Mandelmanns visade att det var möjligt: Iwona och Anders blev bönder
Som många andra tittade Iwona, 46 år, och Anders, 57 år, på den extremt populära tv-serien Mandelmanns gård och fann att de blev mer och mer inspirerade av det naturnära liv som visades upp. Mysiga får, kryddodlingar och harmoniskt idisslande kor blev snart ett permanent inslag i deras tankar.
Att följa årstiderna och leva av det man själv producerat blev samtidigt en dröm som de båda närde inom sig. Och kanske hade det stannat vid just en önskan, som för så många andra, men det var inte riktigt deras stil.
Iwona hade redan bevisat att hon inte var rädd för förändringar och utmaningar efter att ha flyttat till Sverige från Polen för kärleken Anders.
– Första gången jag träffade honom tänkte jag direkt att han var mycket snyggare i verkligheten än på bild, ler hon.
– Men jag gillade att han hade skickat en ärlig bild.
Hon och Anders fattade direkt tycke för varandra, men efter några månader i Sverige reste Iwona hem igen.
– Jag saknade honom och ville tillbaka. Vi ringde mycket.
1993 fick Iwona uppehållstillstånd och de kunde påbörja sitt gemensamma liv på riktigt. Det innebar att de flyttade in i ett nybyggt vackert hus på Fotö i Bohuslän. En vacker, men vindpinad, ö som gjorde det omöjligt att försöka odla något i trädgården – till Iwonas förtvivlan.
– Det var mycket berg och lite jord.
Istället ägnades livet åt båtar och till en början tyckte Iwona att det var spännande att leva det livet med Anders, även om hon aldrig haft en längtan till havet tidigare.
Familjen blev också större när döttrarna Matilda och Amanda kom 2000 och 2006 och under tiden blev Iwona färdig sjuksköterska.
– Jag var väldigt stolt när jag var klar, men insåg snabbt att jag hellre ville bli läkare eller tandläkare, berättar hon.
Hon lyckades komma in på tandläkarprogrammet och läste ytterligare fem år på universitet under de hektiska småbarnsåren.
Det blev med tiden en egen tandläkarpraktik som drev henne framåt, men åren gick och trots ett jobb som hon trivdes bra med så var det något som saknades. Hon ville ut på landet, ha djur och odla.
– Vi hade ju husdjur – hundar, katter, akvariefiskar och brevduvor. Men det räckte inte för mig, skrattar hon.
Även yngsta dottern Amanda längtade efter att ha häst på egen gård. Snart hade de bestämt sig för att ta steget.
– Jag tror det var när vi hade en häst åt Matilda och Amanda inhyrd i ett stall och upptäckte bondlukterna där. Vi fick liksom prova på miljön både jag och Anders, säger Iwona och Anders nickar.
– Jag hade varit på Volvo i 34 år och jobbat med underhåll. Och kände mig egentligen färdig med båtar också. Dessutom blir jag lätt sjösjuk. Jag ville också ut på landet.
Utmaningar direkt
Det var också Anders som hittade gården på hemnet. Men de fick ha tålamod.
– Den låg ute ett år innan vi bestämde oss, för den var rätt dyr först, berättar Anders.
Dagen de skulle åka och titta råkade sammanfalla med en snöstorm. Men trots detta kände de med en gång att det var på denna plats de hörde hemma.
– Åkrarna, träden – allt stämde.
Dessutom visade sig huset, i Knäred nära Laholm, ligga lite på en höjd vilket gav utsikt över hagar och marker. Perfekt när man vill ha överblick över sina djur mest hela tiden.
– Vi fick också något som vi inte alls visste när vi köpte stället 2018 och det var fantastiska grannar som ville hjälpa oss och en underbar före detta ägare i Gert-Arne och hans hustru Gunbritt, som mer gärna ställde upp och svarade på alla frågor vi hade som nybörjare, säger Anders.
– Det var ovärderligt.
För lantlivet och dess utmaningar slog till direkt. Det blev en brant inlärningskurva för paret med allt från hur man kör traktor till kunskaper om olika djurslag.
– Vi köpte 600 kycklingar och det var efterhand lite väl många. Sedan blev det några kor med kalvar, 23 fårtackor och så hästarna. Det var mycket att ha ansvar för, berättar Iwona.
Men när hon och Anders skickade bilder på sig själva till släkten var kommentaren att de såg både yngre och lyckligare ut än någonsin.
– Då fick vi ännu mer energi förstås. Sedan har vi en stark kristen tro som också hjälper oss i alla lägen.
