Linn: Jag har drabbats av stroke två gånger

På kylskåpet i lägenheten i Boden hänger bilder från minnen som Linn bär nära sitt hjärta. Det är bilder på vänner, roliga resor och soliga utflykter de gjort tillsammans. Där hänger också en ”framstege” som en av Linns personliga assistenter hängt upp. Det är en handritad bild och handskrivna anteckningar som berättar när Linn första gången kunde stå upp med stöd av två assistenter och en rollator och när hon kunde ta sitt första steg. Stegen siktar framåt, uppåt och blir en påminnelse om framstegen, de stunder när Linn misströstar.

Linn, 23, skjuter sig fram med rullstolen till köksbordets gavel. Det är viktigt att hon sitter med rätt sida mot den som pratar med henne. Hon har bara syn och hörsel på sin vänstra sida, och hennes tal är viskande. Att prata är en stor ansträngning för henne.

– När det är flera som pratar har jag svårt att ta plats, folk hör inte vad jag säger, säger Linn, som fram till för bara drygt ett år sedan levde ett helt vanligt liv.

Fick sin andra stroke

Hon, som pluggade till socionom, levde ett fint liv med sambo, katterna Bimka och Malva och massor av vänner. Men när hon fick svåra nack- och huvudsmärtor och började må illa den där februarikvällen 2018 förstod hon direkt att det var allvarligt.

– Jag ropade på min dåvarande sambo Jonathan som ringde mamma och larmade ambulans. Sedan minns jag inte så mycket mer, säger Linn, som hade drabbats av sin andra stroke.

Mamma Sofie Mäkelä, 47, nickar och säger att de i efterhand förstått att många saker som hänt genom åren hänger ihop. Sådant som varken Sofie, pappa Jari, 54 eller vårdpersonalen hade förstått.

Sofie var ungefär i Linns ålder när hon blev gravid med ett efterlängtat första barn.

– Jag mådde som en prinsessa hela tiden men när det var dags för förlossning ville bebisen inte komma ut. Jag hade för trånga bäckenmått och snittades.

Den första bebistiden var precis så mysig som den ska vara, men efter några månader hade Linns huvudmått dragit iväg och föräldrarna fick chockbeskedet att deras bebis haft två blödningar i hjärnan. Man sa att det var förlossningsskador.

Den gamla blödningen rensades ut och eftersom Linn utvecklades som hon skulle så utreddes saken inte mer. Linn växte och blev ett glatt och spralligt barn som hade många kompisar och gillade skolan. Hon red, spelade handboll och innebandy och älskade att måla, sjunga och fotografera.

Undersöktes med skiktröntgen

7-åriga Vilma fick en stroke: Trodde det var magsjuka

Läs mer

Allt var som det skulle, tills Linn, i elvaårsåldern, åkte på fjällsemester med sin pappa och hon på kvällen plötsligt satt snett när hon såg på tv, eftersom hon såg dubbelt. Dubbelseendet gick inte över och när far och dotter kom hem igen åkte familjen direkt till sjukhuset.

– Jag är sjuksköterska och vet att dubbelseende ska utredas, men jag kopplade aldrig ihop det med Linns ”förlossningsskada”, säger Sofie och berättar att Linn efter några turer undersöktes med skiktröntgen. När svaret från neurologen dröjde kunde Sofie, som jobbade på sjukhuset, inte låta bli att kika på dotterns journal, vars anteckningar kom som en chock för henne.

– Bra besked brukar vara korta, men det här beskedet hade många, många punkter och jag fick veta att Linn hade flera medfödda svagheter i hjärnans blodkärl. Så kallade aneurysmer.

Sofie bröt ihop och åkte hem från jobbet för att berätta det skrämmande beskedet för Jari.

Familjen skickades till specialistkliniken i Umeå, i tron att dotterns aneurysmer skulle opereras – istället möttes de av nästa svåra besked.

– Linns aneurysmer gick inte att operera! Hon har ett ovanligt och komplicerat kärlsystem – och bara ett, istället för fyra, blodkärl som försörjer storhjärnan med blod. Neurologen som gav oss beskedet pratade engelska med oss för att inte Linn och hennes lillebror skulle förstå vad han sa. Det blev ett totalt kaos och jag mår dåligt bara av att prata om det än idag, säger Sofie med tårblanka ögon.

Opererades i Tyskland

Hon beskriver resten av sjukhusvistelsen som en kamp för att hålla uppe fasaden inför barnen och hur hon och Jari turades om att gå in i ett annat rum och skrika ut sin frustration och ångest.

– Jag och Jari var i djup kris och begärde samtalsstöd. Hos kuratorn kunde jag släppa på känslorna och jag bara grät och grät. När vi åkte hem kändes det som om vi hade med oss en tickande bomb. Det var det ju, men den skulle inte brisera förrän flera år senare, säger Sofie och berättar att hon inte vågade låta Linn gå till skolan själv under den första tiden. Hon följde med och vaktade henne både på lektionerna och under rasterna.

Katastroftankarna ville inte släppa. Tänk om Linn skulle ramla och slå huvudet?

