Marte, 9 år, fick cancer två gånger – räddades av okänd donator
Jag kunde inte träffa så många vänner under behandlingarna men när jag hade permission från sjukhuset var det mysigt att gosa med hunden Gunnar, säger Marte Svane, 9 år, som bor utanför Olso i Norge.
Blandrashunden Gunnar har terrier i sig, en ras som är känd för att vara uthållig, och i honom fann Marte en beundransvärd kompis att hantera svårigheterna med när hon fick cancer.
– Jag var aldrig rädd för att dö. Jag bestämde mig för att detta skulle gå bra, och Gunnar höll med, säger Marte med ett leende.
Mamma Mona och pappa Rune hade också en bra känsla för att Marte skulle bli frisk.
Se också: Lilla Alice föddes med cancer
– Vi fick aldrig riktigt mörka tankar. Det är märkligt hur man på väldigt kort tid klarar av att hålla tankarna rationella, säger Rune.
Mona erkänner dock att det tog lite längre tid för henne att smälta att dottern var allvarligt sjuk.
– Hon är ju vårt enda barn.
Började med blåmärken
Marte var bara två och ett halvt år när föräldrarna upptäckte att något inte stod rätt till.
– Inom loppet av två veckor fick hon flera blåmärken, blev trött och sliten och fick smärtor i benen. En dag klarade hon inte av att resa sig upp. Och så hade hon fått röda prickar på några ställen på kroppen, berättar Mona, som blev väldigt orolig.
Misstankarna om att hennes tvååring hade leukemi fanns där och de uppsökte akuten.
– Läkaren hittade inga anledningar till att Marte skulle ha cancer eller något annat allvarligt och bad oss uppsöka vårdcentralen nästa dag istället.
Jag klarade inte av att gå in till läkaren
Men Mona och Rune kände sig inte nöjda med det svaret. Många av dotterns symtom stämde överens med vad de hittat på internet.
Samma kväll som de lämnade akuten gick färden vidare till ett privatsjukhus i Oslo.
– När vi skulle registrera oss i receptionen sade jag att misstänkte att det var cancer. Det gjorde att vi fick komma in före alla andra, säger Mona.
Fick svar om cancer
Marte blev undersökt direkt och det tog inte lång tid innan svaret kom – det var som Mona hade fruktat. Marte hade leukemi, säger Rune.
– Jag klarade inte av att gå in till läkaren. Rune fick gå in med min syster först. Det var precis som att jag visste vad läkaren skulle säga, säger Mona.
Den septemberkvällen 2014 bar det direkt vidare till Rikshospitalet i Oslo. Där fanns ett team redo för att undersöka Marte så att de kunde ta reda på vilken sorts blodcancervariant hon hade drabbats av.
Det visade sig att Marte hade akut lymfatisk leukemi (ALL), med goda prognoser att bli frisk.
– Det var imponerande att se hur snabbt behandlingen kom igång, säger Mona.
Martes föräldrar fick veta att Marte skulle behöva behandling i två och ett halvt år.
Ett behandlingsprotokoll som visade hur ofta dottern skulle behöva kemoterapi under den perioden gjordes upp. En lång sjukhusvistelse låg framför Marte och hennes föräldrar.
– Jag minns inte så mycket av det, jag var ju fortfarande så liten, säger Marte.
Blev friskförklarad
Marte minns mer av den sista delen av behandligen. Då var hon över fem år.
– Jag tittade på filmer, lekte lite och vilade, säger Marte på frågan om hur hon fick tiden att gå på sjukhuset.
Det var en glädjens dag när behandlingen var över i mars 2017. Proverna visade inga tecken på cancerceller i kroppen. Marte blev friskförklarad.
Sommarsemestern gick till Grekland. Familjen mådde bra av att koppla av efter en lång intensiv period. Men det tog inte lång tid innan glädjen försvann.
– Marte kände sig trött efter semestern, men framför allt hade hon kraftig huvudvärk. Det var i juli och bara fyra månader efter att hon avslutade behandlingen. Vi var rädda att cancern var tillbaka, berättar föräldrarna.
Behövde en donator
Ett prov från ryggvätskan gav det nedslående svaret, cancern var tillbaka.
Det fanns två behandlingsmöjligheter. Antingen var det cellgifter i ytterligare två och ett halvt år, eller ny benmärg från en donator.
En benmärgstransplantation skulle innebära att Marte skulle kunna återhämta sig snabbare än om hon genomgick en liknande behandling som hon redan hade genomgått.
Om ett barn som behöver benmärg har syskon är det 25 procents chans att vävnaden från benmärgen passar. Om inte finns det en chans bland cirka 25 miljoner registrerade givare över hela världen.
Vi är evigt tacksamma
Marte har inga syskon så sjukhuset började leta i hela Europa för att hitta en donator.
– Det gick bara två veckor, sedan hade de hittat en 22-årig kvinna som matchade med Marte och ville ställa upp som donator. Vi är evigt tacksamma för att hon gjorde det valet, säger Mona.
Precis innan julen 2017 fick Marte ny benmärg, vilket medförde att hon fick spendera långa perioder med intravenösa vätskor.
Blev isolerad
Eftersom Marte var så sårbar efter benmärgstransplantationen låg hon isolerad å sjukhuset i flera veckor. Hon fick inte lämna isoleringen förrän immunförsvaret hade börjat återhämta sig. Även hemma på permission fick hon inte träffa någon, allt för att undvika att smittad av något.
I juli 2018 var behandlingen avslutad. Med tanke på vad som hänt tidigare var föräldrarna på helspänn, skulle hon få ytterligare ett återfall?
Glädjen var desto större när alla prover visade att hon kunde börja skolan igen, stark och frisk.
Nu har det gått tre år sedan benmärgstransplantationen. Marte är fortfarande frisk och tänker inte så mycket på att hon drabbats av cancer två gånger.
– Dåtid är dåtid, säger hon.
Det är så hennes föräldrar också ser på det.
– Vi går inte runt och tänker på att Marte har varit allvarligt sjuk. Lyckligtvis känner vi inte heller någon rädsla för att det ska hända igen.
– Vi glädjer oss över livet med Marte. Nu sätter vi större värde på sakerna vi gör tillsammans, oavsett om det är att spela kort, leka i snön eller läsa en bok på sängkanten.
Översättning: Johanna Svan