Agneta: I dag klipper jag naglarna som alla andra
Aldrig mer nagelbitare.
Jag vet inte när jag började bita på naglarna, men däremot vet jag exakt vad som till slut fick mig att sluta. Då hade jag bitit på naglarna i 50 år. I albumet med foton från min barndom finns det en bild från min fyraårsdag. På den biter jag på en nagel medan jag spänt sitter och tittar på mina ännu ej öppnade födelsedagspresenter.
Under min uppväxt var det egentligen aldrig någon som påpekade min nagelbitning, och jag tänkte inte heller själv på det. Många av mina klasskamrater bet även på naglarna, så det var inget ovanligt med det. Jag bet bara det yttersta vita på naglarna, men inte i huden runt omkring, så mina fingerspetsar såg aldrig helt förstörda ut.
Under tonåren ville jag gärna ha nagellack och långa naglar som mina väninnor, och i det sammanhanget blev jag för första gången ledsen över min dumma vana. Men jag kunde helt enkelt inte sluta, även om jag försökte.
Stress eller tristess
Som vuxen blev jag verkligen irriterad över att jag inte kunde sluta bita på naglarna. Ibland trodde jag att jag hade lyckats sluta, men det var bara tills nästa gång jag blev fångad av en film eller behövde fundera över något. Då upptäckte jag plötsligt att jag var mitt uppe i att gnaga på en nagel. För övrigt blev jag mästare på att upptäcka vuxna nagelbitare, och det finns många av dem!
Genomskinligt nagellack med dålig smak hjälpte inte
Enligt min läkare berodde nagelbitningen på stress, tristess eller nervositet. Jag kände mig dock varken stressad eller nervös, och jag hade i alla fall aldrig tråkigt. Genomskinligt nagellack med dålig smak, som ska göra att man inte biter på naglarna, hjälpte tyvärr inte.
En terapeut rekommenderade att jag skulle ha en mjuk stressboll i fickan och klämma och knåda på den när jag kände att naglarna närmade sig min mun, men bollen låg orörd i min ficka. En vän föreslog att jag skulle få konstgjorda naglar, men det kändes konstigt för mig och gjorde mig klumpig.
Den oväntade lösningen
Sedan kom coronakrisen, och både på jobbet och privat använde jag handdesinfektion otaliga gånger dagligen. Det smakade helt enkelt så äckligt att jag inte kunde stå ut med att bita på mina naglar. Kort efter min 55-årsdag sommaren 2021 märkte jag glatt att det fanns några millimeter vitt nagelmaterial längst ut på dem alla.
I dag klipper jag naglarna som alla andra, och även om coronakrisen var en påfrestande period, kom det faktiskt något gott ur den för min del.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]