Line, Lone och Elin lever för spännande äventyr
Line, 42: ”Ensam mot naturen mår jag som bäst”
Att pressa sig själv till det yttersta fascinerar Line Friis Fredriksen, 42.
– Klarar jag det är vinsten att jag blir starkare och upplever en extrem glädje. Det är fysisk och mental utmaning, som kräver djup koncentration. Det finns inte plats för annat i hjärnan än just detta, och det är en nödvändighet.
Line vet vad hon pratar om. Hon har utmanat sig själv på några av världens mest otillgängliga platser.
– Jag har alltid älskat att resa ensam till ställen där det är jag mot naturen. Där jag kan känna mig som ”ett med naturen”.
Men sedan hon fått barn ser prioriteringen annorlunda ut.
– Nu vill jag dela allt med dem, och jag gör helt andra övervägningar innan vi åker iväg. Av rädsla för att något ska hända kollar jag alltid var vi kan hitta närmaste sjukhus, och om det finns risk för att de kan få malaria. Det utesluter så klart en del resmål.
Line är biolog och har varit med och producerat en lång rad vetenskapsprogram till radio och tv. Hon undervisar också andra forskare i hur de kan förmedla sina kunskaper, hon håller föredrag och skriver böcker för både vuxna och barn.
Ö-luff med barnen
Tillsammans med sin man Mikkel har Line två barn; Bertram som är sju och Virgil som är fyra. Dessutom är hon bonusmamma till Mikkels son Anton, 15. Tillsammans med de två yngsta pojkarna har Line backpackat på Kap Verdeöarna. Mikkel anslöt under senare delen av resan.
– Det är så fantastiskt att få resa med dem och se världen på nytt genom deras ögon. Och så får de se hur andra människor lever.
Familjen har nyligen flyttat från Köpenhamn till Hornbaek på Nordsjälland, precis vid Kattegatt och nära en stor sjö.
– Som barn var jag med i scouterna, det var där jag lärde mig att utmana mig själv, och nu är mina pojkar scouter.
– Jag vill gärna föra vidare min fascination för äventyr till dem, men jag står nästan inte ut med tanken på om de i 18-års åldern vill ge sig av på liknande strapatser som jag själv gjorde.
Hon funderar en stund för att komma på vad som är det mest utmanande hon gjort.
– Det måste vara bergbestigningen i Alaska, eller när jag bodde inne i Amazonas djungel.
I det förstnämnda fallet blev hon avsläppt från flyget på en glaciär, med beskedet att hon skulle bli hämtad igen efter tre veckor.
– Jag hade bara snö och is under fötterna och frös ordentligt mellan varven. Jag gick ner tio kilo av att pressa mig uppåt steg för steg, innan en snöstorm tvingade mig att vända om.
– I Alaska är det extra utmanade att bestiga berg, eftersom luften är så tunn och det därför är extra stor risk att drabbas av höjdsjuka.
Paddla på Amazonas
En helt annan utmaning fick hon djupt inne i djungeln i Brasilien. Hon bodde där för att studera jätteuttern, och blev väldigt engagerad i hur lokalborna levde och fiskade sin föda i den stora floden.
– En sen kväll lånade jag en kanot av en man i byn. Det var väldigt mörkt när jag rodde runt på floden och det som såg ut som flera meter långa trädstammar som flöt en bit bort var i själva verket krokodiler, och deras ögon lyste röda i mörkret. Då blev jag lite rädd att jag inte skulle komma helskinnad tillbaka.
Men att cykla genom Danmark, vandra i Norge eller att åka bil genom Sverige kan också vara underbara semesterresor, påpekar Line.
– I somras köpte vi en jolle som vi seglade med längs kusten, och vi byggde en timmerflotte hemma i ”vår” sjö. Äventyr kan man hitta på alla ställen!
Lone, 75: ”Jag springer fem kilometer innan frukost”
I våras firade hon sin 75-årsdag, och har ett dagsprogram som kan ta musten ur de flesta. Lone Krum gjorde sin första Ironman när hon var 47 år.
Och då kan det vara värt att nämna att en sådan består av 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykling och ett maratonlopp, alltså drygt 42 kilometer löpning. 2001 vann hon VM i Ironman för kvinnor (55– 59 år).
– Det var den största idrottsprestationen i min karriär, mitt stora mål! Visst är det tufft och gör jätteont, men jag är för envis för att ge upp.
– En Ironman är inte bra för kroppen, men träningen är. Jag har aldrig fått några skador, för jag är bra på att lyssna på kroppen, men efter VM slutade jag med Ironman.
56 maratonlopp i bagaget
Sammanlagt har hon gjort nio Ironman, 56 maratonlopp – bland annat i Berlin, Amsterdam, Aten, Köpenhamn och Beijing, ett 100-meterslopp på Fyn och fem cykelturer till Paris. Men den största utmaningen var maratonloppet på kinesiska muren.
