Hillevi: Jag hade svårt att se framåt när barnen flyttade ut

Efter reklamen: Se också: Eva-Lotta drabbades av förlossningsdepression – ville ta sitt liv

En gång var vårt hus ett hem för en stor familj, men på sensommaren flyttade vår son ut. I september året därpå var det dags för vår dotter att flytta ut och börja sitt nya liv som universitetsstudent.

Hon var bara 18 år, och jag tyckte att hon kunde ha stannat hemma ett år till. Men hon insisterade, så det fanns inget att göra. Det är helt naturligt att ens barn flyttar hemifrån, men det gjorde mig väldigt nedstämd.

Min man förstod inte riktigt varför jag var så upprörd, men jag var orolig att vårt stora hus skulle eka av tomhet. Jag kände att de goda åren hade gått alldeles för fort. I framtiden skulle det bara vara vi två, och på första våningen i vårt hus skulle det stå två gapande, tomma rum.

I ett försök att bli på bättre humör bestämde jag mig för att ägna helgen åt att göra om ett av de tomma barnrummen till ett hobbyrum åt mig själv.

relationerSusanne: Jag blev så ensam när barnen flyttade

En ny kreativitet

Jag har alltid gillat att vara kreativ och skapa saker, men under några år hade det mesta av mina konstnärsprylar stuvats undan i källaren i väntan på mer tid.

Nu skulle de få komma fram igen, men först ville jag sätta upp en ny tapet i rummet. Jag doppade penseln i hinken med lim, och tänkte att framtiden tycktes ligga som en mörk, hotfull skugga, medan det förflutna vilade i ett varmt, gyllene sken.

När tapeten var uppe och jag började leta efter mina saker, slog det mig att jag kanske hade målat de gångna åren i ett rosa skimmer. Och med den tanken i sinnet hittade jag samtidigt en slags kalender från 2012 med dagboksanteckningar för varje dag, inklämd mellan gamla resekataloger och andra tidningar.

Det var en ögonöppnare för mig att läsa den. Jag hade helt glömt bort alla problem och gräl som vi hade då, både med varandra och med barnen. Nu påmindes jag om att jag hade haft för vana att skriva av mig varje kväll för att få utlopp för dagens frustrationer och besvikelser.

Numera är alla bråk glömda och problemen lösta. Så plötsligt skingrades de mörka molnen. Jag insåg att vår relation till varandra och barnen är så väldigt mycket bättre i dag än den var då.

Jag är glad att jag hittade min gamla dagbok. Det är min man också, fast han inte vet om det. Han vet bara att hans fru är glad igen, även om jag inte hunnit komma igång och använda mitt nya hobbyrum.