Rigmor: ”Min vinranka lockade till sig en snäll främling”

Efter reklamen: Se också: Samplantera smart med gammal perenn

För ett par år sedan planterade jag och min man en vinranka i trädgården. Den gav oss mycket druvor, men tyvärr var de både små och fulla av kärnor. Vi gjorde gelé eller saft av druvorna, och rankan växte sig större och större. 2009 gick min man bort, och efter det fick rankan lov att klara sig själv och växte vilt.

På sensommaren 2019 stannade en främmande bil framför mitt hus, och en kvinna ringde på dörren. På hjälplig svenska förklarade hon att hon var från Turkiet och bodde i närheten. Hon sa också att min vinranka behövde klippas ner.

– Får jag plocka några färska blad från den? Så kan jag göra vinbladsdolmar, en traditionell rätt i mitt hemland, sa hon.

Det fick hon naturligtvis gärna. Jag hjälpte henne att fylla ett par påsar med bladen, och hon lovade att komma tillbaka till hösten och hjälpa mig att beskära rankan så att den skulle trivas bättre.

samhälleSylvia betalade för en främlings parkering – lämnade anonym lapp

Frågade om jag kunde få smaka

Nästa år dök hon som utlovat upp med en vass sekatör och klippte av rankans alla långa grenar så att stammen till sist stod naken kvar. Den sommaren växte nya skott fram, och rankan blev stor och frodig och levererade många druvklasar.

I slutet av sommaren kom hon tillbaka för att plocka blad till vinbladsdolmar, och samma sak året efter. Då frågade jag om hon inte kunde tänka sig att göra några vinbladsdolmar till mig också, men kanske förstod hon mig inte för hon kom aldrig tillbaka med några.

För ett tag sedan så stod hon åter utanför min dörr och sa att det var dags att skörda bladen. Den här gången försäkrade jag mig om att hon förstod min önskan att få smaka på vad bladen från min ranka kunde användas till.

Två dagar senare kom hon med en liten aluminiumform fylld med små vinbladsdolmar som fortfarande var ljumma. Dessutom tog hon med en bytta med hemmagjord yoghurt som dolmarna skulle doppas i.

Jag tackade så mycket och var lite överväldigad över att få så många dolmar. När jag spänt smakade på dem, visade de sig innehålla ris och kött och de var verkligen läckra.

Samma kväll ringde hon mig för att höra om jag tyckte om dolmarna, och jag berömde henne för dem. Så bestämde vi att när hon kommer för att plocka vinblad nästa gång, ska hon lära mig att laga vinbladsdolmar. Det ser jag fram emot!