Lottie Knutsons liv blev sig inte likt efter katastrofen
Lottie Knutson sov tungt i föräldrahemmet i Huskvarna när mobiltelefonen plingade till vid femtiden på annandagens morgon julen 2004. Meddelandet från kollegorna på Fritidsresors sambandscentral var förvirrat.
– Jag fick veta att vår servicechef i Phuket, över en knastrig telefonlinje, hade talat om att det låg bilar och flöt i hotellpolerna. Han trodde att en bomb hade detonerat.
En stund senare kom det uppgifter om att det var en tsunami som hade orsakat förödelsen.
– Eftersom telefonnätet var överbelastat var det svårt att få information från dem som fanns i området. Några enstaka sms, som berättade om döda människor och totalförstörda hotell, trängde dock igenom. När vi läste dem började vi ana vidden av katastrofen, förklarar Lottie.
Samtidigt satt hundratals incheckade resenärer på Sturup i Malmö och såg fram emot att fira nyår i Thailand. Då beskedet om att deras semesterresa var inställd kom förstod de flesta av dem ännu inte hur lyckligt lottade de var jämfört med dem som befann sig i Thailand. I stället för turister flögs kristeam och journalister ner i flygplanen.
Lottie lämnade julfirandet i Småland och satte sig på tåget till Stockholm. Under färden till Fritidsresors huvudkontor skrev hon utkast till ett pressmeddelande som beskrev katastrofen i dess fulla dimension.
– När jag kom till kontoret tog jag ett djupt andetag innan jag föreslog att vi skulle gå ut offentligt och berätta hur illa det var. Jag var förberedd på att få bråka och argumentera och kanske bli nedröstad. Men efter ögonblick av total tystnad bland alla runt bordet, och på telefon från andra länder, sa vår vd Johan Lundgren: Ja, det gör vi!
Se också: Så kan du rädda liv i coronakrisen
Lottie Knutson utropades till landsmoder
De följande dagarna medverkade Lottie så flitigt i nyhetssändningarna att hon fick övernatta i ett rum på Sveriges Television. Hennes skickliga sätt att sköta informationsförmedlingen fick tidningarna att utropa henne till landsmoder och propagera för att hon skulle överta utrikesministerposten från den hårt kritiserade Laila Freivalds.
I efterhand har hon fått flera utmärkelser för sina insatser i samband med katastrofen, däribland en kunglig medalj. Själv har hon dock aldrig varit riktigt bekväm med uppmärksamheten.
Det här är Lottie Knutson
Yrke: Författare och styrelseledamot. Tidigare i år lämnade Lottie sin tjänst som informationsdirektör på Fritidsresor, efter 15 år på företaget.
Ålder: 50 år.
Familj: Maken Mats Knutson, 51, barnen Mikaela, 22, Mattias, 20, Linn, 12, och Elias, 8.
Bor: Hus i Nacka.
Aktuell: Med boken ”Nödrop – när krisen kommer” (Albert Bonniers förlag).
– Eftersom jag var företagets ansikte utåt trodde många att jag gjorde allting, men vi var 1 500 anställda på Fritidsresor som arbetade med katastrofen. Därför kändes det som att jag oförtjänt lyftes fram och fick hela äran för allas slit. Att jag är duktig i min yrkesroll betyder inte att jag är Moder Teresa eller att jag borde bli utrikesminister.
Hon understryker att hon hade en betydligt tacksammare uppgift än de unga reseledare som kämpade med att hantera kaoset på plats i Thailand.
– Man ska komma ihåg att människor som befinner sig i kris och chock varken är trevliga eller tacksamma. När våra reseledare gick runt till hotell och sjukhus möttes de av stor ilska och aggressivitet. Ibland gick det till och med till handgripligheter.
Viktigt att kristräna
Det är omöjligt att förbereda sig för en katastrof av flodvågens omfattning, men Lottie menar att gedigen kristräning ändå underlättade Fritidsresors hantering av situation.
– När jag häromdagen föreläste för 350 företagsanställda frågade jag hur många av dem som hade haft kristräning på sina arbetsplatser. Bara tre stycken räckte upp händerna. Man lär sig oerhört mycket av att kristräna, framförallt hur man själv och ens medarbetare reagerar i en nödsituation. Jag har varit med om att kollegor som i vanliga fall är lugna och samspelta plötsligt skriker och svär åt varandra.
Själv reagerar Lottie på motsatt sätt vid kriser.
– Jag är normalt sett en ganska livlig person, men det kraftiga adrenalinpåslaget vid en krissituation gör mig lugnare. Under tsunamin hade jag också nytta av tidigare erfarenhet från andra katastrofer, inte minst Gottrörakraschen som inträffade då jag jobbade på SAS informationsavdelning.
I sin nya bok Nödrop – när krisen kommer intervjuar Lottie människor som har råkat ut för olika typer av yrkesmässiga kriser. Hon delar även med sig av egna erfarenheter. Boken tar avstamp i hennes upplevelser från tsunamin. Det var delvis av hänsyn till de drabbade som hon väntade nästan tio år med att skriva den.
– Nu har det gått så lång tid att de flesta nog har hittat fotfästet och kommit vidare. Jag vill undvika att såra någon.
Efter flodvågen drabbades Lottie av ett ”känslomässigt ras”. Kollegornas berättelse om hur ett äldre par förgäves rest runt till olika skandinaviska flygplatser i hopp om att hitta något av sina saknade barn och barnbarn bland de anländande överlevarna trängde igenom det yrkespansar som varit hennes skydd under tsunamins akuta skede.
– Lika olidligt var det att höra om poliserna som stod på knä och delade ut nallar till föräldralösa barn vid hemkomsten till Arlanda. Eller den lilla finska flickan som räddade sig upp i träd när vågen kom. Senare låg hon ensam på sjukhuset och oroade sig över att hon trotsat sina föräldrars förbud att klättra i träd. Jag klarade mig knappt igenom det stycket när jag skulle läsa in min bok som ljudbok.
Värnar mer om familjen idag
Flodvågskatastrofen har fått Lottie att omvärdera sitt liv.
– Det har blivit lättare för mig att se vad som är viktigt och vad som är oviktigt. I dag värnar jag ännu mer om familjen. Mitt yngsta barn, Elias, är en direkt effekt av tsunamin. Han föddes ett drygt år efter att den inträffade.
Khao Lak har länge haft en speciell plats i Lotties hjärta. Hon var med och byggde upp orten som turistmål och har bott på flera av hotellen som senare utplånades av flodvågen.
– Jag fick verkligen tvinga mig att åka tillbaka några månader efter katastrofen. Trots att området var uppröjt hittade jag en gammal badsko i sanden, vilket fick känslorna att fara iväg. Sedan dess har jag återvänt många gånger, oftast å yrkets vägnar. Jag tycker fortfarande att Khao Lak är en underbar plats, men jag kan inte tänka mig att bo på något av de återuppbyggda hotellen som står precis där tsunamin drog fram. Det vore för svårt rent känslomässigt.
På tioårsdagen av tsunamikatastrofen kommer Lottie att befinna sig i Khao Lak tillsammans med hela sin familj.
– Jag vill hedra de omkomna och deras anhöriga genom att släppa upp en rislykta i luften och tänka på alla drabbade.
