Magdalena Forsberg förlorade sin mamma – sen kom chockbeskedet
Först gick hennes mamma bort i demens och sedan fick Magda chockbesket att hon hade en stor tumör på sin njure.
Magdalena Forsberg utstrålar harmoni. Hemma i Bergeforsen i Timrå trivs hon. Här har hon hittat sitt andrum, sin trygga plats. Och får hon själv välja så jobbar hon helst hemma, med raggsockarna på.
– Jag är väldigt hemmakär och jag har inget behov att ha ett kontor i stan, säger hon.
Det går inte att ana att hon nyligen gått igenom en tuff tid där oro och ovisshet har funnits närvarande.
Jag har haft ett par tuffa år som verkligen format min syn på livet.
Hennes ödmjukhet till livet kommer tydligt fram när hon berättar om de senaste åren.
– Jag har haft ett par tuffa år som verkligen format min syn på livet. "Du har bara ett liv, gör något fint av det!". Jag skjuter inte längre upp saker och säger ”det gör jag sen”.
Hittade tumör på ena njuren: ”Livet vände där och då”
Under våren 2018 fick Magdalena känna på hur skört livet kan vara. Hon fick veta att hon hade en tumör på ena njuren.
– Det var omtumlande för mig, jag trodde inte att det var sant. Livet vände där och då. Från att ha tagit saker för givet, insåg jag att det inte finns någon garanti för att bli gammal. Vi kan inte styra över vad som sker och det blev en chock för mig, säger Magdalena och tar en klunk av kaffet.
Hon hade till och från under ett par år haft ont i magen, men eftersom hon är laktosintolerant trodde hon att det hade med det att göra. Hon fortsatte att jobba på, men smärtan fortsatte att komma och gå, och ibland fick hon en sprängande känsla på vänster sida av ryggen.
– Jag tänkte att jag kanske håller på att bli förkyld, men vid ett läkarbesök nämnde jag det och då sa läkaren att om det kommer tillbaka, är nästa steg att göra en datatomografi på tarmen. Smärtan kom tillbaka och röntgen skedde i slutet av maj.
Lång ovisshet följt av lång operation
Direkt efter röntgen skulle hon träffa läkaren för att få besked. Magdalena kände sig trygg och tänkte att hon skulle få höra: ”Det är inget farligt, du kan åka hem”. Men den förmiddagen kom ett helt annat besked.
– Jag glömmer aldrig den dagen. Det var vår i luften, gardinerna fladdrade, man kunde känna doften av grönska och livet kändes så perfekt. Min plan var att åka hem efteråt och njuta av solen.
Det besked hon fick löd:
”Dina tarmar är det inget fel på, men du har en tumör på din njure”.
– Då stannade livet upp, och jag tänkte att jag hörde fel. Har jag kanske cancer? Jag blev livrädd och stressad. Kommer jag att dö?
För mig kändes det som att livet stannade upp, jag hamnade i ett vakuum. Jag vågade inte planera något, visste inte hur det skulle bli.
Nu gick det snabbt, Magdalena fick en tid för operation. Det viktiga nu var att ta reda på om tumören var elakartad eller godartad, och om den hade spridit sig. Operationen tog fem och en halv timme eftersom tumören var stor och satt illa till. Ena njuren togs bort.
Det dröjde nästan två månader innan hon fick beskedet om att tumören var godartad, och de veckorna beskriver Magdalena som känslomässigt tuffa.
– För mig kändes det som att livet stannade upp, jag hamnade i ett vakuum. Jag vågade inte planera något, visste inte hur det skulle bli. Jag hann tänka på vad som skulle hända med barnen om jag dör. Jag hade inte hunnit lära dem allt jag ville. Kommer de att klara sig utan mig?
Hela sommaren 2018 levde Magdalena med en ovisshet, men hon bestämde sig för att ta kontrollen över sina tankar, att se det positiva i livet och träna sig stark igen.
– Jag har en mental styrka som jag lät ta över, och en stark kropp. Där och då, mitt i all oro, hittade jag mig själv igen och bestämde mig för att jag skulle klara detta. Aldrig har jag känt mig så levande, fast jag inte visste hur det skulle gå.
När beskedet om att tumören var godartad kom i augusti släppte allt och ett nytt kapitel i livet började ta form.
– Jag fick ett bonusliv. Det blev dags att göra roliga saker, sådant som gör mig glad och som jag kommer att minnas. Jag kände att jag måste sluta upp med att skjuta upp saker och att vänta på rätt tillfälle.
