Maria Krall: Nu satsar jag på att måla

Maria Krall har alltid trivts bäst i bakgrunden. När covidpandemin drabbade världen för drygt ett år sedan stod hennes livskamrat Patrik plötsligt utan inkomst – då hamnade fokus på konsten.

Alldeles i utkanten av Alingsås, i Lövekulle, ligger en underbar sekelskiftesvilla omgiven av en härlig trädgård och när du kommer hit känns det som att kliva rakt in i 1900-talets början.

Hunden Sigge gör familjen uppmärksam på att besök är på väg och Maria kommer ut på den vårsolsdränkta verandan för att möta upp. Strax efter kommer maken Patrik.

Maria, 54, styr ganska snabbt stegen genom de 350 kvadratmeterna sekelskiftesdröm med mörka trägolv och tidstypiska tapeter. Det står vackra kakelugnar inne i hörnen i flera av rummen och i ett vardagsrum finns ett burspråk med färgade fönster bevarade från när det användes som kapell. Vi går upp för en ganska brant trappa och Maria berättar om känslan hon får av gamla hus i allmänhet och just det här huset i synnerhet.

inredningSara vurmar för ödehusgardiner: Ett textilarv värt att bevara

– Tänk vad mycket som har hänt här under de dryga hundra åren huset har funnits. Det är många som har älskat huset och tagit hand om det. Under 1960- och 70-talet bodde det nunnor här som tog hand om barn på somrarna. Det finns många bilder från den tiden vilket är kul, det såg ut att ha varit mycket glädje här. Jag tycker att det känns, säger hon och viker av åt vänster in till sin ateljé.

Det har droppat färg i olika kulörer på trägolvet under arbetets gång, på väggarna runtom i rummet står det tavlor, många av dem är fortfarande under tillverkning.

Finns det någon som du känner dig helt klar med?

– Det finns en, den här, säger Maria och tar fram en uppspänd duk.

– Jag och en vän var på väg till Kattvik i Båstad och kom fram hit, säger hon och pekar mot tavlan.

De andra tavlorna åker fram till staffliet då och då och får sig lite påbättringar eller justeringar. Maria målar med akrylfärg, för det mesta använder hon spackelspatlar i olika storlekar, eller en hotellnyckel av plats, ibland pensel.

– Grundarbetet är så otroligt viktigt, det är nästan hela grejen, gör man det ordentligt blir det ofta bra.

Imponerades av en ung och modig kille

Maria har levt tillsammans med sin Patrik sedan ungdomsåren. Hon jobbade som servitris på en pizzeria i Vara, inte långt ifrån hemtrakten Arentorp, ett litet samhälle på Västgötaslätten med 500-600 invånare där hon växte upp. En kväll kom ett grabbgäng in och slog sig ner, en av de pekade på Maria och sa, hon ska bli min.

– Grejen var att han var 17 år, jag var tre år äldre, men jag imponerades så himla mycket av hans mod. Det var det jag föll för. Men där och då tyckte jag att han var lite för ung, så det blev inte så mycket mer av det.

Tre år senare gick Maria på en nyårsfest och paret träffades igen och sedan dess har de kamperat ihop. De bodde i Stockholm, Oslo, Majorna i Göteborg, sedan blev det Guldkusten i Australien när magikern Joe Labero skulle ha en show på ett casino där.

Patrik är producent inom nöjesbranschen och har jobbat med Labero i många år och är bland annat även en av grundarna till den omåttligt populära sommarshowen Diggiloo, som han har turnerat runt i landet med sedan 2003.

Coronapandemin var ett hårt slag

Men fjolåret blev ett hårt slag mot hela nöjesbranschen. Utan möjlighet att välkomna publik tog allt tvärstopp, ovissheten är fortfarande stor och paret får likt alla andra försöka planera så gott det går, men ingen vet när livet återgår till det mer normala igen.

