram av min man. Fast ett par nya jeans är heller inte fel, skrattar hon.
Mia tog sin examen, men missbruket hindrade henne från att kunna arbeta som socionom. I stället började hon jobba för en städfirma.
– Det var tufft att få det att gå ihop. Alkohol är dyrt.
Pojkvänner som missbrukade
Dessutom hamnade hon alltid i relationer som ansträngde ekonomin ytterligare. Hon hade pojkvänner som också missbrukade och hade ont om pengar.
– Jag kunde inte säga nej när de ville låna pengar till sprit eller skulder.
Mia tror det berodde på rädsla att bli lämnad. Hon trodde inte att någon kunde älska henne enbart för den hon var. Men det ändrades när John kom in i bilden. Åtminstone till en början.
– Vi träffades på en bar och jag tyckte han var galet snygg.
Han var charmig, intelligent och hade god ekonomi. Mia kunde knappt tro sin lycka när han bad henne flytta hem till honom.
– John bodde i villa. Jag hade aldrig ens vågat drömma om att bo i hus, och i inflyttningspresent fick jag en labradorvalp.
Än så länge hade Mia lyckats dölja sitt missbruk, men nu tvingades hon erkänna att det fanns ett problem. John dömde henne inte. I stället lovade han att hjälpa henne.
– Det var tufft att bli nykter, men John vakade över mig och tillät inga snedsteg. Då förstod jag inte hur hans kontrollbehov skulle förstöra mitt liv.
När John efter en romantisk middag friade tvekade Mia inte. Bröllopsresan gick till Thailand, men lyckan blev kortvarig. En kväll kom paret hem efter en ljuvlig skaldjursmiddag.
– Jag gick och duschade. När jag kom ut fick jag en knytnäve rakt i magen.
Chocken var större än smärtan. När Mia fick luft nog att fråga vad han höll på med fick hon ett svidande slag över kinden. Gråtande låste hon in sig i badrummet. Efter en stund knackade John på och förklarade att han blivit svartsjuk på servitören. Mia hade ju flirtat med honom och maken kände sig kränkt.
– Han grät så han skakade. Det hela slutade alltså med att jag tröstade honom.
Bröt ner hennes självkänsla
Det går en tid och Mia förtränger den obehagliga upplevelsen. Men John har förändrats. Han är tystare och blir lätt arg. När de grälar är han väldigt elak.
– Han påpekade hur tjock jag blivit, vilket inte stämde. Visst hade jag gått upp i vikt, men det var ju bara för att jag var så mager när vi träffades.
Men orden träffade och Mias självkänsla försämrades. För det var inte bara kilona John kritiserade – plötsligt var allt hos Mia fel och fult. Och utan honom skulle hon gå raka vägen till flaskan igen.
– Jag trodde honom, suckar Mia. Han hade hjälpt mig att bli nykter och jag var så rädd för att bli beroende igen. Sen skäms jag för att säga det, men jag trivdes med en högre standard.
John började kontrollera Mia. Han lät henne aldrig använda sin dator annat än när han satt bredvid. Mobilen hade han också full koll på.
– Han laddade till och med ner en app som visade var jag befann mig.
En månad före första bröllopsdagen blev Johns misshandel ännu en gång fysisk. Den här gången slutade det med en resa till akuten. Men Mia vågade inte göra en anmälan.
– Han hotade att sparka ihjäl min hund Ruffa, och det var en grym hållhake.
Den psykiska och fysiska misshandeln fortsatte och Mia blev alltmer uppgiven. Hon hade inga vänner och ingen familj, hon saknade helt ett socialt skyddsnät.
– Ibland önskade jag faktiskt att han skulle slå ihjäl mig. Samtidigt ville jag ju leva.
Mia fick missfall
Första gången Mia på allvar började tänka på att fly var efter missfallet. Hon var i tredje månaden när John sparkade henne så illa att barnet gick förlorat. Kort därefter dog Ruffa.
– Jag sörjde mitt barn och jag grät över Ruffa. Men det var dubbla känslor, berättar Mia. Egentligen ville jag inte ha barn med John, och nu när Ruffa var död behövde jag inte stanna för hennes skull.
Mia förberedde sig. På bibliotekets dator sökte hon upp ett kvinnohem, sedan gömde hon en packad väska i garaget. Men trots att hon var livrädd för John var hon även rädd för att börja om. Men så kom vändningen. När Mia blev gravid för andra gången tänkte hon inte riskera något.
På kvinnohemmet kände sig Mia, för första gången på länge, trygg. Men det skulle inte vara länge.
– En dag på en promenad kom John upp bakifrån och slet tag i mig. Ursinnigt började han slå mig med knytnävarna. Jag har aldrig sett så mycket hat i någons ögon.
Mia gjorde motstånd. Hon slogs både för sitt eget och barnets liv. Men först när hon fick in ett knä på rätt ställe tappade John greppet så att Mia kunde fly.
Träffade en ny man
Till slut dömdes John och efter mycket kamp blev hon beviljad skyddad identitet och boende på hemlig ort. Vid det här laget hade hon fött en son och nu ville Mia inget hellre än att skapa ett hem åt dem.
Hon sökte arbete och fick för första gången glädje av sin utbildning. Hon försökte skaffa vänner bland tjejerna på arbetsplatsen, men det var svårt.
– De ville ofta gå ut och ta en drink efter jobbet. Men jag hade ingen barnvakt och jag litade inte på mig själv i en bar.
Mia bestämde sig för att skaffa hund igen. Det visade sig vara ett lyckokast. I en hundpark lärde hon känna Tommy och hans schäfer. Men det skulle dröja länge innan hon vågade träffa honom på annat än offentliga platser. Ännu längre dröjde det innan hon vågade berätta om sitt gamla liv och att hon levde under hot.
– Jag trodde att han skulle bli avskräckt, men inte då, ler Mia.
Kort därefter friade Tommy. Äntligen hade han fått de pusselbitar som saknats för att förstå den kvinna han förälskat sig i.
– Jag är lycklig nu, men rädslan är en ständig följeslagare. Jag kommer aldrig att känna mig helt trygg. Jag vet att John finns därute. Och jag tror faktiskt att han vill döda mig.
Av Sara Matteus
Foto: IBL/Shutterstock