Malin Lilja blev sjuk av vanliga ogräset – fick utslag och feber
Malins familj hade hyrt ett hus som hon snart skulle flytta in i tillsammans med sin man man och två barn. Hon kände sig lycklig och förväntansfull över flytten, förändringen skulle innebära en ny fas i livet. Villalivet och en trädgård som barnen kunde springa runt och leka i lockade.
Jag tog faktiskt en bild på den som jag skickade till min mamma för att fråga vad det kunde vara för art.
Men innan familjen fick tillträde till huset hade Malin Lilja, 40, bara tillgång till trädgården – och det var en vildvuxen sådan! En varm försommardag var hon och jobbade i den.
– Det var ogräs precis överallt och svårt att veta var man skulle börja. Jag hade kortärmad t-shirt på mig, så armar och händer var bara medan jag rensade och röjde runt, minns Malin.
Trädgårdshandskarna låg nerpackade långt ner i en låda någonstans och eftersom Malin var ivrig och kände att hon ville komma igång med rensningen så lät hon handskarna vara. Malin hade inte jättestor koll på vilka olika sorters blommor och växter som omgav henne i de olika trädgårdslanden. Men hon lade speciellt märke till en växt som utmärkte sig genom sina spetsiga blad. Den fanns på många olika ställen, utspridda i trädgården.
– Växten fanns överallt och påminde lite om en haschplanta. Jag tog faktiskt en bild på den som jag skickade till min mamma för att fråga vad det kunde vara för art. Men hon hade heller ingen aning, berättar Malin.
Vaknade med utslag
Dagen efter det intensiva trädgårdsröjandet vaknade Malin med märkliga utslag över hela ena underarmen. Det stack och irriterade. Malin, som jobbar som sjuksköterska och barnmorska, frågade några kollegor om råd. Vad kunde det vara för utslag? De kom fram till att hon måste ha fått någon slags nässelutslag och att det inte var så mycket hon kunde göra åt dem. Men irritationen blev allt värre och utslagen växte sig större.
– Allt eftersom fick jag mer ont och smärtan ökade snabbt, berättar Malin.
Några dagar senare befann sig Malin på en utflykt med en av sina bästa vänner på ön Birka. Då hade det bildats blåsor på armen och Malin beskriver hur huden kändes svullen. Utflykten blev allt annat än njutbar för Malin som fick en enorm värk av blåsorna som nu var drygt en centimeter höga.
Hon kontaktade vårdcentralen. När hon kom dit sa läkaren att det var ovanligt med den typen av utslag och blåsor. Hennes arm lades om med bandage och därefter blev hon sjukskriven. Dels kände hon att det var omöjligt att jobba på grund av smärtan och blåsorna, dels får man inte enligt hygienrutinerna arbeta inom vården med en omläggning på underararmarna.
– Det var först under utflykten som jag såg kopplingen mellan den där växten och blåsorna, säger Malin som började söka på giftiga växter så fort hon kom hem. Hon frågade olika personer vad det kunde vara som hon hade drabbats av, och ringde även Giftinformationscentralen.
Fick feberfrossa
Malin insåg så småningom att de växter som hon, utan handskar, hade rensat bland och försökt röja bort kallas för jättebjörnloka eller jätteloka. Malin beskriver blomman som stor och vit med kraftig stam och spetsiga blad.
– Den påminner på många sätt om hundkex men är både större och kraftigare.
Växtsaften i jättebjörnlokan innehåller ämnen som i kombination med solljus kan ge hudreaktioner som liknar brännskador, förklarar hon.
Efter utflykten till ön Birka och besöket på vårdcentralen fick Malin feberfrossa och mådde riktigt dåligt.
– Jag kunde inte använda den skadade armen alls. Min man fick hjälpa mig med det mesta, jag kunde inte köra bil till exempel. Inte heller duscha eller klä på mig själv, berättar Malin.
Jag kunde inte köra bil, duscha eller klä på mig
Efter ett tag svullnade hela armen upp till sin dubbla storlek. Särskilt orolig var hon ändå inte, hon visste att det skulle ge med sig med tiden. Men hon kunde känna en viss rädsla över hur armen skulle se ut efter att blåsorna spruckit, vilka sår de skulle kunna ge. Värsta farhågan var att såren skulle kunna bli infekterade och leda till sepsis.