Kerstin fick en stroke: Jag drunknade nästan i badkaret

Läs mer

– Vi hade lust att sätta Linn i ett madrasserat rum, men så kan man ju inte leva. Det var viktigt för Linn att fortsätta leva ett vanligt liv, säger Sofie och konstaterar att oron släppte med tiden och familjen fick en fungerande vardag, mellan många sjukhusbesök, både i Sverige och utomlands.

Man gjorde försök att operera Linn med hjälp av specialister i både Tyskland och Finland, men det gick inte att få några långsiktiga resultat och tre dagar innan Linn skulle börja gymnasiet drabbades hon av sin första stroke.

– Det var den 19 augusti 2011 när jag vaknade på natten av att jag hade en extrem yrsel och mådde så illa att jag ville kräkas. Jag var rädd och grät och försökte ropa på mamma och pappa, men de hörde inte mig så jag ringde dem på min mobil, säger Linn och berättar att föräldrarnas mobiler var avstängda, men de svarade på hemtelefonen.

När Sofie och Jari förstod att deras dotter var i nöd sprang de till andra sidan av huset, där Linn hade sitt rum. De förstod direkt att Linn drabbats av en stroke och ambulans larmades.

Under färden till sjukhuset tappade Linn medvetandet och har inga egna minnen från helikopterfärden till Umeå.

– När jag vaknade upp flera dagar senare trodde jag att det gått flera år och jag hallucinerade, upplevde att jag var uppklistrad på väggen och trodde att min lillebror Emil var flera år äldre än han var. Det var obehagligt. Det dröjde innan jag förstod att jag haft en stroke, säger Linn.

Kunde varken prata eller gå

Efter stroken svävade Linn länge mellan liv och död och inte förrän efter en månad kunde man se förbättringar i Linns tillstånd. För Sofie var det en lättnad att se att det var samma Linn som vaknade, även om hon till en början varken kunde prata eller gå.

– Vi visste ju inte vilken skada hennes hjärna tagit, men för varje dag som gick förstod vi att hon var sitt gamla jag och det var en enorm lättnad, säger Sofie och berättar att det blev en kamp för dottern att komma tillbaka till ett vanligt liv, men redan efter några månader kunde Linn börja i gymnasiet.

– Det var ett mirakel! Den sortens blodpropp som Linn haft är normalt sett dödlig, men den här gången var hennes komplicerade kärlsystem till hennes fördel, säger Sofie och konstaterar att med tiden återkom en vanlig vardag, något som både mor och dotter uppskattar mest av allt.

Så kan kroppen varna dig – innan en stroke

Läs mer

– Jag är stolt över att vi har lyckats låta Linn leva ett så normalt liv som möjligt. Hon har inte gått runt och varit rädd. Själv har jag burit på en oro i alla år och har gått i samtalsterapi hela tiden för att orka, säger Sofie och Linn nickar men säger att allt hon varit med om ändå kom ikapp henne ett par år senare, hon blev utbränd och fick gå ett extra år på gymnasiet för att orka.

Sedan följde jobb och universitetsstudier och det var när Linn var på väg att förverkliga drömmen om att bli socionom som livet ännu en gång ställdes på ända när hon drabbades av sin andra stroke.

Rehabilitering och assistenter

Det har gått lite mer än ett år sedan den där natten när Linns förre pojkvän larmade efter hjälp och idag ser Linns liv helt annorlunda ut. Hon kämpar med sin rehabilitering och har två assistenter hos sig dygnet runt. En av dem är Linns mamma.

Rehabiliteringen har tagit små, små steg framåt från att Linn var totalförlamad och inte alls kunde prata, till att hon idag kan gå med hjälp och prata viskande. Linn kan varken äta eller dricka, utan matas via en knapp.

– Att äta och dricka är en så stor del av människors sociala liv, det är något som jag längtar efter, säger Linn som sväljtränar dagligen.

Trots att hon är så hårt drabbad av sjukdom är Linn en glad tjej. Visst har hon sina mörka stunder men väljer att försöka se framåt utifrån sina nya förutsättningar.

– Jag försöker tänka positivt kring min situation och lägger all min energi på att jag ska bli bättre. Jag tänker mig frisk och kämpar! Jag sväljer de där jättemånga gångerna varje dag för att kunna äta och dricka igen och jag går med rollatorn så fort chansen ges. En dag kanske det blir lite bättre. En av mina stora drömmar just nu är att kunna inspirera andra som har det tufft att kämpa vidare. Jag har startat ett instagramkonto, strokenr2at22, där jag beskriver min situation. Jag skriver av mig lite och hoppas samtidigt hjälpa andra. Det ger mig styrka och glädje.

Av Birgitta Lindvall Wiik

Högt blodtryck ökar risken för stroke

• Stroke är samlingsnamnet på de symptom som uppstår när hjärnans nervvävnad skadas på grund av hämmad syretillförsel. Syrebristen beror på en propp eller en blödning i hjärnan.
• Högt blodtryck ökar risken för stroke tre gånger om. Även rökning, förmaksflimmer och diabetes är riskfaktorer. Stroke är vanligare med stigande ålder och den som haft föräldrar eller syskon som drabbats löper själv en ökad risk.
• Se till att hålla blodfetterna i schack, håll koll på blodtrycket, rök inte, motionera och ät mer grönt så minskar du risken att drabbas.

Källa: Hjärnfonden