Lästips:NYTT! Korsord Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Lisa: Min man vägrade att städa – jag var nära att dumpa honom

11 nov, 2024
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
Foto: TT/Shutterstock (bilden är arrangerad)
Allt gick fort mellan mig och Kalle. Efter bara några månader var jag gravid och vi skulle flytta ihop – då insåg jag att han var en riktig lortgris som knappt ens sett en dammsugare.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Olika syn på städning? 6 tips för att hantera att bo tillsammansBrand logo
Se också: Olika syn på städning? 6 tips för att hantera att bo tillsammans

När jag började dejta min kille Kalle förstod jag att han hade varit singel hela livet. Han hade heller aldrig bott ihop med någon. En del kanske skulle tolka det som att något var fel, han var ju trots allt 38 år.

Men vem var jag att döma? Jag var själv lika gammal och hade heller aldrig varit i någon seriös relation. Och inte var det ju något fel på mig.

Det var bara så livet hade blivit. Jag hade rest mycket och också haft svårt att hitta den rätta. Precis som många andra hade jag dejtat runt på olika appar men aldrig riktigt hittat någon som tickade i alla boxar.

Alltid var det något konstigt eller fel, men inte med Kalle.

Det sa verkligen "klick" mellan oss. Han tyckte lika mycket om mig som jag tyckte om honom.

Äntligen, kände jag. För jag började bli ganska stressad över det här med att skaffa barn. För till skillnad från männen jag dejtade hade jag också en biologisk klocka att ta hänsyn till.

Redan på första dejten sa jag till Kalle att jag ville ha barn, och att jag inte hade all tid i världen. Han var förstående och ville också bilda familj.

Så allt gick väldigt fort.

Jag blev gravid redan efter ett par månader. Vi var jätteglada. Och nu skulle vi då flytta ihop ... Här uppstod ett problem.

Orolig över hans städning

Jag hade varit hemma hos Kalle ett par gånger, och det var inte så fint kanske, men jag ville inte döma honom för hans inredning. Många killar tycker ju inte att det är så viktigt.

Annons

Det som oroade mig lite var däremot städningen.

När jag skulle gå på hans toalett var det inte fräscht. Men jag var kär, och ja, jag tänkte väl att det ordnar sig när vi blir ihop.

Han har bara inte lärt sig att städa ordentligt.

Men så blev det inte ...

Jag födde vår dotter Amelia och allt var underbart, men det här med städningen fanns ständigt med som en irriterande följeslagare.

För när vi kom hem från BB så var jag trött och hade ont i kroppen, och Kalle var snäll och tog hand om mig, han lagade mat och brydde sig, men lämnade sedan en stor hög med disk.

Lakanen var smutsiga och han tog inte intiativ till att byta dem.

Jag försökte påpeka att lägenheten behövde dammsugas, men Kalle tyckte inte att det var så viktigt.

"Ska jag kunna leva med den här mannen?" började mina tankar att gå.

Det kommer ju bli jag som behöver göra allt!

Här satt jag med ett perfekt litet barn, men ändå kunde jag inte låta bli att känna ånger. Var Kalle rätt för mig?

Jo, men visst var han, det var ju bara den här med städningen. Kalle var verkligen en lortgris och en slarver.

Orkade inte med skitig lägenhet

En dag fick jag nog. Jag hade varit med Amelia på öppna förskolan och kom hem till vår skitiga lägenhet. Jag hade på morgonen städat och gjort den fin, men Kalle jobbade hemma den dagen och hade på bara några timmar lyckats lorta ner den.

– Nu räcker det! skrek jag och Kalle hoppade till så han spillde kaffe på sin tröja.

– Snyggt, ännu en fläck, sa jag bittert och gick in i sovrummet och smällde igen dörren.

Jag satte mig på den obäddade sängen och började tokböla. Säkert spelade alla mina hormoner in, att amma och ha sömnbrist gjorde ju knappast under för humöret.

Men mest grät jag för att jag bara ville bo själv igen.

Annons

Oj, vad jag saknade att ha mitt eget där jag kunde få ha allt som jag själv ville ha det.

Kalle knackade försiktigt på dörren och kom in.

– Hur är det? frågade han försynt.

Jag hade aldrig tagit upp städningen ordentligt med honom, utan mest bara gett honom pikar, men nu la jag alla kort på borden och det var en sådan lättnad. Bara att få lätta på hjärtat.

– Men hjälp, Lisa, älskling, jag visste inte att du kände så här! Klart att vi löser det! sa Kalle och strök mig över håret.

Kalle gick och hämtade ett block och så skrev vi ner alla sysslor som finns i hemmet. Vi delade upp dem mellan oss och gick i detalj igenom vad vi önskade skulle göras. Eller framför allt, vad JAG ville ha gjort.

Kalle var så förstående.

– Jag löser det här! sa han och då förstod jag verkligen att den där slarvern var min stora kärlek.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons