Läsarberättelse: Vi vågade ta steget till ett nytt liv
Mikael och jag bodde i en fin villa i en av Sveriges största städer, vi hade en en härlig trädgård och promenadavstånd in till centrum. Jag arbetade som kontorist på ett mindre företag och min man Mikael jobbade som rektor på en skola på andra sidan stan.
Vi fick tre barn, Lisa, Ellen och Valter. Det var ganska tätt mellan dem och livet var intensivt. Jag var hemma med dem de första åren, sedan återvände jag till mitt jobb.
Jag gillade mitt jobb, arbetsuppgifterna och mina underbara kollegor, vi hade mycket kul ihop och mycket skratt blev det på fikarasterna. Mikael kände detsamma på sitt jobb, han fick mycket uppskattning av såväl andra lärare och från eleverna och deras föräldrar.
Ja, vi trivdes väl båda två med vårt liv, men ändå var det något som gnagde i oss. En längtan ut någonstans, en önskan om att göra något annat än att gå i våra vanliga fotspår dag efter dag.
Drömde om ett hus på landet
Och så en sommar åkte vi på semester till Österlen i Skåne. Denna resa kom att förändra oss för alltid. Det var något med ljuset där nere och vidderna och de öppna fälten. Öppna landskap helt enkelt. Vi blev som förälskade och när vi kom hem satt vi många kvällar och tittade på bilder från resan och drömde oss tillbaka, vi kände båda två att vi ville tillbaka dit så snart som möjligt.
Så redan nästkommande sommar packade vi bilen full och gav oss iväg ner till Österlen igen. Där hyrde vi ett litet torp på landet i fyra veckor. Det var där och då som vi verkligen började drömma och planera för framtiden, vi hade insett vi ville bo där. Aldrig förr någon annanstans hade vi båda känt oss så hemma.
Hela vägen hem från semestern pratade vi bara om våra planer på att flytta dit, för så långt hade vi kommit i våra tankar – att vi skulle flytta. Det var inget att tveka om.
Väl hemma hade vi fullt sjå med att planera för flytten. Vi tänkte att det var bäst att flytta innan barnen blivit alltför stora, helst innan de hade börjat skolan.
Vi kontaktade några mäklarfirmor som hjälpte oss med att leta efter lite olika hus, det här var före internets tid. Vi hittade några stycken som vi åkte ner och tittade på, men hittade inget som passade. Alltid var det något som inte var som det skulle, det låg fel eller så skulle det bli för dyra renoveringar. Det är mycket som ska stämma när man ska flytta.
Det gick inte så bra för oss med husletandet och vi började känna oss lite panikslagna. Det kan låta lite väl spontant, och egentligen är det väl det också om jag ska vara helt ärlig, men en dag bestämde vi oss för att vi skulle slå slag i saken trots att vi inte hittat någonstans att bo.
Sålde allt och chansade
Vi sa upp oss från våra jobb, sålde vårt hus och de flesta av våra saker, en del magasinerade vi. Så satte vi oss i bilen och åkte ner på vinst och förlust.Många av våra vänner, släkt och bekanta tyckte att vi var helt stolliga och vi fick många kommentarer, de undrade hur vi kunde göra så, hur vågade vi, och tyckte att vi var oansvariga föräldrar och så vidare. En del sa faktiskt till och med upp kontakten med oss, för de tyckte verkligen vi gjorde fel, att vi var bohemiska och inte brydde oss om barnen. Och hur skulle det gå med ekonomin? Skulle vi hitta något boende? Och framför allt – skulle vi få något nytt jobb? Vilken arbetsgivare skulle vilja anställa oss när vi är sådana som bara plötsligt hade släppt allt vi ägde och gett oss iväg på vinst och förlust?Läsarberättelse: Brud sökes till min brudklänningLäs mer
Ja, visst funderade vi själva ibland på om vi gjorde rätt och vad som skulle hända i framtiden. Får man göra så här, tänkte vi. Men vi kände att vi var så trötta på storstadslivet och ekorrhjulet och kände att det inte var så vi ville ha det. Man lever bara en gång och då måste man ju leva livet som man vill, tänkte vi.
