Marie-Louise: Livet blev tomt efter pensionen
Efter ett långt yrkesliv som pedagog pensionerades jag. Min sista dag på förskolan blev den svåraste. Visserligen hade jag genom åren tagit farväl av massor av barn när det var dags för dem att gå vidare, men nu var det ju jag som skulle lämna!
Med tungt hjärta och famnen full av blommor stängde jag dörren till mitt arbetsliv bakom mig.
Jag bodde ensam efter en skilsmässa. Min man och jag fick aldrig några barn så nu hade jag all tid i världen att skämma bort mig själv.
I början njöt jag av att dra mig på morgnarna och loda runt i min gamla morgonrock. Det kändes som en härlig och avslappnande semester.
Men efter en tid försvann frihetskänslan. Varje morgon försökte jag hitta en anledning till att gå upp. Jag skulle aldrig mer arbeta med barn eller använda min kunskap och erfarenhet till något. Så vad skulle jag göra restan av mitt liv?
Volontärarbete i Afrika
Det hade alltid varit kärnan i min tillvaro, detta att arbeta med barn och försöka göra skillnad för dem som hade det svårt. Och mitt hjärta klappade fortfarande för de små.
Jag blev mer och mer rastlös och övervägde att ringa till min gamla arbetsplats för att erbjuda mina tjänster som vikarie. Men jag visste att det fanns många unga som stod i kö för att vikariera och som spelade spel och la pussel med barnen när den ordinarie personalen var sjuk.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Det var ju inte förskolan jag saknade utan jag ville utnyttja min långa erfarenhet och göra nytta.
Jag läste fortfarande pedagogernas facktidning och en dag såg jag en annons om volontärresor. Jag läste om hur man kunde arbeta på barnhem i fattiga länder och det tog inte lång tid för mig att besluta mig.
Redan efter ett par månader satt jag på ett flyg till Afrika, långt bort från tomheten hemma. Jag erkänner att jag var nervös. Var jag för gammal?
Förhållandena var primitiva men det pedagogiska arbetet var detsamma! Barnen behövde trygga ramar, fasta rutiner, omsorg och kärlek. Jag hade inte samma energi som de unga, men jag hade erfarenhet.
När jag tog farväl efter tre månader var det med stort vemod. Men det är ju så det fungerar. Nya krafter var redan igång med att ta min plats i barnens hjärta.
Volontärarbetet gjorde stor skillnad i mitt eget liv för jag reste hem med ett helt nytt perspektiv på min pensionärstillvaro.
Jag hade lämnat arbetsmarknaden men det betydde ju inte att jag inte kunde använda min erfarenhet till något. En gång om året reser jag ut i världen som volontär, men jag har också lärt mig att uppskatta min frihet hemma.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]