– Patrik är väldigt kreativ och driven. När han kunde vara hemma hela förra sommaren drog vi igång en massa olika projekt tillsammans. Vi byggde bland annat en damm i trädgården och har fixat lite med huset. Han har även kommit med en massa idéer kring mitt måleri, i höstas fick han mig att starta ett Instagramkonto, han har legat på för att få mig att våga visa upp det jag gör, säger Maria och fortsätter:

– I slutet av mars hade jag vernissage hos Elisabeth Ödman på Galleri Mixa i Alingsås. Det var 12-15 tavlor som hängdes ut vilket var spännande. Allt detta hade inte hänt om inte Patrik hade pushat mig. Han är fenomenal på att hitta nya vägar. Tidigare har jag varit nöjd med att ha måleriet för mig själv, men nu när jag har kommit över en tröskel känns det spännande med nya utmaningar.

När pandemin slog till och Patrik fick mer tid hemma fick han plötsligt tid att börja intressera sig på ett annat sätt för Marias jobb.

relationerEmma Hamberg: ”Medelåldern är fantastisk”

– När jag väl fick upp ögonen för tavlorna ville jag försöka hjälpa till med det jag kunde, som exempelvis Instagramkontot. Att det finns ett forum där man kan visa upp arbetet tror jag är ett viktigt steg. Jag träffar mycket folk och har spridit ordet. Jag tycker att det Maria gör är skitbra rent ut sagt, väl värt att visa upp utanför hennes arbetsrum. Det ena har lett till det andra och det har fått en positiv effekt, både för hennes självförtroendet och att hon får den uppmärksamheten hon är värd, säger Patrik och fortsätter:

– Vårt förhållande har verkligen mått bra av att vi har kunnat tillbringa så mycket tid tillsammans. Jag har varit borta varenda sommar sedan början av 2000-talet. Det är faktiskt något positivt som covid-19 har fört med sig.

Kallar sig hellre målare än konstnär

Det senaste året har Maria sålt allt mer konst, hon är fortfarande på tok för blygsam för att ta i med några större ordalag kring det, men försäljningen har ökat markant senaste året. Något som både lockar och skrämmer henne. Det är i själva skapandet som Maria är allra tryggast, det här med att synas och visa upp har aldrig varit hennes drivkraft.

Se också: Stina brände ut sig och blev biodlare

Efter reklamen: Stina brände ut sig - och blev biodlare

– Men självklart blir jag jätteglad när jag märker att någon tycker om det jag gör och köper en tavla. Under hösten har det tagit lite mer fart och självklart känns det spännande. Jag drömmer om att ha en utställning med stämningsfull musik, levande ljus och göra en mysig helhetsgrej av det. Det kanske blir nästa steg, säger hon.

Maria har alltid målat, tavlor, möbler, väggar, hon tycker om att kalla sig målare i stället för konstnär. När parets två barn, som föddes under 1990-talet, var små, växte längtan efter hemtrakterna och tryggheten i Arentorp.

Familjen Krall köpte ett hus några hundra meter från Marias föräldrahem och blev kvar där i 22 år. Det fanns inte många centimeter kvar som inte var renoverade efter så lång tid, plus att Maria och Patrik såg många fördelar med att komma närmare Göteborg, framförallt med tanke på Patriks jobb.

2015 hittade hon parets nuvarande bostad på nätet och sedan flytten samma år känner familjen att de lever sin dröm och är på helt rätt plats i livet.

– Trädgården är så otroligt härlig från våren till en bit in på hösten. Det märks att den också har funnits i över hundra år, det som växer, som rhododendronbuskarna exempelvis, de är rejäla, det växer vilt, precis som jag älskar.

I trädgården kan tankarna fara omkring, inspirationen till nya tavlor kan ta fart, samma sak i området kring fastigheten, på alla de vackra promenadstråken.

En drömmare precis som sin son

Varje dag när Maria går och lägger sig ställer hon den tavlan på golvet vid sängen som hon vill börja arbeta med nästa dag. Tavlan blir det första hon ser när hon vaknar och en ny dag i hennes trivsamma målarrum kan börja. Men i ärlighetens namn dröjer det ytterligare några timmar innan hon tar tag i sina redskap och dukar.

– Jag målar nästan alltid på kvällen, det beror lite på hur länge jag är igång, oftast tills jag blir så trött att jag måste lägga mig, säger hon.

Parets barn är vuxna i dag, dottern Andrea jobbar som lärarvikarie i Lidköping och sonen Tom pluggar internationella lagar i italienska Turin.

– Han var hemma och hälsade på över jul, men visst är det lite jobbigt med avstånden under coronapandemin, det blir svårare att ses kontinuerligt. Om det inte vore för möjligheten till videosamtal så vet jag faktiskt inte hur jag skulle klara av det, säger Maria.

Hon berättar att hon är en drömmare. En egenskap hon delar med sin son och tillsammans har de myntat uttrycket ”veckans passion”. Ett återkommande tema i deras många och ibland långa samtal. Då och då blir det verklighet av drömmarna, ibland rinner det ut i sanden. Tills nästa vecka då en ny dröm får ta fart.

Tom blev till under åren i Oslo och levde första delen av sitt liv i Australien.

– Det var ett väldigt enkelt och behagligt liv där. Australiensarna var så snälla och omhändertagande, nyfikna på oss. Man kände sig snabbt inkluderad och jag trivdes väldigt gott.

"Ett år av kärlek avverkat"

relationerCarina Bergfeldt om första året som mamma: "Bästa som hänt mig"

Sedan kom Andrea och för Maria kretsade det mesta av tiden kring barnen, men hon har också alltid funnits behjälplig för Patrik och stöttat honom med allt mellan himmel och jord. Det har funnits att göra med de stora showerna och turnéerna, förutom Diggiloo och Labero har Patrik även producerat shower åt Jill Johnson, Danny Saucedo och GES för att nämna några samarbeten. Vad som kan bli möjligt 2021 är det ingen som vet, men det är ändå mycket förberedande jobb att göra och Maria kör på med sin konst.

Inspireras av blå timmen i sin konst

På staffliet i rummets ena hörn står en större målning i olika nyanser av blått. En väg slingrar sig fram genom motivet och Maria berättar att tavlan är inspirerad av den blå timmen, som tiden mellan solens nedgång och inträdet av natten ibland kallas. Den stunden på kvällen när allt ser blått ut och som fotografer och konstnärer över hela världen länge har förevigat på olika sätt.

– Jag satt och läste om fenomenet en dag och det är ju väldigt fascinerande, säger Maria.

På flera av hennes tavlor finns det hundar, de flesta motiven är utomhus, ibland på platser som finns, ibland är scenen helt född ur fantasin. Man anar, snarare än ser vad tavlorna föreställer.

Finns det någon tavla du inte vill sälja?

– Det finns faktiskt en, den här, säger hon och bläddrar fram en tavla som föreställer ett vinterlandskap. En tjej i röda och gula kläder är ute på isen, en figur anas lite längre bort. Tjejens hund är lös och avståndet till den andra personen är för litet för att tjejen helt ska kunna slappna av.

– Jag tycker så mycket om den tavlan, det skulle kännas väldigt konstigt att göra sig av med den, säger hon.

Hon jobbar så länge med sina tavlor att hon ofta får en speciell relation till dem, det är ganska nytt för henne att visa upp och släppa taget när någon vill köpa.

Det är inte heller så att hon tapetserar med dem i sitt eget hem, på väggarna i huset hänger någon enstaka målning, i hennes arbetsrum är bara en upphängd, den föreställer en bro där man kan ana en stad i bakgrunden. En annan tavla i blå nyanser har förvandlats från ett porträtt av en vän som poserade liggande, till en upprätt position när vännen är i rörelse framåt.

– Det blev inte bra, jag tycker att den fungerar bättre nu, förklarar hon.

Alldeles innanför dörren står en mer färgglad tavla med Marias jazzsångerska på.

– Jag tänker att hon precis är klar med sin spelning, hon är både lite upprymd och trött efteråt.

Hunden Sigge har haft fullt upp med ett ben i en av fåtöljerna i målarrummet. Men när det har blivit dags för oss att lämna familjen Krall lyfter han nyfiket på huvudet, springer före nedför för trappan och försvinner ut bakom huset.

– Det är verkligen vår i luften, så himla härligt, ler Maria.

Men hon får vänta med promenaden lite till. Snart kommer nästa besök, Elisabeth från Galleri Mixa ska hjälpa Maria att välja ut tavlor inför kommande vernissage.