Maj vill vårda minnet efter livskamraten Lars Vilks: "Min uppgift att berätta om Lars"
– Jag vill att man ska minnas honom som en fredens man.
Våren 2021 besökte jag Maj första gången. Jag ville berätta om henne och hennes mans kamp för att få bo tillsammans som ett helt vanligt kärlekspar. Det hörde till saken att hennes man var konstnären Lars Vilks. En man som levde under dödshot och polisskydd dygnet runt efter att ha tecknat och ställt ut Mohammed som rondellhund 2007. Maj berättade om hur besvärligt de haft det med att träffas. Att de var hänvisade till parker, promenader och vänner på grund av hur skyddet var utformat. De hade under flera års tid renoverat ett gemensamt hem tillsammans. Jag fick följa med dit och titta. Det var uppenbart att Maj lagt ner tid, möda och intresse för att få det så fint som möjligt med ett skarpt öga för färg och form.
Här fanns utrymme för Lars att måla och huset låg avskilt. Man skulle kunna föreställa sig ett glas rosé i en stol på baksidan i solnedgången. Men bara ett, kanske två.
– Lars var mycket måttlig med alkohol, han tyckte inte det förhöjde hans livskvalitet. Visst kunde han ta ett glas vin och en öl, men sedan var det bra. Han var noga med sin kropp och sin kondition, även under de svåra levnadsvillkor han levde under, säger Maj nu när vi möts igen.
De fick aldrig något klartecken för det nya huset. Polisen i Region syd bedömde att de inte skulle kunna garantera säkerheten i det gemensamma boendet. Terrorforskaren Magnus Ranstorp var nere och tittade på huset för att se om han kunde bidra med något i konflikten mellan skyddarna och de skyddade. Han menade att det skulle kosta men att det var görbart. I brevet tryckte Ranstorp även på att det var viktigt att parterna grävde ner stridsyxan. Både för paret Vilks och för livvakternas arbetsmiljö. Han hann aldrig få någon reaktion på sina förslag.
Den 3 oktober omkom Lars Vilks och polismännen Andreas och David som skyddade honom i en bilolycka på E 4 utanför Markaryd. Lars Vilks blev 75 år. Polismännen Andreas och David var tvåbarnspappor. Den tunga bilen de färdades i hade av kört igenom det skyddande vajerräcket och kolliderat med en mötande lastbil.
Tog avsked i Vikens kapell
Maj är den enda anhöriga på Lars sida. De fick mer än 35 år tillsammans. I november hölls en minnesstund för Lars i Vikens kapell i Skåne. En miniatyr av evighetsprojektet Nimis stod framme och tre inbjudna officianter talade till och om Lars. Författaren och journalisten Niklas Orrenius, den förra pressinformatören på polisen Ewa-Gun Westford och Magnus Ranstorp. Maj beskrev det som ett ”ljust och vackert” avsked.
Maj, som egentligen heter något annat, lever fortfarande med skyddade personuppgifter och vill ha det så. Det var Lars som var den medievana och gärna tog den positionen. Maj höll sig hellre utanför strålkastarljuset. Samtidigt har hon ett behov av att berätta om ”sin Lars” och på så sätt bevara hans minne.
– Jag måste säga att jag har blivit väldigt väl bemött. Av människor som velat träffa mig och skriva. Men jag har också varit tillgänglig för de människorna som sökt mig. Därför jag tycker att det är min uppgift att berätta om Lars.
Vill ställa ut Lars Vilks konst
Till berättelsen om Lars hör bland annat de anteckningar han lämnade efter sig och konsten han producerade. För han var ju, som han presenterar sig på egna bloggen ”Lars Vilks – konstnären konceptualisten målaren skulptören”. En stiftelse har bildats för att ta hand om arvet.
– Konsten ska nu tas om hand och magasineras för kommande utställningar, säger Maj.
När vi talas vid är bouppteckningen inte klar men Maj har fått samtal från både de som säger att de blivit lovade ett eller annat verk och de som bara meddelat sitt intresse för att köpa om det skulle vara så att målningen eller teckningen är till salu. Men beslutet är att inget av Lars konst ska skingras.När det kan bli aktuellt med en utställning är en senare fråga.
Efter rondellhundellhunden var det få eller inga gallerier som ville ha med Lars Vilks att göra. Han blev, med Niklas Orrenius ord, radioaktiv. Och det var inte riskfritt att ha honom som gäst. 2015 fick han räddas av sina livvakter när en ensam terrorist attackerade kulturhuset Kruttønden i Köpenhamn.
