Lillemors vän lurade henne på nästan alla pengarna

Varför skrev jag på? Hur kunde jag vara så dum?” Frågorna har snurrat i Lillemor Kristensens huvud sedan de vita kuverten började dimpa ner på hallmattan. Släkt och vänner har däremot aldrig ifrågasatt henne. Alla som känner Lillemor vet att hon varken är naiv, godtrogen eller omdömeslös. Men hon klandrar sig själv.

– Jag litade på en vän och det kommer jag att ångra så länge jag lever. Det senaste året skulle jag vilja radera fullständigt. Det har varit extremt jobbigt.

Lillemor, 55, och Jonas, som vi kallar vännen, lärde känna varandra på nätet för snart 15 år sedan. Han var lika snygg och trevlig i verkligheten som på dejtingsidan minns Lillemor, men i stället för ett fast förhållande växte en vänskapsrelation fram. Samtidigt som de haft roligt tillsammans har de hjälpt och stöttat varandra när vardagen varit kämpig.

– Han var otroligt snäll och omtänksam. Även om han inte var min närmaste vän så var han en betydelsefull person för mig.

Vännerna har alltid haft en speciell plats i Lillemors liv, kanske har de varit extra viktiga eftersom hon valt att inte skaffa barn, tror hon. Hennes bästis har hängt med sedan förskoleåldern och många i hennes stora umgängeskrets är, precis som hon, intresserad av vikingatiden. De firar storhelger tillsammans, åker på olika evenemang, promenerar eller umgås hemma. Även om Jonas och Lillemor inte haft gemensamma bekanta har de träffat varandras vänner i förbifarten.

– Alla mina vänner visste att han fanns och att han var viktig. Det ringde inga varningsklockor hos någon, berättar Lillemor.

En underskrift förändrade allt

För fem år sedan bad Jonas om hjälp med en namnteckning. Han skulle starta ett handelsbolag och behövde en bolagsman. Det var helt riskfritt och vid en konkurs skulle inte Lillemor drabbas utan ansvaret för företaget var helt och hållet hans, försäkrade Jonas. Allt som behövdes var en underskrift.

– Jag varken rådfrågade eller berättade för någon eftersom jag litade på Jonas. Vi hade känt varandra så länge och man lurar inte en vän. Några år tidigare frågade en bekant samma sak, men då sa magkänslan nej så jag skrev inte på.

Det är lätt att vara efterklok. Självklart borde hon tagit reda på vad det innebar och naturligtvis hade hon sagt nej om hon vetat att bolagsmän är personligt betalningsansvariga för obetalda räkningar. Ingen grämer sig mer än Lillemor. Själv har hon aldrig varit intresserad av företagande utan gillar tryggheten som en månadslön medför.

Fasta anställningar har avlöst varandra sen hon slutade gymnasiet. Hon har jobbat på förskolor, skolor, tvätteri, bokbinderi och sedan några år tillbaka på fritids. Även om bankkontot aldrig varit välfyllt har ekonomin varit stabil och hon har haft råd att göra det hon velat.

– Eller förresten, för 23 år sedan var jag arbetslös ett par månader. Men förutom det har jag alltid haft fast jobb och regelbunden inkomst, säger Lillemor.

I några år rullade det på. Namnteckningen gjorde sig bara påmind i deklarationstider och då ryckte Jonas revisor in. En känsla började ändå gnaga, det var dags att lämna företaget.

– Han sa att en annan bolagsman var på gång och bad att jag skulle stå kvar ytterligare en månad, men det förhalades hela tiden.

Obetalda räkningar började trilla in

Sommaren 2017 damp den första räkningen ner hos Lillemor och hon förstod då vad namnteckningen faktiskt innebar. Den fakturan tog Jonas snabbt hand om. Lillemor fortsatte påminna honom om att avregistrera henne men i övrigt passerade hösten som vilken höst som helst. Allt var sig likt dem emellan och Lillemor märkte inga tecken på oro över företagets ekonomi.

– Sist vi träffades var i slutet av 2017. Han hade köpt ett paraply i form av en flamingo till mig, minns Lillemor.

Men så en eftermiddag i februari 2018 väntade ytterligare ett vitt kuvert på hallmattan. Lillemor blev chockad. Företaget hade en obetald räkning på 200 000 kronor.

– Jag blev helt hysterisk, skakade och hyperventilerade i flera timmar. Tårarna sprutade och jag trodde jag skulle dö. Det tog flera timmar innan jag lugnade mig. Det var fruktansvärt!

Förhoppningar om att Jonas skulle betala varvades med en jätteoro över att han skulle försvinna och lämna henne med problemen. ”Lugn, jag löser det”, lovade Jonas. Själv hade hon inte så mycket pengar och definitivt inte råd att betala någon annans räkningar. Kort därefter dök fler och fler brev upp på hallmattan. När hon till slut förstod att hon själv kunde avregistrera sig var skulderna uppe i 600 000 kr.

