Märta, 81, och Ammar, 29 är vänner för livet – "han är som en del av min familj”
När vi ringer upp Märta Persson svarar hon glatt och piggt.
– Jamen hej på dig. Nej du stör inte. Jag är i färd med att lösa korsord i Allers veckotidning.
Numera är hon van vid att medier hör av sig. På senare tid har hon varit med i både lokaltidningen Hela Hälsingland och Expressen. Anledningen är en vänskap som kan få vilken redaktion som helst på tårna. Det är en solskenshistoria om en ovanlig vänskap som är svår att inte falla för.
Se också: Är du en bra vän? Vi listar de viktigaste egenskaperna
Berättelsen om Märta Persson och Ammar Sakour började en sommardag för drygt tre år sedan. De hade då bott i samma hyreshus i Strömsbruk en tid. Ofta hälsat på varandra. Men så en dag frågade Ammar om de inte skulle ta en fika ihop.
– Absolut, sa jag. Visst ska vi göra det, minns Märta att hon svarade.
Några dagar gick och de sågs igen. Då bestämde sig för att göra slag i saken. De bakade varsin kaka och tog den där fikan. Båda hade så trevligt att tiden bara rann iväg. Ingen av dem förstod riktigt hur det gick till.
– Vi pratade om allt. Han berättade om sin flykt till Sverige och jag pratade om mig, mina barn och barnbarn. Ibland förstod vi inte varandra, men det spelade inte så stor roll. Då slog han bara upp ordet i mobilen.
Det blev starten på en vänskap som bara vuxit sig starkare sedan dess. Tillsammans har Märta och Amman hittat på en mängd roliga aktiviteter. De har spelat minigolf, fiskat, firat högtider och gått till gymmet.
– Han har lyft tyngder och jag har cyklat.
Hur skulle du beskriva honom?
– En fantastisk person. Och så nyfiken, vetgirig och intresserad. Omtänksam, rolig och snäll. Mina barn tycker likadant. Han är som en del av min familj.
Middag med familjen
För två veckor sedan flyttade Ammar till Hudiksvall som ligger lite drygt två mil bort. Det känns tomt, säger Märta. Men hon har full förståelse för hans beslut. I stan har han närmre till jobbet som busschaufför som han har arbetat som i två och ett halvt år.
– Vi har pratat med varandra flera gånger sedan dess och snart ska vi äta middag tillsammans hos min yngsta dotter som också bor i Hudiksvall.
Märta berättar flera fina anekdoter om deras vänskap. I början tog Ammar varje jobb han kunde hitta och arbetade bland annat som frisör. Då passade han också på att klippa Märta som ville betala.
– Då svarade han "Märta, det där vet du att vi har pratat färdigt om".
Under pandemin har Ammar hjälpt Märta att få upp varor till lägenheten. Han har också skjutsat henne när hon behövt ta sig någonstans. Ibland har Ammar bara knackat på för att lämna något han lagat eller bakat.
Särskilt minns Märta en dag i våras då Ammar precis hade tagit sitt busskort. Det var i dagarna kring Mors dag. Då bjöd han hem både Märta och en arbetskollega på lunch.
– Då lagade han en fantastisk kycklinggryta men hade också lagt varsin ros vid våra tallrikar, säger Märta och får nära till gråten.
– Ibland ringer han och vill bara höra hur jag mår.
Vad är ditt råd till andra som vill hitta en vän som du har gjort?
– Ofta går vi runt med en rädsla och tror att människor från andra kulturer är si eller så. Men vi vet absolut ingenting om det. Det viktiga är att man pratar med andra människor. Det är först då man kan veta hur någon är.
Flydde till Sverige
När vi ringer Ammar är han på gymmet och ber om att få ringa tillbaka. Det går några minuter längre än han trodde.
– Förlåt, jag är verkligen ledsen för det, säger han på i princip flytande svenska.
Vi ber om hans berättelse om hur han kom till Sverige. Han berättar att året är 2015 och han är 23 år gammal. Först tog han sig till Turkiet och vidare via båt till Grekland. Sedan lyckades han resa genom Europa hela vägen till Malmö. Planen var att möta upp sin flickvän som hade rest före. Men hennes familj satte stopp för planerna.
– Vi fick inte vara tillsammans på grund av olika ursprung och tro. Det blev omöjligt för oss.
Där stod han ensam i ett främmande land. Ändå väljer han att lyfta det positiva när han ser han tillbaka på tiden.
– Migrationsverket var så snälla. Du måste tacka dem för mig.
I juni 2016 fick han sitt uppehållstillstånd och hjälp med att hitta en lägenhet. Det var då han hamnade i Strömsbruk i Hälsingland. På våningen över honom bodde en 81-årig dam. En person som skulle bli avgörande för honom i förståelsen av det nya landet.
– Märta är en otroligt fin människa. Omtänksam och dömer ingen på förhand. Men hon är också stark och kan stå upp för sina sig och andra. Dessutom är hon generös. Hon ger utan att vilja ha något tillbaka.
Beskriv första mötet med Märta.
– Jag kunde nästan ingen svenska och hon ställde jättemånga frågor som jag ville förstå och svara på. Jag försökte verkligen även om jag ser mig som en jätteblyg person. Men min lärare på SFI hade sagt till oss att "ni måste våga fråga svenskar om de vill fika, det är så man lär sig språk".
Vad har hon betytt för dig?
- Det går inte att beskriva med ord. Hon är min vän, min mormor.
Tack vare Märta fick Ammar möjligheten att snabbt bli bättre på svenska. Att kunna språket är det viktigaste för att förstå sitt nya land, säger han.
– Sedan måste man älska platsen man kommer till. Man måste också anpassa sig efter samhället och traditionerna som finns här.
Se också: 12 tecken på att du funnit riktig vänskap
Drömmen: Bli polis
Just nu läser han gymnasiekurser för att få högskolebehörighet samtidigt som han kör buss på kvällarna. Drömmen är att någon gång bli polis.
– Jag ska göra allt jag kan för att lyckas. Från första dagen jag kom till Sverige har jag älskat polisen. De är alltid så trevliga och hjälpsamma.
Vad lockar dig med yrket?
– Jag ser det som min chans att ge något tillbaka till landet som hjälpte mig när det jag behövde det som mest. Sverige gav mig tak över huvudet och varm mat att äta. Jag kommer alltid vara evigt tacksam för det.
I april i år fick Ammar svenskt medborgarskap och han ser Sverige som sitt hemland. Det är här han ser sin framtid. Det är här han har sina närmsta vänner.
- Jag saknar min familj i Syrien men jag längtar inte tillbaka dit. Jag vill leva och dö i Sverige.
