Mette: Varför mår jag bra när andra mår dåligt?
”Är jag bara skadeglad eller vad beror det på?”
Jag har på senare tid märkt att jag får mycket energi av att hjälpa andra när de mår dåligt. Då mår jag som bäst. Jag blir väldigt fokuserad på att lösa problem åt andra och har lätt för att komma på lösningar och få människor att se problem och sig själva utifrån andra perspektiv.
Varje gång jag hjälper någon så känner mig jättebra efteråt och tar tag i saker. Det höjer mitt humör och får mig att känna mig betydelsefull. Jag har börjat fundera på varför det är så här.
Ibland undrar jag om det är så att jag är skadeglad och frossar i andras problem. Det får mig att skämmas, jag förstår inte riktigt varifrån detta kommer.
När andra mår bra så känner jag mig obekväm och otillräcklig och får ingen energi alls, men så fort någon visar tecken på att ha problem så går jag igång.
Det är inte alltid som jag kan hjälpa andra men det spelar mindre roll har jag märkt. Bara att andra har problem och ger mig förtroende får mig att må bra. Det här är en sida hos mig som jag känner att jag behöver arbeta med eftersom jag ogillar den.
Jag har inte alltid varit så här. Det har kommit på senare tid. Jag funderar mycket på vad det beror på och vad jag kan göra åt det?
Mette
Relationsexperten Marcus Edstam:
”Livet känns lättare när vi inte är ensamma om att känna besvikelser”
De flesta av oss människor känner oss väl till mods när vi får möjlighet att hjälpa en annan människa. Vad detta beror på finns det inget klart och enkelt svar på.
Tankar om oss själva där vi är goda, betydelsefulla och viktiga personer för andra känns ofta bra. Att glädjas och känna njutning av att hjälpa och underlätta livet för andra är en gåva och en glädje. På samma gång kan livet ibland kännas lättare när vi förstår att vi inte är ensamma om att känna besvikelser, förluster och andra frustrationer som livet är fullt av.
Men du beskriver känslor av skadeglädje och avund, något som de flesta av oss tycker illa om hos oss själva. Kanske behöver du fundera över hur du vill ha ditt eget liv, så som du är inne på?
Är detta fokus på andra människor ett uttryck för svårigheter i ditt eget liv? Det är något som du måste försöka ta reda på. Jag kan råda dig att söka upp en psykoterapeut, präst, diakon eller varför inte en god vän att samtala med. Då kanske du kan konkretisera vad du vill göra med återstoden av ditt liv.