Lästips: Relationsproblem Vänner för livet Vår familj Föräldraskap Att leva med missbruk

Ann-Charlotte: Jag står fast vid att göra skillnad på vardag och fest

07 okt, 2024
author Anonym läsarberättelse
Anonym läsarberättelse
En medelålders kvinna dukar ett bord med fint porslin.
Foto: Shutterstock/TT
Min dotter förstår inte att olika tillställningar kräver olika porslin.
Men det är så jag har blivit uppfostrad, och det är så jag vill ha det.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Se också: Så gör du en rosett av en servett – till dukningen!Brand logo
Se också: Så gör du en rosett av en servett – till dukningen!

Nu för tiden är det ingen direkt skillnad på vardag och helgdag hemma hos folk. Yngre familjer gör givetvis skillnad på på vardag och helg, men men så vitt jag vet är det inget som man kan se på bordsdukningen.

I nästan alla moderna hus finns ett allrum med kök och matplats i ett, och det är självklart både praktiskt och trevligt att kunna vara tillsammans medan man förbereder maten. Men det fanns ändå en charm med att duka fram något speciellt på ett bord där man inte pysslar med allt möjligt annat.

– Kan du hämta bestick och tallrikar inne i det stora skåpet i vardagsrummet? säger jag till min vuxna dotter, när hon och hennes lilla flock kommer över för att äta middag.

– Men mamma, varför använder du fortfarande flera olika uppsättningar av bestick och tallrikar? frågar hon.

Min bakgrund spelar in

Min dotter kan inte förstå varför jag inte bara har alla mina bestick i kökslådorna, så att jag får använt det som normalt ligger gömt i skåpet inne i vardagsrummet. Hon tycker, att om jag inte ska använda mitt porslin här och nu, vad ska jag då spara det till?

Min vana med bestick och porslin till särskilda tillfällen går lite stick i stäv med min övertygelse om att om något inte kan köras i diskmaskinen, så ska det tas bort. Därför är det också lite märkligt att jag står fast vid det här att ha två uppsättningar av allt, där en del av det som är till fest har guldkant och precis som silverbestick inte ska köras i diskmaskinen.

Annons

Men det är nog här som min bakgrund spelar in, och den vill inte riktigt släppa taget om mig.

Det är möjligt att jag tillhör en utdöende sort

När jag växte upp var det skillnad på vilket rum vi använde till vad. Vardagsrummet var vi i efter att vi hade ätit i köket. Där fanns det en soffa, en fåtölj och självklart en tv, och där fick jag lov att titta på fotboll med min pappa. Så vitt jag minns hade jag inte något direkt intresse för själva spelet, men jag fick ju vara med honom.

När vi hade gäster så sattes elementen i matrummet på, och det gällde självklart även till jul. Bordet dukades med vårt bästa porslin och våra finaste bestick.

I matrummet stod också bokhyllan, som var full med en massa spännande böcker, eftersom min mamma inte tyckte att hyllorna bara skulle fyllas med en massa prydnadssaker.

Ingen anledning till onödigt frosseri

Om det skulle hållas större fester, blev uterummet och den stora salen grundligt städade och möblerades med bord och stolar. Jag minns med glädje konfirmationer och jämna födelsedagar med fullsatta rum. Då blev de fina porslinskopparna fyllda med varmt vatten innan själva kaffet hälldes i. Silverbesticken skulle putsas, och den lilla silverkannan till mjölken var särskilt besvärlig att putsa.

I dag står många av de fina kaffekannorna på min hylla som dekoration, och även om jag själv följer många traditioner så tycker jag ändå att kaffetermosen går för sig i dag.

Men i grund och botten tycker jag att det ska vara skillnad på vardag och fest. Jag öppnar inte en fin flaska med rödvin när jag sitter ensam, men när jag har gäster tycker jag bestämt att det är värt att öppna en, även om det bara är onsdag. Jag har inte upplevt någon brist på vare sig det ena eller det andra, men jag är uppvuxen med att det inte finns någon anledning till onödigt frosseri.

Det är möjligt att jag tillhör en utdöende sort, men jag står fast vid att det är skillnad på dagarna. Så jag tror nog att jag fortsätter med två av allt: det fina och det till vardags. Och min dotter får fortsätta med att förundras över min opraktiska inställning.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons