Marcus: Hunden hjälpte mig hitta min stora kärlek

Efter att min fru och jag separerat hade jag inte ork att ge mig in i ett nytt förhållande. Ett halvår efter separationen började jag gå ut en del på krogen med några polare för att ta en öl, vi hade faktiskt väldigt roligt på puben dit vi brukade gå. Så en kväll träffade jag en tjej där som jag blev intresserad av och började dejta en tid.

Emma ville ha ordning och reda i förhållandet och tog det hela på stort allvar väldigt tidigt. Hon började snabbt att prata om framtid, barn och familjeträffar innan vi ens lärt känna varandra. Jag fick kalla fötter och tackade för mig. Efter det träffade jag några tjejer ett par gånger men det blev liksom inget. Jag hade insett att det trots allt hade sina fördelar att leva ensam ett tag. Åtminstone tills jag träffade någon som hade samma intressen som jag.

Efter reklamen: Se också: Konstiga vanor hundar anammar från sina ägare

Jag ville ha en hund

En sak som min fru och jag hade varit oense om var att skaffa hund. Vi har alltid haft hund i min familj och jag saknade en fyrbent vän som tvingade ut mig i ur och skur året om. Jag älskar att gå i naturen och springer även ett par gånger i veckan för att hålla igång och då är en hund ett bra sällskap.

När jag såg en annons på Blocket om en jack russell-terrier som behövde omplaceras för att familjens barn plötsligt drabbats av allergi, slog jag till. Dels för att jag inte trodde det minsta på det där snacket om allergi utan var mer än övertygad om att ännu en hund hade hamnat hos hundägare som inte förstod vad hunden behövde. Därmed hade den blivit jobbig.

Sam och jag älskade varandra från första stund. Han hoppade upp i min famn samtidigt som hussen i huset försökte upplysa mig om att Sam var ganska aggressiv. Han hade försökt bita flera personer.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Vi blev ett radarpar

Från den dagen har Sam och jag varit ett radarpar. Eftersom jag har egen firma så är han alltid med mig på jobbet och efteråt tar vi en joggingrunda i parken. Det var under en sådan tur som allting hände. Det som skulle förändra både Sams och mitt liv.

Eftersom han med tiden blivit så snäll och lydig så brukade jag låta honom springa lös i parken. Men just den här kvällen fick han upp ett spår och försvann in i mörkret. Jag hörde en kvinna skrika och blev livrädd att Sam bitit henne. Han hade ju trots allt klassats som aggressiv när jag hämtade honom.

Med andan i halsen och adrenalinstinn av oro sprang jag mot platsen där jag hört tjejen skrika. Jag fick syn på en ljushårig, ung kvinna med luva på huvudet och hundkoppel i handen, men det slog mig inte direkt att det kunde ha varit hon.

Arg som ett bi började hon skälla ut mig och sa att jag minsann fick lov att skynda mig hjälpa henne att få tag på hundarna. ”Hundarna”, tänkte jag. Sam var väl ändå bara en. Sedan fick jag klart för mig varför hon var så arg. Hennes tik löpte och när hon upptäckte Sam hade hon gjort ett snabbt ryck med huvudet, tagit sig ur kopplet och stuckit iväg.

Där stod alltså tjejen med ett tomt koppel och en löpande tik på vift i parken med min hund. Snart kom två mycket nöjda hundar tillbaka till oss. Eftersom jag insåg problemet erbjöd jag mig att ta hennes telefonnummer och lämna mitt.

relationerSara: Hunden räddade vårt förhållande

Det blev början på ett lyckligt förhållande

Det dröjde sedan några dagar innan jag ringde upp henne för att höra hur Sissi verkade. Självklart kunde man ingenting märka på bara ett par dagar men jag hade blivit så fascinerad av denna tjej att jag använde det som en ursäkt.

Miriam skrattade när hon hörde att det var jag och förstod att jag inte ringde för att fråga efter hennes löpande tik. Jag hörde mig själv föreslå att vi kunde gå ut på gemensam promenad med våra hundar och var livrädd för att hon skulle bli arg och säga nej. Men det gjorde hon inte och det här blev början på den lyckligaste perioden i mitt liv.

Miriam och jag lever numera tillsammans med två hundar av olika raser och tre alldeles underbara valpar. De var fem från början men två har vi redan lyckats placera i bra hem.

Tänk att det skulle behövas en tjuvparning för att jag äntligen skulle hitta en underbar tjej att leva med.

/Marcus