Linda, 63: Arvstvisten om sommarstugan förstörde vår vänskap
Ronny är fyra år yngre än jag och när vi var små så blev det ofta så att jag tog hand om honom. Jag försvarade honom i skolan och när vi blev tonåringar så berättade vi det mesta för varandra.
Åren gick och jag började studera i Stockholm. Ytterligare några år senare gifte jag mig med Håkan och vi fick två barn inom loppet av tre år. Ungefär samtidigt flyttade även Ronny till Stockholm och kort senare träffade han Eva. En trevlig tjej som passade honom bra eftersom hon var jordnära och bestämd i de stunder då han själv kunde vara både velig och obeslutsam.
Efter några års äktenskap fick de tvillingar och jag gjorde då mitt bästa för att hjälpa till när det behövdes. Ronnys fru Eva och jag blev snabbt väldigt goda väninnor och så fortsatte det genom åren.
Ville sälja stugan
Därför blev chocken så mycket större när våra föräldrar gick bort. Då ärvde Ronny och jag tillsammans våra föräldrars ägodelar och därmed även deras charmiga lilla sommarstuga i skärgården.
Bouppteckningen hade precis blivit klar när min bror och svägerska kontaktade en mäklare för att höra hur mycket huset kunde vara värt. Sedan kontaktade de oss för att tala om att vi skulle sälja av den och dela på vinsten.
Själv hade jag aldrig haft en tanke på att mammas och pappas sommarstuga skulle säljas. Det hade ju varit deras näste sedan Ronny och jag var små. Det fanns så många känslor och så mycket glädje i det huset.
Första gången som Håkan följde med dit ut så blev han helt förälskad i stället. Både Ronnys och mina barn har tillbringat många somrar ute på ön tillsammans med våra föräldrar. Och när mamma och pappa på senare år inte längre orkade ta sig ut så hade främst vår äldsta son skött om både hus och tomt. Eva och Ronny hade bara kommit ut när allt var klart.
Grät mig till sömns
Vi skulle utan tvekan kunna dela upp veckorna så som vi i princip alltid hade gjort, så att vi inte var där alla samtidigt eftersom huset var litet med få sovplatser.
Men nu skulle det alltså säljas. Framförallt Eva hade stora planer på vad hon skulle göra för pengarna som huset gav. Hon ville ut och resa men framförallt så tänkte hon köpa varsin lägenhet till tvillingarna som fortfarande bodde hemma.
Hur jag än försökte prata med min bror så gick det inte. Eva hade bestämt sig och så här fick det bli. Det var uppenbart att han hade svårt att se mig i ögonen samtidigt som han sa det men han stod på sig. Inga sentimentala tankar skulle få komma emellan honom och miljonerna.
Jag vet inte hur många nätter jag grät mig till sömns. Dels för att jag så gärna ville behålla barndomens sommarhus men ännu mera för att min bror gjorde så här direkt efter att våra föräldrar gått bort.
Några dagar senare fick vi veta av Ronny att huset skulle fotograferas och läggas ut på mäklarens hemsida så det var önskvärt att vi åkte ut och städade redan samma helg. Lite läckrare inredning skulle mäklaren själv fixa men utvändigt var det viktigt att det såg fint ut. Och om vi kunde be vår son att ta med sig brädor och spik till att fixa bryggan…
Jag hade aldrig sett den här sidan av min bror förr. För mig hade han alltid varit lite vek och otroligt snäll. Nu lät han mest som en okänslig robot.
Det slutade med att jag själv ringde mäklarfirman och sa att vi inte alls var överens om att sälja. Alltså var det ingen mening att de i nuläget kom ut och tog några bilder. Ändå förstod jag att det bara var en tidsfråga då jag omöjligt hade pengar till att lösa ut min bror.
Räddaren i nöden
Lösningen kom från ett oväntat håll. Håkans bror och svägerska var intresserade av att köpa ett sommarhus. De behövde inte ha det hela sommaren utan kunde mycket väl köpa en andel. Om de dessutom skulle kunna hitta ett i skärgården…
Min bror både hotade mig och bad att vi skulle sälja tillsammans för att han skulle få ut så mycket pengar som möjligt. När jag ändå vägrade och erbjöd honom att bli utköpt av Håkans bror så fick jag först tvärnej. Han gav med sig först när Eva insåg att det inte var någon dum idé ändå om affären kunde göras upp direkt.
Idag är vi lyckliga delägare till stugan tillsammans med Håkans bror och svägerska istället för med min bror. Hittills har det fungerat alldeles utmärkt.
Trist nog så har jag knappt längre någon kontakt alls med min Ronny och Eva. Det blev för många otrevliga ord sagda. Vem hade kunnat tro att han skulle vara så hagalen och egoistisk. Min Ronny som jag alltid har älskat över allt annat.
Linda