Maj-Gun: Jag var 54 och gift när jag blev kär i en annan
När Tord och jag gifte oss var jag 26. Vi fick två underbara barn och byggde upp ett tryggt liv. Jag var säker på att jag aldrig skulle älska någon annan. Jag levde ett välordnat liv och var nöjd med det. Men så, för tio år sedan, hände det där som skakade om alltihop.
Tord och jag var hembjudna till goda vänner på en middagsbjudning. De hade också bjudit Stefano som var en ny kollega till värden. Han var italienare och hade jobbat i Sverige i fem år. Jag har aldrig varit lättcharmad men Stefano gjorde ett oerhört starkt intryck på mig.
Vi träffades flera gånger genom våra vänner och efter ett tag hittade han en anledning för oss att träffas på egen hand. Jag kunde inte motstå möjligheten att få lära känna honom bättre och snart var jag hopplöst förälskad.
Otroheten
Jag kunde inte stå emot. Inte ens för Tords skull, eller för det faktum att jag riskerade allt som vi hade byggt upp tillsammans. Det var vansinnigt, men detta hade ju inget med förnuft att göra.
Vi inledde en affär. Stefano överöste mig med uppmärksamhet och komplimanger och jag kände mig överväldigad. När vi hade träffats i ett halvår var vi överens om att vi ville leva tillsammans. Jag berättade för Tord, som blev djupt besviken.
– Jag förstår inte hur du av alla människor kunde göra något sådant här.
Han såg på mig som om jag varit en främling. Trots att jag hade bestämt mig så gjorde det så ont. Tords reaktion gjorde alltihop verkligt på ett sätt som det inte varit förut och jag såg mig själv genom hans ögon. Det var ingen rolig upplevelse.
Jag skämdes fruktansvärt. Det kändes som om jag hade svikit alla. Inte minst mig själv.
Vid separationen var våra barn redan vuxna och hade flyttat hemifrån, men det är klart att vår relation påverkades av det som hänt. De hade svårt att smälta att jag hade varit otrogen och ville vara lojala med sin pappa.
Men så snart jag var tillbaka hos Stefano lyckades jag slå det negativa ifrån mig. Jag kände fortfarande att det var hos honom jag hörde hemma.
Stefano längtade tillbaka till Italien och efter ett år flyttade vi till Milano. Jag hoppades att det skulle bli något positivt även för mig och barnen. Kanske skulle de tycka att det var kul att komma och hälsa på.
Det blev ett äventyr och jag älskade landet. Barnen kom på besök, men inte så ofta och gärna som jag hade hoppats. Jag lyckades inte heller få något jobb och jag saknade Sverige.
Gled isär
Efter bara några år började Stefano och jag att glida isär. Jag hade trott att jag gav upp mitt äktenskap för livslång kärlek, men passionen svalnade och jag märkte att han kastade blickar efter andra kvinnor.
Allt som jag hade gett upp för hans skull, och så skulle det inte bli mer än så här? Efter fyra år tillsammans accepterade vi att relationen hade gjort sitt. Ärligt talat så var det inte bara hans känslor som hade svalnat – jag kände likadant. Jag flyttade tillbaka till Sverige och vi förlorade ganska snabbt kontakten.
Jag hyrde en lägenhet och hade tur, jag fick komma tillbaka till mitt gamla jobb. Relationen med barnen förbättrades snabbt, speciellt när de fick egna barn. I dag är jag både mormor och farmor, och tillbringar så mycket tid jag kan med barnbarnen.
Det första året efter att jag hade kommit hem handlade mest om att få allt att fungera igen. Så kom barnbarnen, och i och med det så började Tord och jag att se allt mer av varandra. Det blev dop och födelsedagar, och alla storhelger blev så mycket roligare med små barn omkring oss igen. Vi firade tillsammans allihop och det var förvånansvärt roligt och komplikationsfritt.
Jag hade trott att Tord skulle döma mig för alltid, men han tycktes ha lämnat det gamla bakom sig och gått vidare. Han hade haft ett förhållande med en annan kvinna under min tid i Italien, men det hade inte hållit.
Ju mer vi såg av varandra, desto mer rätt kändes det att tillbringa tid tillsammans. Det var som om vi växte ihop igen, och blev förälskade på nytt. Vi började dejta och reste tillsammans. Vi ville inte ha för bråttom, men samtidigt kände vi oss väldigt säkra på att detta var exakt vad vi ville.
Så i dag är vi en sammansvetsad familj igen. Det kommer alltid att göra mig ont att jag sårade Tord, men hur ska jag kunna ångra det som hände med Stefano? Trots allt så förde det mig hit.
”Maj-Gun”