Lena: Hunden gjorde susen för kärleken
Vi gifte oss och köpte ett hus och två år senare fick vi en son. Vi fick två döttrar och sedan var vår familj komplett.
Vi hade många bra och hektiska år, där vi båda arbetade heltid och även hittade energi för att idrotta och umgås flitigt med familj och goda vänner.
När barnen började flytta hemifrån sörjde jag det inte, för det var bara naturligt och jag var stolt över att flickorna var självständiga och hade bra utbildningar.
Men när vår yngsta flyttade hemifrån började det kännas konstigt tyst hemma hos oss.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag hade behållit den nära kontakten med två goda skolkamrater, vars livsbanor liknade min väldigt mycket och båda upplevde en ny närhet med sina makar när barnen blev vuxna.
Det ena paret förverkligade en gammal dröm om att resa till avlägsna platser, det andra paret hittade en gemensam passion för motionscykling. Men Tor och jag började inte med något nytt.
Jag funderade på skilsmässa
Vårt äktenskap hamnade i ett dödläge. När han slutade sitt jobb som murare var han trött och ville bara koppla av. Mitt jobb som kontorsassistent var inte lika fysiskt krävande.
Jag började tänka på att Tor och jag inte hade något annat gemensamt än huset och våra vuxna barn. Det var inte tillräckligt. De levde sina egna liv, vilket jag också ville att de skulle.
När vi satt och tittade på tv på kvällen tittade jag i smyg på honom och kunde inte förstå var min en gång så ömma och roliga pojkvän hade tagit vägen. Jag funderade på skilsmässa.
Det var inte för att jag tyckte illa om Tor, jag tyckte bara att livet var för kort för att ha det så tyst och tråkigt.
Tanken på att skaffa hund dök upp i mig. När jag föreslog idén för Tor var han efter lite tvekan med på det, men han tyckte att vi skulle välja en vuxen hund på ett par år som behövde ett nytt hem. Det var jag med på.
Genom ett nätverk kom vi i kontakt med ett par som skulle stationeras utomlands för mannens företag och därför var tvungna att ge upp sin två år gamla golden retriever Cosmo.
Tor och jag tyckte båda att Cosmo var rätt hund för oss och efter att vi hade besökt Cosmos familj två gånger flyttade han in hos oss. Projektet med hunden blev mer krävande än vi trott men nu är jag tacksam för det, för Tor hade fantastiskt tålamod med Cosmo.
I hans handlag med hunden upplevde jag igen min makes mjuka och empatiska sida. Jag blev berörd av att min man gjorde allt för att få hunden att trivas hos oss, för det var som att återuppleva den unge Tor.
När han kelade med hunden, berömde den och uppmuntrade den önskade jag att det var mig han riktade all denna värme mot.Cosmo kom att betyda en ny och positiv utveckling mellan Tor och mig.
Nu gick vi promenader varje kväll, oavsett väder, och på helgerna vandrade vi runt i skogen. Plötsligt hade vi hunden som gemensamt intresse och på något mystiskt vis blev det också lättare att prata om allt annat.
Det var nästan som om jag började bli kär i Tor igen, fast på ett mer vuxet och lugnt sätt. Kanske uppfattade Tor mina förändrade känslor, för efter lång tid av inaktivitet i den äktenskapliga sängen hörde jag honom en kväll viska ganska högt till Cosmo:
”Tror du att jag kan gå över till Birgits säng i kväll?”
Jag började skratta, och det gjorde även Tor när jag tog tag i Cosmos stora huvud och nickade med det.
Vi fann varandra igen och jag är glad över att jag fick idén att skaffa hund. Och jag är ännu lyckligare över att skilsmässan aldrig blev av.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]