Och så for vi iväg. Vi hade med oss det allra nödvändigaste, barnen hade med sig sina mest älskade gosedjur och favoritleksaker. På väg ner gjorde vi en del utflykter, stannade i Varberg och i Halmstad, badade i havet och såg på Bockstensmannen. Resan var totalt på lite drygt 30 mil, inte så lång väg att åka egentligen, men vi ville ge barnen en positiv upplevelse och att de skulle ha så kul som möjligt på resan. Det blev en äventyrlig och rolig resa och vi pratar ofta än i dag om den.
Hittade den perfekta bostaden
Vi hade fått mycket pengar för huset som vi sålde och vi tog in på enklare hotell och vandrarhem i Skåne under tiden som vi letade efter vårt drömboende.
Det tog längre tid än vi hade trott, men till slut en dag när vi var hos en mäklarfirma fick vi se en bild på ett hus och vi föll direkt för det. Det kändes precis som huset vi alltid letat efter. Mäklaren ordnade en visning för oss nästkommande dag, men redan samma kväll åkte vi förbi huset och vi kände redan där och då att vi har hittat rätt.
Nästa dag fick vi äntligen se huset invändigt och vi bestämde oss direkt, där ville vi bo. Barnen trivdes direkt också och de hade så mycket att upptäcka. Det var ett gammalt hus på landet, med många vrån och skrymslen och flera uthus på den stora tomten.
Äntligen hade vi hittat vårt drömhus. En flyttfirma kom med våra möbler och andra tillhörigheter som vi hade magasinerat och vi flyttade in. Vi levde som i en dröm och möblerade och grejade och donade i huset. Det var strax innan skolstart och vår äldsta dotter började i skolan.
Vi var arbetslösa båda två och sökte de jobb vi kunde hitta, men det var inte riktigt så enkelt som vi hade trott att hitta något. Månaderna gick och vi började bli lite oroliga.
Vår äldsta dotter fick kompisar i skolan och vi försökte aktivera de andra barnen så gott vi kunde och det gick bättre än förväntat, för de älskade vårt nya hus. Vi skaffade hund, några katter, höns och även hästar och allt blev så hemtrevligt och mysigt på en gång.
Hittade äntligen nya jobb
Vi hade fullt upp även om vi inte hade jobb, men vi visste ju att ekonomin krävde att vi snart skulle börja jobba. Och som tur var fick Mikael jobb på en skola några mil därifrån och ett par månader senare fick jag jobb i en matbutik i grannbyn.
Nu började vi få ett socialt liv också; i och med att jag jobbade i affären och Mikael på skolan så lärde vi känna massor av folk och barnen fick många kompisar. Snart gick alla våra barn i skolan och de verkligen trivdes på den lilla skolan där alla barn kände varandra.
Många av våra gamla vänner och bekanta hälsar på oss med jämna mellanrum och de tycker alla att vi bor så mysigt och ibland verkar de nästan lite avundsjuka på oss för att vi verkligen vågade.
Ja, visst var vi modiga som flyttade och ibland undrade vi vad vi höll på med och hur det skulle gå för oss. Men se, det gick ju bra, allt ordnade sig till det bästa för oss till slut. Ibland måste man våga för att vinna.
Jag älskar att skriva dikter och när jag sitter i vår trädgård och tittar ut över de öppna fälten låter jag fantasin flöda och orden och dikterna kommer liksom av sig själva, känns det som. Inte konstigt att så många konstnärssjälar bor här, miljön och atmosfären och naturen är så vacker.
Ja, tänk, snart har vi bott här nere i trettio år och vi trivs så bra och njuter varje dag. Vi är pensionärer nu och har det så bra som man kan ha det. Vi ångrar inte en dag att vi tog detta stora kliv i livet. Jag hoppas att andra tar till sig av min berättelse och kanske vågar lita på sina drömmar och ta det där steget som de så gärna vill göra.
/Cilla
Foto: Shutterstock/TT