– Jag hade trott att Jonas var tvungen att göra det. Som jag har grämt mig att jag inte tagit reda på det tidigare, säger Lillemor.

Plötsligt var Jonas som bortblåst. För första gången på 15 år svarade han varken i telefonen eller på sms och han blockerade henne på Facebook. Sedan februari 2018 har han inte gått att nå. Han betalar inte räkningarna och därför har Lillemor, med sin fasta lön, betalningsansvar.

– Jag ringde runt till företagen och förklarade läget. Det var jättepinsamt! Men även om de förstod att han hade blåst mig så måste de få in pengarna.

Skämdes för att berätta för andra

Förra våren blev ett enda kaos av oro, ångest och bekymmer. Lillemor ville inte gå hem av rädsla för vad som kunde vänta på hallmattan och hon skämdes för att berätta för familj och vänner. Samtidigt gick det inte att dölja att något var väldigt fel när hon plötsligt började gråta på jobbet. Men ingen tyckte att hon var naiv och blåögd.

– Tvärtom! Alla har varit väldigt förstående, förstått att jag ville hjälpa honom och att jag litat på honom.

Varje gång lönen trillar in på kontot blir hon bittert påmind om namnteckningen. Eller egentligen inte bara då – varje vaken timme präglas av företagets skulder. Varje månad drar Kronofogden 6 000 kronor direkt från hennes lönekonto. När hyra och busskort är betalt har hon 4 000 kr kvar att leva på – existensminimum – som ska räcka till allt: övriga räkningar, mat, försäkringar och hygienartiklar.

– Hade det varit mina räkningar hade jag fått skylla mig själv, men jag har inte gjort fel.

Att leva på existensminimum har förändrat Lillemors vardag. Det är svårt att få stopp på alla ”tänk om”-tankar. ”Tänk om jag inte skrivit på. Tänk om jag vetat att jag kunde lämna företaget själv. Tänk om det kommer fler räkningar, tänk om …”

– Det maler i huvudet. Nu för tiden måste jag ha tv:n på hela tiden för att distrahera mig och när jag ska sova måste jag läsa en bok tills jag somnar för att tankarna inte ska ta över fullständigt.

Hon har fått dra ner på flera utgifter. Närproducerad, ekologisk mat som hon tidigare prioriterat har hon inte längre råd med. Hon är glad att hon jobbar på en skola och kan äta lunch där på vardagarna. Resan till Polen, som hon och hennes pappa planerat förra sommaren, fick stryka på foten. Likaså resan till vännens bröllop på Irland. Det var helt omöjligt att få pengarna att räcka till. Hon har också tvingats ta bort bröstcancerförsäkringen.

– Jag har cystor i brösten. De är visserligen ofarliga men man vet aldrig vad som händer i framtiden. Jag hade inte råd att ha kvar den och nu kan jag aldrig teckna om den.

Slut på ork

Historien har inget lyckligt slut. Lillemor vet inte hur situationen skulle kunna lösa sig och hon har inget annat val än att förlika sig med sin nya ekonomi. För tills hon, förhoppningsvis, kan få skuldsanering är räkningarna hennes ansvar – såvida inte Jonas betalar dem. Men ännu har hon inte orkat ansöka om det. Hon får panik när hon ser ett vitt kuvert och orkar inte ens fylla i en blankett. Många rekommenderar henne att ta hjälp av en advokat.

– Men för vilka pengar då? Hur skulle jag ha råd att betala en advokat som kan ha en timkostnad på flera tusen kronor när jag ska klara mig på 4 000 kr i månaden?

Lillemor tror inte att Jonas blåste henne medvetet. I alla fall inte till en början, men när företaget började gå dåligt lurade han nog henne att stanna kvar. Men Lillemor vet egentligen inte, och har heller ingen möjlighet att fråga eftersom han inte går att nå.

– Jag har ingen aning om var han är eller vad han gör. Men jag hoppas att han verkligen förstår vad han gjort mot en vän.

Vad innebär det att vara bolagsman?

• En bolagsman är en person som äger eller är delägare i ett handelsbolag.
• En bolagsman är personligt och solidariskt ansvarig för företagets avtal och att dess skulder betalas.
• Ett bolag kan ha en eller flera bolagsmän som är delägare i bolaget.
• Bolagsmännen svarar för företagets skulder med hela sin förmögenhet.
• En ny bolagsman som går in i företaget svarar även för alla företagets tidigare skulder.
• En bolagsman som har avgått ansvarar inte för skulder som uppkommit efter det att hens avgång har registrerats.

Källa: bolagsverket.se, bolagslexikon.se

Av Angelica Berg

Foto: Jens Sjunnesson