Opinionen tycks ha vänt något nu. Efter hans död har det lagts större vikt vid Lars Vilks yttrandefrihetskämpen än Lars Vilks provokatören.
– När han gick bort blev det väldigt många som var för Lars Vilks. Jag kan inte svara på om det fanns de som bytte där och då. Men vi fick leva under väldigt svåra betingelser. Jag tyckte kanske att man kunde gett det stödet öppet. För oss och för Lars när han levde.
Lite radioaktivitet lever kvar. Moderna museet har till exempel valt att inte införliva rondellhunden i samlingarna.
”Vilks verk 'Profeten M. som rondellhund' har haft och kommer fortsätta att ha stor betydelse som fenomen i berättelsen om vår tids konflikter och debatten kring yttrandefrihet. Men att ett verk väcker debatt gör det inte automatiskt till ett viktigt konstverk”, motiverar överintendent Gitte Ørskou i ett pressmeddelande.
Livsprojektet Nimis
Drivvedsskulpturerna Nimis och Arx vid Kullabergs fot har inte samma kontroversiella laddning. Här har Höganäs kommun och en privatperson ansökt om att Länsstyrelsen ska k-märka verket för att säkra underhåll och skydd för framtiden.
– Min absoluta vilja och önskan är att Nimis får finnas kvar. Det är både en stor attraktion för bygden och Lars livsverk. Som han skapade under mer än 40 år. När han var yngre så kunde han gå ut tre gånger om dagen på Nimis, morgon, eftermiddag och kväll. Men Lars var ju där ändå in i det sista, även om han levde under svåra förhållande och inte kunde gå ut så ofta, säger Maj.
Det var Lars som höll i hammaren. Om Maj var med på Nimis så satt hon med fikakorgen bredvid och tittade på barnfamiljer, vandrare och alla andra som gav konstverket liv. Man kan vara olika men ändå leva tillsammans.
Lars var en friskus som var mån om en god magmuskulatur och som spelade en egen sorts fotboll med sina kompisar både före och efter att han blev förklarad som lovligt byte för terrorister.
– Ja, pojkarna eller männen berättade ju om det, men jag var inte så intresserad. Jag tror de kallade spelet grounds. De hade något eget sorts system att räkna och när man hade uppnått viss poäng skulle man bjuda laget på restaurang.
En del i att bevara Lars Vilks minne är att berätta vem han var. Maj menar att det finns många fördomar om vem han var.
– Lars var ju inte lätt att sätta in i ett fack. Som amatörpsykolog tror jag gärna vi vill ha människor i ett fack för att få ordning och reda i vårt huvud, säger Maj.
Blev instoppad i ett fack
Hon tar Vilks uppmärksammade besök på den antimuslimska konferensen Sion i New York 2012. Där han var inbjuden som talare. Vilks hävdade själv att besöket var mer av nyfikenhet på den världen än något ställningstagande.
– Att man besöker en kongress, eller föreläsning, betyder ju inte att man delar de åsikterna. Men plötsligt så skulle man sätta stämpeln att Lars var lika dan som de som hade anslutit till kongressen, säger Maj upprört.
– Han ville åka dit för att se hur saker och ting fungerade men genast skulle han mallas in i ett fack med den stämpeln.
Hennes bild är en man som aldrig snackade skit om andra eller religion. En intelligent och rolig man som inte var så politiskt intresserad men ändå nyfiken på vad som skedde omkring honom. En sån som kunde avdramatisera ett uppseglande gräl med mild ironi.
– Han var en mycket fredlig person som ville att vi skulle leva i demokrati och med ordet och skriftens hjälp kunna komma fram till lösningar, säger Maj.
I arbetet med att bevara minnet ser Maj fram emot att med stiftelsen hjälp ställa ut hans konst. Huset som de skulle bott i vet hon inte hur det blir med.
– Det står ju kvar där det står men Lars kommer ju inte att vara där.
I juni 2022 beslutade åklagaren att lägga ner utredningen om olyckan med motiveringen att det inte finns misstanke om att brott begåtts.
– Det som skedde på motorvägen är en tragisk olycka. Vi har gjort omfattande analyser med teknisk utredning på platsen och vittnesförhör. Den säkerhetsklassade personbilen har kontrollerats och analyser av ljudupptagningar har gjorts. Sammanfattningsvis är det mest troligt att ett däck har gått sönder på polisfordonet och därefter har föraren tappat kontrollen över fordonet, som kommit över på andra sidan vägen och frontalkrockat med lastbilen, säger chefsåklagare Per Nichols vid Särskilda åklagarkammaren i ett pressmeddelande.