Maja: Det här godiset dödade nästan min man
Jag och min man Petter var bjudna till vår granne Ola som är barndomsvän till Petter.
Det var en trevlig kväll, vi hade skaffat barnvakt och njöt av att vara på en kul tillställning med mycket folk. Ola, som mycket väl känner till Petters svåra allergi mot jordnötter, hade självklart valt bort det som snacks.
För övrigt hade Petter märkt det direkt för han reagerar bara det står en skål jordnötter i rummet. Vi bjöds på en härlig buffé italienska delikatesser.
Ju längre kvällen led, desto fler droppade in i Olas mysiga lägenhet och folk började bli lite runda under fötterna. Sist av alla kom Karin och hon hade med sig en stor härlig chokladkaka till festen.
Alla var gottesugna och högg in på chokladen, så även Petter. Det dröjde inte många sekunder förrän han började reagera. Ögonen rann och han blev röd i ansiktet och fick klåda i handflatorna.
– Är det kanske jordnötter i chokladen? frågade jag och Ola på en gång.
– Men åh nej, jag vet inte, sa Karin helt blek i ansiktet.
Hon kände ju till Petters allergi, men chokladen var ju inte främst till honom, så självklart hade hon inte haft Petter i tankarna när hon köpte den.
Chokladen var köpt på ett konditori som nu hade stängt, men vi chansade såklart inte, fastän Petter avvärjande sa:
– Det är lugnt, jag mår bra. Det kunde vi ju se att han inte gjorde!
Petter hatade allt vad läkare heter och han har alltid undvikit vårdcentralen och sjukhus.
Ola ringde efter ambulans medan jag googlade och kollade upp konditoriet, som lyckligtvis hade sitt sortiment, med innehållsdeklaration och allergivarningar och allt, på sin hemsida.
Ringde ambulansen
Jovisst, kakan innehöll spår av jordnötter. Petter hade blivit allt rödare i ansiktet och lät nu som han hade en dunderförkylning.
Tack och lov så låg Olas lägenhet inte långt från ambulansstationen, så ambulansen kom på tre minuter.
Under tiden hann vi hjälpa Petter nerför trappan och ut på gatan. Nu hade han blivit blå i ansiktet och fick inte luft.
Ola och en annan kompis som hette Tommy stödde honom. I samma ögonblick som ambulansen kom tjutande in på gatan svimmade Petter. Allt var som i en dimma och jag trodde inte han skulle klara sig.
Men ambulanspersonalen gav honom en adrenalinspruta och körde iväg. Jag åkte med. Men jag minns ärligt talat inte allt de gjorde för honom, jag tror jag har förträngt detta. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Ambulanspersonalen och läkarna på akuten räddade Petter liv.Nu har han också en riktig diagnos och adrenalinsprutor hemma. Vi lastar naturligtvis inte Karin för det som hände, det är klart att det är Petters eget ansvar att kolla upp vad maten innehåller.
Och numera duger inte svaret ”nej, jag tror inte det innehåller jordnötter”, det räcker med små spår för att Petter ska bli livsfarligt sjuk.
Vi är också tacksamma för att vi faktiskt råkade vara hos just Ola när detta hände. Hade vi varit längre bort hade våra två små barn, Elvira, 3, och Benjamin, 5 år, kanske varit faderlösa nu.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]