Sjukskriven sex veckor
– Veckorna gick och visst påverkades jag även mentalt. Barnen kände inte igen sin vanligtvis glada och handlingskraftiga mamma. Det blev inget vidare sommarlov för dem. Jag kunde inte ens åka och bada med dem och flera inplanerade sommarutflykter fick ställas in. Nu låg jag bara i soffan med en smärta som var helt obeskrivlig. Kroppen skakade och inga värktabletter hjälpte. Man frågade mig om jag ville ta morfin för smärtan, men eftersom jag har en tarmsjukdom tänkte jag att det inte var en smart ide. Och sömn fick jag nästan ingen alls, därför var jag helt slutkörd dygnet runt. Jag kände mig så funktionshindrad, smärtan tog hela min vardag i besittning, säger Malin.
Det enda som kunde lindra det onda var att lägga armen i kallt vatten, det gav en domnande känsla.
– Men det var inte bara smärtan, det kliade också fruktansvärt, säger hon.
I sex veckor blev Malin sjukskriven. Dagligen lades bandaget på armen om. Det tog ytterligare något år tills Malin kände sig helt återställd.
– Länge hade jag ärr på armen och folk som inte visste vad som hade hänt tittade ofta lite frågande. Flera har nog trott att jag hållit på med självskadebeteende, säger Malin.
Hon minns ett tillfälle då en kompis berättade att hennes kille oroligt frågat om Malins psykiska mående, efter att han hade sett ärren på hennes arm.
Fått upp ögonen
Men väl tillbaka på jobbet efter sjukskrivningen hade allt läkt väl. Smärtan däremot satt i länge.
– Huden hade blivit tunnare och mer skör och känslig. Det tog nog runt ett år innan rodnaden på armen var helt borta. Utslagen reagerade på samma sätt som brännskador och det är nog svårt för många att förstå hur en liten blomma kan ge sådana här skador och hur fruktansvärt ont det kan göra, säger Malin.
Numera uppmärksammar Malin jättebjörnlokan på ett helt annat sätt om hon får syn på växten.
Jag har blivit mer försiktig när jag rör mig i naturen
– Jag har även fått upp ögonen för att det finns fler giftiga växter och har självklart blivit mer uppmärksam och försiktig när jag rör mig ute i naturen. Framför allt är det ju läskigt när man tänker på alla barn som inte har koll på vilka växter som är giftiga och inte. Mina egna barn har blivit rejält avskräckta och är i dag väl medvetna om hur de ska förhålla sig till naturens olika växter.
Och på sommaren, när många av oss är ute i våra trädgårdar och rensar rabatter, då vill Malin påminna oss om att bära långärmade plagg och använda trädgårdshandskar.
Jättelokan – spridd i Sverige
- Jättelokan, eller jättebjörnlokan, är i dag etablerad i hela Sverige söder om Dalälven. Norr om Dalälven finns spridda förekomster rapporterade upp till Luleälven.
- Växten blommar juli till september och förökar sig genom fröspridning.
- Jättelokan innehåller så kallade furokumariner, som är irriterande för huden, särskilt om huden samtidigt utsätts för solljus. Det irriterande ämnet finns i växtsaften, som finns i alla delar av växten.
- Det kan därför räcka med att bara röra vid blomman helt lätt för att få symtom som liknar en brännskada. Man kan få kraftig hudirritation, rodnad och blåsor som gör ont. Ibland kan huden bli mörkfärgad och det kan bildas ärr.
- Besvären kan kvarstå i veckor, och i vissa svåra fall kan effekterna av kontakt med ämnet kan sitta i flera år. Det är inte ovanligt att kroppsdelar som blivit utsatta för reaktionen är känsliga för solljus lång tid efter skadan.
Om faran är framme
Om du råkat röra vid jätteloka:
1. Tvätta med tvål och vatten.
2. Skydda huden mot solljus under en vecka även om symtom saknas.
3. Vid symtom, ring Giftinformationen, 010-456 67 00. (Vid akuta fall ring 112 och begär Giftinformationen).
Källa: Giftinformationscentralen