Omställningen var ändå något chockartad till att börja med, men de fann sig snabbt och tänkte på sina förebilder Mandelmanns och deras glada humör.
– Kanske kunde vi ha tagit det lite lugnare, men nu skaffade vi alla djur redan första året. Idag har vi kor, hästar, getter, får, kaniner, grisar, gäss, duvor, ankor, vaktlar, hundar, katter och vi odlar allt från potatis till olika kryddor.
Kaninerna är egentligen dottern Amanda ansvarig för och hon har samtal från intresserade köpare av den senaste kullen mest hela tiden. Men så är de är också ovanligt fluffiga och söta – av rasen lejonhuvud.
– Jag gillar verkligen djur så det här är underbart, säger hon och håller i en pigg liten kanin.
Hennes dröm är att det byggs en paddock så hon kan träna mer med hästarna. Även äldre systern Matilda hjälper gärna till på gården.
– Hon älskar också djur.
Målen är många och mycket är på gång. Hela tiden lär sig både hon och hennes föräldrar sig något nytt om djuren.
– Getter attackerar tydligen röd färg, i alla fall våra getter. När jag hade en röd jacka ställde sig en av dem på bakbenen och tog sats för att stånga till mig, skrattar Iwona.
I övrigt gör inte getterna jättemycket nytta just för stunden. De är mest intressanta, om än lite luriga varelser.
– De är smarta, helt klart.
Dramatiskt ibland
Annars är målet att kunna använda det mesta på gården, från de grönsaker som skördas till de djur som föds upp. För tillfället innebär det en enorm mängd infryst kycklingkött.
– Vi köpte som sagt lite väl många kycklingar och de växte otroligt snabbt. De blev enorma, ler Iwona.
När det gäller odlingen lär de sig fortfarande, men redan nu har de allt från morötter och kål till rädisor och rödbetor bakom huset. Hallon odlas också med framgång och vitlök har de så det räcker länge.
– Det som ger mest pengar är att vi tar in hö på våra åkrar, säger Iwona som fortfarande är tandläkare två dagar i veckan för att få ekonomin att fungera.
– Men resten av tiden är jag 100 procent bonde. Det är verkligen min dröm.
Både hon och Anders är noga med att djuren ska ha det så bra som möjligt. Korna går ute året om liksom Linderödsgrisarna.
– Vi slaktade en gris själva till jul förra året, men vi hade aldrig styckat och vi visste inte riktigt hur det skulle gå. Men det var bara att leta upp en bra video på youtube så klarade vi det också. Det blev jättebra. Dessutom får man mer respekt för maten när man inte bara plockar upp den på Ica. Det ska vara lite jobbigt, säger Iwona.
Hon ser en enorm skillnad på sig själv och på Anders och döttrarna efter bara ett år på landet.
– Vi har vuxit som människor allihop. Prioriteringarna är helt annorlunda – det handlar om att klara sig på riktigt. Vi har ett elverk om strömmen går till exempel, förklarar hon.
Och nog stämmer det att det är människor på landet som i första hand skulle klara en kris – de har kunskapen och förståelsen för maten. Vad gör en stadsbo när dörrarna på mataffären inte kan öppnas, när ingen elektricitet finns och när bankernas appar och kort inte fungerar.
– På landet är man mer självständig. Vi köper nästan inga prylar längre. Det är inte viktigt. Vi har allt här.
Men nu har inte alla i bekantskapskretsen förstått och uppskattat Iwonas och Anders nya liv. En del har uppfattat att de redan levde drömmen i sin fina villa vid havet med båt och bra jobb.
– Det är svårt när man inte själv har upplevt det vi har. För oss var Mandelmans avgörande – de visade vägen att det var möjligt. Sedan är de ju väldigt charmiga, säger Iwona och luktar på jorden hon har i sina händer.
– Jag älskar doften av jord. Det finns mycket att ta tillvara.
Men livet på landet är inte bara idyll och vackra solnedgångar, en hel del dramatik finns också.
– Vi fick återuppliva ett lamm som fötts med rumpan före. Det blev hjärt- och lungräddning som jag lärt mig genom att se på Mandelmanns program. Sedan har vi haft några som dött och flasklamm som vi fått ta hand om själva, berättar Iwona och visar hagarna nedanför gården.
Hon och Anders har en stor flock av bastanta får och dessutom en rejäl bagge utan horn. Han kommer gärna fram för att bli kliad, medan tackorna betar vidare på stora ängarna.
– Visst är de fina, säger Iwona med glittrande ögon, medan Anders lyfter ett mulligt gulligt lamm i sin famn.