– Det var väldigt ojämn terräng med trappor, som var antingen höga eller väldigt låga och gick både uppåt och neråt – det sistnämnda sliter mycket på kroppen.
Det handlar inte bara om att vara i extremt god fysisk form, tillägger Lone.
– Innan mina stora prestationer har jag alltid laddat upp väl – både genom att tänka positivt och äta mer noggrant än vanligt.
Peppar seniorer
Som barn var Lone alltid med i de vildaste lekarna och som vuxen har hon alltid ägnat sig mycket åt idrott. Och när hon var 51 år valde hon att lämna jobbet inom hemtjänsten och satsa på sitt stora intresse: Hon utbildade sig till instruktör i idrott och gymnastik, och är fortfarande verksam som det.
När Lone håller pass för seniorer – varav de flesta är yngre än hon själv – kommer hon alltid en halvtimme tidigare för att brygga kaffe och duka bordet.
– Jag tar med mig ett gott humör och jag peppar dem under hela passet. Efteråt har vi en trevlig fikastund tillsammans och ”ordnar upp världssituationen”.
En vanlig dag stiger Lone upp 5.30, och springer fem kilometer innan hon äter frukost och läser morgontidningen.
– Tisdagar, fredagar och söndagar är jag med på ett morgonpass med landsvägscykling, där vi kör 50–60 kilometer. Övriga dagar i veckan håller jag pass i gymnastik och spinning.
– Det betyder mycket att vi äldre får all motion vi kan få och orkar. Jag kommer i alla fall att hålla igång så längre jag kan!
Elin, 44: ”Det lät sjukt att cykla 40 mil per dygn…”
När man kommer hem till Elin Starup, 44, finns inget tvivel – hon är galen i att cykla! Cyklar fyller en stor del av huset.
– Men några av dem tillhör Claus, säger Elin med ett leende.
I somras skrev hon historia som den första kvinna från Norden att delta som solocyklist i Race Across America. Det är ett lopp där man cyklar 500 mil på mindre än 13 dygn, tvärs över USA.
– Det var under ett föredrag som Claus höll 2016, som jag hörde talas om loppet. Först tyckte jag det var helt sinnessjukt att cykla 40 mil per dygn, över berg och genom en öken. Då var jag mest intresserad av triathlon.
Claus Robl hade själv genomfört det extrema loppet på andra sidan Atlanten, när Elin hörde hans föreläsning. Han kom att bli hennes tränare, när hon året efter skulle delta i VM i halv Ironman (en slags triathlontävling) och senare blev de ett par, som nu alltså lever tillsammans.
Elins två barn, en dotter på 21, och en son på 20, har flyttat hem ifrån och Claus har flyttat in i huset vid Hillerød på danska Själland.
Cyklar till jobbet
Elin får mycket träning varje dag, när hon cyklar till arbetet som it-konsulent i Brøndby, 47 kilometer från hemmet – och hon tar dessutom ofta en omväg dit eller hem för att få träna lite extra.
Förra året ställde Elin upp i Race Across Denmark, en tävling man måste genomföra att kvalificera sig till den amerikanska varianten. Hon klarade utmaningen och kunde därför ställa upp i loppet på andra sidan Atlanten i somras.
Förutom daglig träning – Elin cyklade minst 10 mil om dagen – krävde arrangemanget mycket andra förberedelser och inte minst sponsorer.
Med på resan till USA hade hon åtta personer för att hjälpa till längs vägen. Teamet bestod bland annat av en servicemekaniker, en bilmekaniker, en kock och en läkare. Dessutom Claus, som coach och assisterande teamledare.
– Alla har kompetenser som hjälper mig att hålla igång längs vägen. Och dessutom hade jag med olika cyklar för att passa i olika terräng.
Det blev ett tufft lopp, där Elin kämpade tappert för att hålla sig inom tidsramarna. Men till sist, med drygt två dygn kvar innan deadline och efter att ha fått skära ner på sömnen till två, tre timmar per dygn, blev hon tvungen att bryta.
– Jag blev inte den första danska kvinnan att ta mig i mål och genomföra loppet, men ingen tar ifrån mig att jag var den första danska kvinna som hade modet att ställa mig på startlinjen, uppgav hon kort därefter i en radiointervju.
Utövade triathlon
Det var när Elin utövade triathlon – där ju simning, löpning och cykling ingår – som hon insåg att det var just cykling som passade henne bäst.
– För mig är det en passion att cykla. Det ger mig sinnesro att göra mitt yttersta på cykeln, och jag kommer till en punkt där jag inte tänker på något annat än att kroppen gör det den ska.
För tillfället finns inte mycket rum för annat än arbete och sport, men hon är sugen på att hålla föredrag för cykelklubbar som vill höra om motivation, träningsupplägg och utrustning vid extrem- cykellopp.
– Det är viktigt att jag drivs av lust. Och jag kommer alltid att vara kvinna före atlet, understryker Elin.
Av Aase Gullestrup
Svensk bearbetning: Ann-Sofie Lindell