Läsarberättelse: ”Mitt ex var en fegis”
Ett år efter att Henrik och jag skilt oss fick vår dotter Louise barn. Vi hade varit gifta i 30 år och fått förutom Louise även Cilla i vårt äktenskap. Lille Emil var vårt första barnbarn.
Men redan flera år innan skilsmässan hade Henriks förändrats. Han var ointresserad och avmätt och när han berättade om sin nya Marie några månader efter att vi skilts, undrade jag hur ny hon egentligen var.
Första gången Marie och jag träffades var i Louises kök. Vi var båda där för att beundra den fem dagar gamla Emil. Louise var stressad, inte över Emil eller besöket i sig, utan för att Henrik uppförde sig underligt. Han mötte inte min blick och hans förlägenhet smittade av sig på alla. Jag var fortfarande lite sur över att han lämnat mig, men jag hade inget emot Marie och tyckte att det var bra att vi kunde ses när det var naturligt, som hemma hos våra döttrar.
Exmannen hemlighöll relationer
Vi hade fortfarande ett sommarhus tillsammans och ett förråd med saker att dela upp, vilket vi aldrig tycktes få tid för. Men vi kunde prata lugnt och fint och vi visste en hel del om varandras liv. Men en sak störde mig: han ville att våra kontakter skulle hemlighållas för Marie. Jag kunde inte förstå varför, men jag sa ingenting för familjefridens skull.
Så tog det slut mellan Henrik och Marie. Allt var lugnt och bra, förutom att Henrik försökte närma sig mig. Jag var tydlig med att det inte skulle bli vi två igen, men vi pratade ofta i telefon. Det kändes bra att ha honom till vän, ända tills Cilla berättade att Henrik träffat en ny och att det förmodligen varat ett halvår redan. Varför hemlighöll han det för mig?
Kontakt för barnens skull
När jag frågade slingade han sig och så började hemlighetsmakerierna igen. Att vi hade kontakt skulle inte den nya kvinnan som hette Amelie få veta. Han ville ha kontakt med mig bakom ryggen på sin flickvän och han hade mage att ringa och beklaga sig när det började knaka i fogarna. När det tog slut ville Henrik att allt skulle vara som vanligt igen mellan oss.
Då sa jag ifrån. Kan vi bara vara vänner officiellt när han var singel så fick det vara. Är man vänner så är man det hela tiden.
Det har nu gått fem år och Henrik är fortfarande singel. Jag också. Vi har inte kontakt annat än vid vissa tillfällen, för barn och barnbarns skull. Henrik har erkänt att han var klumpig, men inte bett om ursäkt. Och jag håller mig på min kant. Det är bäst så.
Anna