Jag lever ensam sedan tio år tillbaka då min man rasade ihop i en hjärtinfarkt på väg hem från jobbet. Vår son var då 22 år och vår dotter hade precis fyllt 16.

Markus pluggade och flyttade in i en liten studentlägenhet där han bodde under hela studietiden.

Han träffade sin fru Eva och de bildade familj när de var färdiga med sina studier. Två barn föddes i tät följd och de köpte hus. Men bara fem år senare tog lyckan slut.

De hade glidit ifrån varandra och bråkade mesta tiden. Höga lån var ett ständigt argument då han ansåg att hon la för mycket pengar på barnen och hon anklagade honom för att köpa för mycket elektronik.

Huset gick inte att sälja

Eva tog barnen och åkte tillfälligt hem till sina föräldrar medan Markus försökte få huset sålt så att de kunde skiljas även på pappret.

Huset visade sig vara svårsålt och det bestämdes att Eva och barnen skulle bo kvar medan Markus letade efter ett annat boende. Det han gjorde var att tillfälligt flytta hem till mig.

Självklart fick han sova i gästrummet en kortare tid. Det var hans pojkrum som jag hade gjort om till tv-rum och gästrum.

Först tyckte jag även att det kändes ganska mysigt att ha någon hemma att prata med. Min dotter hade flyttat till London och var sällan i Sverige.

Utdragen skilsmässa

Skilsmässan blev lång och utdragen. Eva var så arg att hon bestämde sig för att få ut det mesta möjliga.

Hon försökte stoppa Markus från att träffa barnen och ljög om allt möjligt som skulle få folk att tro att han var en dålig far.

Det bestämdes att han skulle träffa barnen enbart på helgerna och då fick även de tränga ihop sig hemma hos mig. Det gick ju bra en tid, men det håller nu på att bli helt omöjligt.

För Markus har inte hittat någon annanstans att bo. Då han är skriven hos mig anses han inte vara hemlös och han har inte råd att köpa sig en egen lägenhet då Eva och han till sist fick sälja villan med förlust.

Eva har hand om barnen i veckorna och han träffar dem fortfarande bara varannan helg.

Det har de nu kommit fram till tillsammans tills han kan ge dem ett hem att bo i även under veckorna.

Deprimerad och dricker

Markus är deprimerad och dricker allt mer för att döva ångesten över sin situation.

Företaget där han var fast anställd har tvingats stänga och han har efter det hankat sig fram med olika vikariat.

Han har ju en bra utbildning och kommer nog snart att få ett nytt jobb, men att han ser så mörkt på framtiden gör att han inte ger allt för att komma på fötter igen.

Efter att han har betalat för sina söner blir det inte så mycket pengar kvar.

I helgerna försöker han ta ut dem på olika aktiviteter för att de inte ska trängas hemma hos mig hela tiden.

Därför bor han hos mig utan att betala hyra. Han bidrar sällan med pengar till mat och det händer att jag får sticka till honom en mindre summa i slutet av månaden.

Får han inte ett jobb och ett boende snart kommer den här situationen att bli ohållbar.

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva försörja min son som vuxen.

Louise

Läs också: Varför fick jag inte komma hem till min nya pojkvän?