Magdalena börjar skratta och berättar med glädje i rösten hur hon samma dag, efter det positiva beskedet, fick för sig att bada efter sin löprunda. Hon som alltid varit en badkruka.
– Jag kände mig så levande. Jag sprang rakt ut och hoppade i. Vilket jag aldrig brukar göra.
Förlorade sin mamma: Jobbigt att se henne försvinna
I dag säger hon oftare ja än nej till möjligheter som dyker upp.
– Till exempel resan som jag och familjen nyligen gjorde till Australien, den hade nog inte blivit av om inte tumören dykt upp. Likadant att jag var med i Let’s Dance. Det fanns inte i min värld att tacka ja till tidigare.
Likadant att jag var med i Let’s Dance. Det fanns inte i min värld att tacka ja till tidigare.
Magdalena tittar plötsligt ner. Kaffekoppen vilar i händerna, och hon börjar berätta om ytterligare en händelse i sitt liv. En händelse som är tung att bära, men som även den bidragit till hennes syn på livet. Att inte vänta, ta vara på tiden.
För fyra år sedan förlorade Magdalena sin mamma.
– Dessa två händelser har fått mig att inse att en frisk människa har många önskningar, men en sjuk människa har en enda önskan, och det är att bli frisk igen.
Mamman drabbades av cancer 1996 och sedan av demens 2008. Hon dog 2016 i följden av demenssjukdomen. Att stå vid sidan om och se sin mamma förändras och hur hon sakta tynade bort, är inget Magdalena önskar att någon behöver vara med om.
– Det var väldigt jobbigt att uppleva hur någon man älskar och håller av långsamt försvinner bort. Det var tufft. Men mamma var en otrolig kämpe, hon gav aldrig upp.
Under perioden efter att mamman gick bort jobbade Magdalena väldigt mycket och gav sig inte tid för återhämtning. Hon fick uppleva vad panikångest är. Hennes fingrar, armar och läppar började sticka och domna. Hon kände yrsel, fick tunnelseende och hjärtklappning.
– Det kändes som att nu dör jag eller som att jag håller på att få en stroke.
Även den gången tog Magdalenas mentala styrka över, och hon började leta efter information om varför hon kände så här och hur hon skulle hantera ångesten.
– Jag tog kontrollen över mina tankar och när jag kände att en panikattack var på gång visualiserade jag en fyrkant framför mig, tog djupa andetag från hörn till hörn.
Magdalena Forsberg prioriterar hälsan i dag: ”Mer stresskänslig”
Magdalena lade om sitt liv och jobbade mindre därefter, och såg till att ge sig tid för vila i kombination med att hon började träna yoga hemma. Viktigast blev att hitta lugnet. Hon jobbade bort sin panikångest och har aldrig upplevt den igen.
– Jag är mer stresskänslig i dag, men jag ser till att äta näringsrik mat, sover bra, tränar och ger mig själv tid för återhämtning.
Annat var det förr. Under hennes framgångsrika karriär som skidskytt var träningen allt. Men 2002 avslutade hon den och sedan dess har hon arbetat som egen företagare.
– Jag var klar med livet som elitidrottare, där vardagen bestod av att träna, sova och äta. Och att vara borta från familjen under långa perioder. Jag ville börja leva ett normalt familjeliv, säger Magdalena och går fram till matsalsbordet, sätter sig och blickar ut genom de stora fönstren. Precis just då kommer tre rådjur in på gården. Magdalena reser sig upp och går fram för att fota dem.
– Titta, vad de är vackra, förstå vad lyxigt att få se djuren så här spontant!
I dag är träningen ett verktyg för Magdalena för att må bra, och hon är nöjd med den träning som blir av i vardagen.
– Jag tränar hemma. Åker skidor, springer och kör styrka. Det viktigaste nu är att jag får ha en stark och frisk kropp, så att jag orkar fortsätta göra roliga saker med mina barn.
På sin bucket list har hon tre saker, att bestiga ett berg, springa New York marathon – och när barnen flyttat hemifrån ska hon och hennes man Henrik flytta till Magdalenas föräldrahem i Ullånger, Höga kusten, en stor skogsfastighet som de har tagit över.
– Ullånger betyder mycket för mig. Dit åker jag så ofta jag kan, där odlar jag mina grönsaker och ger mig tid för återhämtning. På den platsen vill jag åldras, men fram till dess ska jag leva mitt liv fullt ut.
