Ing-Marie: Att resa med en väninna måste ändå vara det bästa?
Men i min nya väninna fann jag mitt livs bästa resesällskap.
Som barn hade jag många nära väninnor, men när jag bildade familj blev vår kontakt mer sporadisk innan den rann ut i sanden.
Därför var jag extra glad när jag senare i livet fick en ny, härlig väninna, som var i min ålder. En dag frågade hon mig plötsligt om jag hade lust att följa med henne till Barbados.
Jag häpnade. Det kom som en stor överraskning. Det var visserligen en pokerresa, men jag kunde följa med utan att delta i spelet, som jag absolut inte hade någon kunskap om eller lust för. Men en resa till Barbados var lockande. Jag hade aldrig varit så långt borta tidigare, och min man tyckte att jag skulle unna mig nöjet om jag hade lust.
Flygresan var lång, men det blev en fantastisk upplevelse. Vi bodde på ett svenskägt hotell nära kusten, och som tur var arrangerades en pokerturnering mitt på ön, så vi fick också träffa några av de lokala invånarna.
Solen sken hela dagen, och det var mycket varmt, men när solen gick ner blev det snabbt mörkt. På kvällen försökte min väninna lära mig att spela poker, och jag blev ganska bra på det, även om jag aldrig hittade min tävlingsanda. Jag brydde mig inte alls om jag vann, och min väninna förstod inte varför.
Reste till flera ställen ihop
Vissa dagar spelade hon med andra pokerälskare och då hade jag tid att läsa och skriva. När man som jag är gift kan det vara trevligt med lite egentid. Och det fanns också lite kvällsunderhållning i form av musik spelad på oljefat.
Dessutom bestämde vi oss för att prova en ny drink varje kväll. Annars är vi normalt inte så mycket för sprit. Men nu var vi ju långt hemifrån. Resan var en framgång, och under de följande nio åren fortsatte vi att resa tillsammans tills vi inte längre kunde göra det.
Det blev många olika resmål. Året efter Barbados åkte vi tillsammans till Thailand. Även det var en lång flygresa, och värmen var en utmaning för oss båda, men omgivningarna vägde upp för det.
Vi bodde på ett lyxigt hotell där vi serverades en härlig soppa till frukost, åt många goda grönsaker och frukter, åkte på strandutflykter och fick massage.
Den här gången fick vi möjlighet att utforska och uppleva landets sevärdheter. Vi såg den stora Buddhastatyn, vandrande elefanter och stora religiösa fester med dans och musik. Men vi såg också en baksida av turismen. Enligt vår åsikt saknade många turister vett och etikett. Vid buffén fyllde de sina tallrikar till brädden gång på gång, för att sedan knappt smaka på maten och hämta en full tallrik igen.
Det här är något extra
Senare reste vi tillsammans till Teneriffa, där vi upplevde Calima – den vinden som kommer från de arabiska länderna, och där det sägs att ”nu skakar araberna sina mattor”. Vinden får många turister att bli sjuka med luftvägsinfektioner, och inte heller vi slapp undan.
Vår reskamrat fick en astmaattack, min väninna fick lunginflammation, och jag fick halsfluss. Tur att vi hade 14 dagar på ön, för några av dem tillbringades liggandes i en sjukhussäng.
Men jag upptäckte också att en tredje reskamrat kan vara en bra idé, så jag kunde dra mig tillbaka lite när jag behövde det.
Att resa ensam är avslappnande och roligt, eftersom man träffar nya människor. Att resa med sin partner är också en stor glädje, eftersom man delar upplevelserna. Men att resa med en väninna är något helt annat – något extra.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]