Malene stöttar sin cancersjuka mamma
Man brukar lyckas tredje gången gillt, sägs det. Men så var det inte för familjen Madsen i Jelling, på danska Jylland. Tvärtom.
För tre år sedan fick 62-åriga Annette Andrup Madsen veta att hon hade analcancer. 32 strålbehandlingar senare blev hon friskförklarad. Läkarna trodde först att det var falskt larm då hon förra året fick cancer på nytt, nu i bukspottskörteln. Genom en operation lyckades man göra Annette fri från cancer ännu en gång, men i våras konstaterades att hon fått cancer en tredje gång.
Denna gång kan man inte avlägsna tumörerna, varken med strålning eller operation. Cancern har spridit sig i Annettes kropp och har nu angripit bukhålan, livmodern och vänstra lungan.
Under Annettes tidigare sjukdomsförlopp har varken hon eller hennes 26-åriga dotter Malene tvivlat på att Annette ska bli frisk igen. Optimismen har alltid blommat i familjen. Men efter beskedet att cancern inte går att bota, och är dödlig, gick allvaret upp för dem. Och Malene kände en akut ångest.
Kände stor ångest när mamma fick cancer
– Jag blev så rädd för att förlora min mamma, att hon plötsligt skulle vara borta. Jag var otröstlig det första dygnet. Men så sa mamma: ”Det är okej att du är ledsen nu, Malene, men jag förväntar mig att du återfår din kämparanda i morgon.”
Samma natt drömde Malene att hon och hennes mamma var på en äventyrlig resa, och den drömmen satte fart på tankarna. Hon försökte att vända de dystra tankarna till något användbart.
– Jag frågade mig själv: Vad är det egentligen som jag vill uppleva tillsammans med min mamma, innan jag förlorar henne? Och så uppstod idén med en ”bucketlist”, alltså en lista över drömmar som man vill uppfylla.
Först tänkte sig Malene en lista med tio upplevelser.
– Men jag kom snabbt överens med mig själv om att det inte räckte. Ju fler upplevelser jag skrev på listan, desto längre tid skulle det ta att slutföra den. Och jag kände att om jag skrev riktigt många upplevelser skulle min mamma vara tvungen att leva tills vi hade avklarat dem alla.
Drömmarna blev mål
Därför slutade listan med inte mindre är hundra punkter – allt från dyra kryssningar till mindre kostsamma upplevelser, som att laga mat över öppen eld och fånga egen fisk.
Drömmarna blev allt mer verkliga när de skrevs ner, de gick från att vara drömmar till verkliga mål.
– Något som vi ska uppleva tillsammans, säger Malene.
– Några av punkterna är lite orealistiska, tillägger Annette och fortsätter:
– Men det tycker jag är okej, i och med att min cancer också är orealistisk. Enligt läkarna borde det inte vara möjligt att få cancer tre gånger på detta sätt som det drabbat mig.
– Om cancern inte har tänkt sätta några begränsningar, tänker inte vi det heller, säger Malene bestämt och syftar bland annat på punkt nummer 7: ”Resa till Maldiverna.”
Hon erkänner med ett leende att de måste spara ihop lite pengar först bara …
Det är framför allt två punkter som skiljer ut sig, och även betyder mest. Det är punkt nummer 1: Att bli mormor en dag, och nummer 100: Att besegra cancern.
Läkarna har inte gett Annette någon ”slutdatum”. Det enda hon vet är att sjukdomen är aggressiv och sprider sig i kroppen.
Sjukdomen sprider sig
Malene har ägnat timmar vid datorn och sökt efter information om sin mammas tillstånd. Men det ångrar hon i dag.
– Google säger max ett halvår kvar att leva, berättar Malene och tittar sin mamma djupt i ögonen.
– Tänk om du bara har ett halvår kvar, och så ägnar vi tiden åt att gråta?
– Det vägrar vi alltså. Tiden ska utnyttjas till fullo och användas på bästa sätt, svarar Annette och ger sin dotter ett leende.
Malene erkänner att hon släppt tanken på ett halvår.
– Självklart har mamma längre tid kvar att leva. Det kan hända att inte läkarna tror på det, men då tror vi extra mycket.
Tron och viljan kan ingen ta ifrån dem.
– När läkaren gav mig diagnosen ”obotligt sjuk”, tänkte jag att det ska inte du bestämma, säger Annette.
Hon tror på att hennes räddning och tillfrisknad ska komma genom att göra en egen insats. Och det gör hon. Bland annat genom en total kostomläggning. I dag äter hon uteslutande antiinflammatorisk kost och mat som stärker immunförsvaret. Det finns ingen anledning att ge cancern något att leva av, som hon säger. Dessutom mediterar hon och går på alternativ behandling, som healing.
En kärleksförklaring
Annette känner det som en enorm kärleksförklaring att hennes dottern gjort denna lista.
– Jag måste erkänna att jag i början tänkte att ”ja, ja, det är bra Malene”, och att jag mest bara var glad över att hon ärvt min kämpargen och skrivit listan i stället för att bara sätta sig ner och gråta.
– Men efterhand började jag själv med hjälp av listan att flytta fokus från sjukdomen till möjligheterna, fortsätter hon.
Det listan gör är egentligen ganska enkelt. I stället för att de båda två ska bekymra sig för cancern, är de nu mest upptagna med att se till att de upplevelser de vill göra tillsammans verkligen blir av.
– Det handlar inte om att lägga alla ledsamma känslor åt sidan, inte alls. Vi är fortfarande rädda för, och trötta på, sjukdomen, men vi behöver inte ge de känslorna mer utrymme än nödvändigt.
När de har dåliga dagar håller de sig fast vid tanken på att de snart ska ut och uppleva något roligt från listan tillsammans. Den ger alltså mor och dotter hopp, genom att flytta fokus från ord som obotlig cancer till saker som de kan glädjas åt.
– Projektet gör att vi inte bara tänker på att överleva. Vi upplever och får minnen tillsammans. Tankarna behöver inte kretsa kring att det är tio dagar kvar till scanning eller två dagar till ny cytostatika, säger Annette.
Knyter ett band
Upplevelserna bokar de in för att anpassas efter Annettes cellgiftsbehandling, som får huden under hennes fötter att trilla av, och gör henne illamående och enormt trött.
Fram tills nu har de bland annat åkt limousine, varit hos en spåkvinna, gått på Tivoli och ätit middag på en fin krog. Det finns ingen tvekan om att dessa upplevelser knyter ett speciellt band mellan mor och dotter. Och de har fått mycket positiv respons från andra mödrar och döttrar, som läst om deras lista och sedan gjort sin egen, oavsett om det har funnits en sjukdom inblandad eller inte.
Oavsett vad som händer ska man leva i nuet, menar Annette och Malene. Det som redan hänt kan vi inte göra något åt, och om framtiden vet vi inget, men just nu kan vi leva, njuta, skratta, hålla av och hålla om. Precis som Annette och hennes dotter gör.
Malene berättar att hon alltid har prioriterat sin mor, men aldrig så mycket som nu.
– Jag vill gärna höra att hon har det bra, åtminstone en gång om dagen.
– När min telefon ringer, brukar jag säga: ”Nu ringer Malene igen”, tillägger Annette leende.
– Ja, vi har helt bytt roller, säger Malene och ser kärleksfullt på sin mamma innan hon avslutar:
– Oavsett vad som händer, kommer jag alltid att ha de här härliga minnena att tänka tillbaka på.